Vad vill Zaremba?

Eller mer precist, vad ville Maciej Zaremba med sin artikelserie om Lärarhögskolan i Stockholm. Åsa Linderborg med fler är övertygade om att hans agenda är dold och skum:

Trots det kan man ifrågasätta tesens relevans, eftersom Zaremba fortfarande undviker diskutera empirins representativitet: Är studenterna han tar upp enstaka eller många, det vill säga, är problemet kuriöst eller utbrett? Själv vill han nu i efterhand avdramatisera frågan, han utlovar rentav ”en weekend till Bahamas” till den som kan visa att han, såsom jag påstår, framställer lärarhögskolan som ”toppen på ett isberg” (Aftonbladet 21/2). En oklok utfästelse, visade det sig. Enkelt finner man ett dussin ställen där Zaremba beskriver kränktheten som ”en ny farsot”, ”Beskåda denna bild av högskolekultur anno 2007” etc.

Och om Zaremba nu alltså inte betraktar enskilda anmälningar som representativa för denna ”utveckling” – som han menar är specifik för just Sverige, dessutom – varför då ägna tre spefulla uppslag åt en handfull dyslektiker och homosexuella (på en högskola som inte längre finns)? Antingen får Zaremba stå för vad han skriver eller också måste han erkänna att han är manipulativ, attraherad av sanningen endast när den är till hans egen fördel.

Rickard Swartz i SVD konstaterar att det måste ha skett ett paradigmskifte. Och han har rätt. Egoismen, narcissismen och jagfixeringen har ersatt solidariteten, gemenskapen och omvårdnaden om varandra. Det är ett paradigmskifte som syns i politiken, som predikas från näringslivet och från regeringen. Det gemensamma ska slås sönder, det kollektiva ska slaktas. Vi ska inte längre hjälpa varandra utan stjälpa. Det syns i tidningarna, kanske allra tydligast i kvällstidningarnas kändisjournalistik, men också på SVD:s egofixerade ledarsida. Det syns på blogagrna, där förkatet, otrevlighterna och egofixeringen styr bloggare som bröderna Schulman.

Ett antal vänsterbloggare anammade, i motsats till Linderborg, Zarembas beskrivning och använde den för att kritisera marknadsanpassningen av utbildningen, använde den för att kritisera indvidualiseringen av samhället. En av dessa var jag själv. Zaremba tog faktiskt intryck av denna debatt och införde den analysen i sitt svar till Åsa Linderborgs första artikel om Zarembas Lärarhögskoleartikar.

Och jag förtsår fortfarande inte riktigt varför Zaremba måste angripas i samband med lärarhögskoleartikalrna. Är det inte bättre att utnyttja hans artiklar för att skjuta på individualiseringen. Peka på det som marknadsanpassning, privatiseringar osv innebär. Och se till att värna om välfärdsstaten. Kan hans artikalr användas på det sättet,s pelar det egentligen ingen roll vilket syfte Zaremba hade från början. Låt oss vända det hela till vänsterns och den gemensamma sektorns fördel.

Det är möjligt, ja troligt att Zaremba är en journalist med dubiösa metoder. Inte alltid pålitlig. Men om han skriver nåt vi i vänstern kan använda så låt oss använda det.

Intressant?
Bloggat: Feministisk Vänstertjej, Esbati, Peter Karlberg, RoyaMatilda,
Borgarmedia: DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6,

Andra bloggar om: , , , , ,

Liked it? Take a second to support Anders_S on Patreon!
Become a patron at Patreon!

7 svar på “Vad vill Zaremba?”

  1. För att kunna använda sig av Zarembas artiklar till egna syften måste vänstern acceptera hans verklighetsbeskrivning. Då uppstår ett par frågor som du kanske kan besvara:

    Hur tycker du att vänstern ska använda Zarembas anklagelser om att Linderborg är rasist (”Det är ovärdigt att själv behöva bemöta anklagelsen för att man inte är riktigt svensk.”)?

    Hur tycker du att vänstern ska använda sig av den patriarkala ideologi som tydligt lyser igenom, i Zarembas argumentation (”Stackars Linderborg. Tvingas dra slutsatser själv. Ingen Myrdal, ingen Chomsky som säger hur det skall va’.”)?

    Du kan inte både ha kakan och äta den.

  2. Marxinho: Vll man missförstå så missförstår man. Jag syftar på hans usprungliga skriverier om Läarrahögskolan och det tror jag nog man kan förstå om man bara vill. Jag syfter inte på hans polemik gentemot Åsa Linderborg.

  3. Andie, du kanske skämtar? Kränkt?!För att någon påvisar vad som händer i samhället?
    Både dagens artikel och Zarembas artiklar fick människor att tänka.Det är bra!
    Som en något äldre person, med en önskan om jämlikhet och fred i världen (och i SV)så vill man helst se att människor engagerar sig för att hjälpa andra,istället för att hela tiden utgå från det egna (kränkbara) jaget. En fixering vid jaget,som då i stället bygger upp en mur mot andra människor och startar en kamp.
    Se tex på den nuvarande ultrafeminismen! Vad tror man sig åstadkomma med hat och krig mot mannen. En önskan om egen makt i stället för jämlikhetssträvan. OK, även jag har säkert uttalat mig nedsättande om män i min ungdom då vi kvinnor försökte bli hörda, men i detta paradigmskifte som omärkligt skett har det blivit en maktkamp som bara kommer att få pendeln att svänga tillbaka.Lagbundet kommer detta att ske,om man inte i stället börjar koncentrera sig på att finna bättre lösningar än kamp och förtryck. Det som har visat sig inte fungera, borde kunna bytas ut genom att några
    försöker medvetandegöra oss så att vi börjar TÄNKA utifrån andra perspektiv.Gäller i alla sammanhang!
    Fråga dig alltid fungerar det? Då behöver jag inte ändra. Fungerar det INTE? Då måste jag ändra! (men inte till ett annat, redan prövat, icke fungerande sätt.)

  4. Jag kan inte avgöra om det som påstått i sina artiklar stämmer eller inte. Om det emmelrtid skulle stämma att någon med hänvisning till att han tillhör exempelvis en etnisk eller religiös minoritet, kan få en handledare att sänka kraven, då är det illa ställt. Vi skall kunna lita på att den som har en svensk utbildning, oberoende om den är teoretisk eller praktisk, verkligen har erforderliga kunskaper.

  5. Är inte problemet det motsatta? Att tidigare års studenter har kunnat klara sig därför att de gömt sig i kollektivet? Och att man nu, när fokus förflyttats från kollektiv till individ, upptäcker ett antal personer som inte har de kunskaper och kan uppfylla de krav vi ställer på lärare?

    Människan är egoistisk. I varje given situation gör den vad den kan för att maximera sin relativa utkomst. Personer som inte klarar av att verka som lärare i en individfokuserad skola, blir inte godkända under vanliga normer. Således försöker de ändra normerna till att optimera deras utkomst. Även när detta gör att vi får fler dåliga lärare, och således både sänker lärarnas status i samhället och samhällets totala bildningsgrad (därför att de dåliga lärarna inte klarar av att lära andra vad de är utbildade till att lära ut).

Kommentarer är stängda.