Min son och min svärdotter har några gånger frågat mig om jag inte har noterat hur en slags konstgjord brun färg breder ut sig i samma takt som det bakåtkammade långa håret. Jovisst har man kunnat notera detta fenomen. Den bratsbruna färgen breder ut sig. Inte heller är vi ensamma om denna upptäckt. Niklas Wahllöf på DN har också noterat företeelsen och menar att det är debatten kring Blondinbella och hennes tvivelaktiga metoder på sin blogg som har fått honom att få upp ögonen.
Wahllöfs förklaring till det hela är att alla bratsen i Stockholms överklass måste ha samma far, som spritt ut generna för den bratsbruna färgen och den del annat på samma gång:
Alla bratsen har samma far.
Enhetlig klädsel är ingen stor sak, det utmärker alla subkulturer, alla klubbar, klasser och kompanier. Nu äger dock alla brats också samma färger – de har alla blont rakt hår, är blåögda, har en bronsfärgad ton i huden – de har samma drag, de verkar till och med vara byggda på samma sätt. Vidare är de helt befriade från annan begåvning än att köpa kläder, smycken, bilar och sprit som inte passar dem.
Jag kan förstå hans resonemang, men menar ändå att han har fel. Jag tror det är en sjukdom. En slags genetisk, sexuellt överförbar sjukdom som även smittar från mödrar till barn. Genom otrohet och sexuell promiskuitet inom den egna gruppen har sjukdomen spritts effektivt i den segregerade och socialt isolerade svenska överklassen. Den bratsbruna hudfärgen är bara ett av flera symptom på att sjukdomen slagit till. En annan typisk effekt är att man inte kan skriva nåt intelligent utan bara skriva plattityder, vardagstjafs, förolämpningar och otidigheter på olika bloggar som exempelvis bröderna Schulman.
Goda exempel på sjukdomens utrdning även bland vuxna och äldre och som också visar hur allvarlig denna sjukdom är exempelvis Peter Wallenberg och hans famösa uttalanden och Stefan Fölster med hans notoriska lögnaktighet. Att även tidningarna har drabbats kan vi se på SVD.s ledarskribent Maria Abrahamssons frisyr.
Frågan är om inte det underliga fenomen som gör att alla ordinarie ledarskribenter på SVD verkar vara skalliga (något som ju är vanlig, och normalt inte alls nåt besvär, men det är lite underligt när 100% av en viss grupp av män är skalliga, såvida de inte är skinheads allihop) också är ett symptom på samma sjuka som vi för enkelhetens skull kan kalla bratsrötan (röta är brunt, brunt på samma sätt som bratsbrunt). Att de dessutom inte bryr sig att värna om de fattiga i Sverige är ytterligare ett tecken som tyder på en djupt gående bratsröta.
De bedrövliga hyllingsartiklarna och hyllningsprogrammen till ovan nämnde Peter Wallenberg är ett annat tecken på bratsrötans vittgående utbredning inom media i Sverige.
Situationen verkar faktiskt ganska allvarlig. Det bratsbruna verkar färga både själ och yta hos bratsen och borgarna. Det krävs förmodligen en rejält radikal politik med kollektiva lösningar för att få slut på bratsröteepidemin i Sverige.
Intressant?
Bloggat: Farmorgun
Andra bloggar om: Brats, Schulman, Blondinbella, SVD, Media, Överklass, Borgare, Östermalm, Borgarklass, Media, Kultur, Klass, Samhälle, Politik
Relaterat:
