Varg i mina hemskogar

Efter min uppväxt som liten på Rörö flyttade vi till Stenungsund då min far fick jobb på de kemiska fabrikerna där. Min mormor bodde i Sköldunga i Ucklum där delar av hennes gård (kvarnen) numera är delar av hembygdsmuseet. Huvuddelen av hembygdsmuseet är dock den gamla byskolan i Sköldunga.

Nu är det fastslaget att ett andra vargrevir etablerats strax utanför Göteborg, i skogarna norr om Kungälv och upp mot Ljungskile. Centralt i det området ligger Ucklum och min mormors gamla marker samt skogsområdet Svartedalen. Det finns stora skogsområden helt utan vägar och delar av områdena är svåra att nå på grund av stora mossar. Mossar där det förresten ofta växer stora mängder hjortron.

För mig känns det spännande att det finns varg i min barndoms skogar. Där jag känner de flesta hörn och vinklar. Det är också ett bra område för vargar. De flesta bönder i området lever på sin skog eller på grustäkter snarare än på jordbruk. Får finns visserligen i vissa delar av området, men inte så mycket i de norra delarna.

Det andra vargreviret i Göteborgstrakten ligger i Marks kommun, öster om Örby.

Intressant?
Borgarmedia: TTELA, GT,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Advertisements
  • Jättekul! Det är bara att önska att vi kunde få ett vargrevir här på Södertörn oxo. Dessvärre tror jag att det är för mycket trafik för att en flock skulle klara sig, men kom de bara söder om E4 så skulle möjligheterna finnas. ‚ÄùStorstan‚Äù innehåller förvånansvärt mycket vildmark faktiskt.

  • Pingback: Bondens fel att får blir vargrivna | Svensson()

  • ”fårbonde”

    Självklart kände bönderna till att det finns varg även om jag tycker att länsstyrelsen brister när det gäller informationmen. Men vet ni hur lång tid det tar att stängsla mot vargen och vilka resurser det kräver? Det gör man inte på några månader om man har en hel gård att sköta samtidigt. Säg inte att det är bondens fel om du inte vet något.
    Det är ohållbart i längden med så här mycket varg, det kostar enorma summor både för staten och enskilda djurägare.

  • Anders_S

    fårbonde: Nu skrev jag ju inte heller att det var bondens fel. Och den aktuelle bonden verkar ju ha kunnat fixa det i tid om han vetat om att det fanns varg.

  • ”fårbonde”

    Okej, förlåt mig, det var ett missförstånd.
    Men du ska veta att det inte bara är att säkra en hage och ha fåren där sedan. Betet tar naturligtvis slut och därför behövs det flera hagar. Dessutom måste man ta hänsyn till smittrisken i form av parasiter på betena och vilka ängar som ska slås till vinterfoder. Man kanske måste ha fåren i flera grupper och det gör det ännu svårare. Ju större gård man har, desto omöjligare är det.
    De här vargarna hade hittills bara jagat vilt och attacken kom därför överraskande. Hade bonden vetat det innan hade han naturligtvis haft fåren i säkrast möjliga förvar, men det är ohållbart att alltid ha fåren där.
    Jag känner inte bonden och vet inget om hans gård och hans omständigheter, utan det här var bara utifrån egen erfarenhet.
    Mina får drabbades natten efter (jag bor i Ljungskile) och de aktuella dödssiffrorna är 15 tackor och lamm plus fyra skadade lamm, (inte 9 döda som de sa i pressen). Jag kände ännu inte till det som hänt i Ucklum och det kom därför som en chock och en stor sorg.
    Om du tycker att det är spännande med varg i dina hemskogar så tycker jag att du ska fundera lite över konsekvenserna. Här är en bra sida:
    http://www.newsdesk.se/view/pressrelease/nya-vargattacker-paa-haegnade-tamdjur-i-bohuslaen-oroar-lrf-223842

    Ett förtydligande: Jag hatar inte varg (det kanske är onödigt att säga men någon kanske tror det), jag tycker om alla djur men det måste finnas en balans. De jag vänder mig emot är politiker, naturvårdsverket och svenska rovdjursföreningen m.fl. rovdjursförespråkare och okunniga stadsbor.

  • Anders_S

    Det är naturligtvis inte oproblematiskt att ha varg och får inom samma område. Men det är inte heller ogörligt. Jag har ingen aning om hur lång tid det tar atts ätta upp staket etc så jag utgår från att det är rätt. Artikeln från LRF har jag länkat till i mitt inlägg om vargattackerna. Jag anser den vara onödigt alarmistisk.

    Jag har dock personlige erfarenhet från vildhundar och får på Kreta där jag känner fåruppfödare och själva har arbetat som fåraherde ett par dagar. För att skydda fårflockarna där, som går på mycket stora områden, används dels staket, dels fårhundar. I detta fall hadlar det inte om drivande hundar (vallhundar) utan om vakthundar, stora bestar, som kan avskräcka eller besegra en vildhund. Jag har aldrig hört en bodne beklaga sig över vildhundarna på Kerta, utifrån aspekten att de dödar får.

    Det finns inga vargar på Kreta, men vildhundarna är inte att leka med. Jag har haft flockar av vildhundar som förföljt mig, eller snarare följt mig på 50-100 meters avstånd under flera timmar när jag vandrat långa sträckor på kvällen. Inte så behagligt. I Norra Grekland och Turkiet, där det finns varg, används samma typ av stora hundar för att vakta fårflockarna, ofta finns dock också en fåraherde.

    I Italien förekommer det också varg i samma områden som man har många får. Även där används vad jag förstår samma typ av stora vakthundar. Antalet rivna får där är i stort sett noll vad jag kan förstå. Människorna har alltså lärt sig att hantera varg och liknande problem. Det kan vi säkerligen också göra i Sverige.

  • Monika

    Bor i Kareby, ca 8 km norr om Kungälv och har hästar/ponnisar.
    Vet du vart kan man läsa rapporter ang. vargrevir?

  • Anders_S

    Monika: Man kontaktar länsstyrelsen.

  • Monika

    Ok, tack.

  • Anonym

    Varg är ett spännande djur. Inte tu tal om det. Men det har tyvärr en del egenskaper som det talas väldigt lite om. Till exempel att dess jaktinstinkt är så stor att den alltid dödar långt mer än de kan äta.

    Eller att den bara äter kött och därför under hårda förhållanden blir en fara för människor och tamdjur i deras närhet. Detta i motsats till t ex björn.

    Eller att de är väldigt intelligenta och konstant prövar gränserna för vilka bytesdjur som kan angripas och i vilka miljöer angreppen kan utföras.

    Allt det här kände våra förfäder till sedan länge och de vidtog mått och steg öfr att begränsa vargstammen. Begränsningen var en förutsättning för tillkomsten av vårt modernare odlingslandskap. Det gäller för Skandinavien likväl som för Finland, Ryssland och Baltikum.

    I dag finns det grupper, en slags revisionister, som likt nazismens efterföljare vill förneka vad som faktiskt försiggick i det gamla Norden. De kallar sig naturvänner och framför sina inlindade budskap genom förkortningar som SRF och SNF. Eller varför inte WWF?

    Det är så lätt att genomskåda det sjuka i den här aktivismen och det leder till frustration för de många tusen som vet vad som är rätt och riktigt i den här frågan. Folk som drabbats av statens vilt (för det är det) och vill ha upprättelse utan att få någon.

    En rättvis och effektiv rovdjurspoltik kan bara bedrivas med öppenhet och respekt för folk fakta och historia. Inte en enda lyckad återintroduktion av vargen har genomförts utan dessa parametrar.