Den legala fackliga indrivningsblockaden mot restaurangen Lilla Karachi slutade till slut med facklig seger över den kriminella företagaren som betalat svart och enligt de uppgifter jag har, regelmässigt anställer papperslösa mot svart betalning (enda möjligheten om man anställer papperslösa). En av de olagligt anställda och utnyttjade på restaurangen insåg att han hade rätt till en högre betalning och krävde sin rätt med hjälp av sin fackliga organisation som i detta fallet var SAC.
SAC utlyste en blockad som nu slutgiltigt slutat i seger för facket och deras medlem.
Trots detta fortsätter en del borgerliga skribenter att ösa galla över SAC:s agerande. En av dessa är Maria Abrahamsson som ju helst verkar vilja att det inte ska finnas några fackföreningar alls. Om de finns ska de dessutom helst inte agera i sina medlemmars intressen. Gör de det senare ska de förbjudas misstänker jag att hon menar när hon säger att SAC inte hör hemma på den vsnak arbetsmarknaden. Nu bestämmer ju inte Abrahamsson hur olika människor organiserar sig eller inte och vi har föreningsfrihet i Sverige. Men kanske vill Maria Abrahamsson inskränka även denna demokratiska rättighet.
Det faktum att SAC är överrepresenterade i konfliktstatistiken kanske för den delen säger mer om LO-fackföreningarna än om SAC. Om LO:s och exempelvis IF Metalls arbetsgivarvänlighet och passivitet. Det är ju tur att nån fackförening i Sverige tar strid för sina medlemmar i alla fall.
Intressant?
Bloggat: LOKE, Petter, Forever United, Guldfiske, Kim Müller, Bola de Fogo, Samhällsfeber,
Borgarmedia: EX, DN,
Andra bloggar om: Lilla Karachi, Maria Abrahamsson, Papperslösa, SAC, Blockad, Facket, Fackligt, Arbetarkamp, Samhälle, Politik
Relaterat:







Pingback: Syndikalist-pöbeln vinner igen « Kim M?ºller
Pingback: Restaurangbranschen - en ohederlig bransch? | Svensson
Pingback: Modernt slaveri - inte bara i New York | Svensson