Paranoid är man om man tror att nån håller koll på en, eller?

Som vänsteraktivist sen lång tid tillbaka och desutom född i en familj med vänsteraktivister i flera led bakåt är min utgångspunkt att allt jag gör kartläggs, listas och sparas i olika register av olika myndigheter och polisstyrkor. Det handlar om Säpo (mer korrekt SÄK), MUST (inklusive IB/KSI), FRA och många andra. Jag brukar ibland skoja om att jag föddes in i Säpos åsiktsregister.

Sammantaget övervakades och åsiktsregistrerades under 1950-talet till 1980-talet 700 000 människor i Sverige. Numera sägs det ibland att de registren är skrotade. Men det är en sanning med modifikation. Det enda som är skrotat är faktiskt möjligheten att söka i registren med hjälp av politisk ståndpunkt eller organisation. Registren finns kvar. Många indivdier har säkert också tagits bort på så sätt att de inte övervakas längre. Men de gamla uppgifterna finns i många fall kvar.

De som tror att de varit övervakade kan begära ut de handlingar som finns i Säpos register. Många som jag känner till får dock bara ett papper där det står att man inte kan tala om huruvida man finns i registret eller inte. Detta brukar de flesta av oss tolka som att det finns en aktiv fil fortfarande. Dvs man är fortfarande övervakad. Andra får ut handlingar där det mesta brukar vara överstruket. Förutom sådant som ändå finns tillgängligt offentligt i olika tidningsarkiv och liknande.

Jag lever medveten om att jag fortfarande är övervakad och kontrollerad av den svenska säkerhetspolisen och jag känner mig på inget sätt inskränkt av det. Jag gör lik förbannat det jag vill och kan göra för att förändra det samhälle jag lever i. Att jag är övervakad förändrar därvidlag ingenting.

Därför tycker jag att de faror på nätet som beskrivs i Computer Sweden är bagateller. Jag är ändå mer kontrollerad sen tidigare än vad de små grejerna innebär. Ta bara en sån sak som att polisen hade (har?) 100 timmar film på från Göteborg 2001. Från tre dagar, 72 timmar, har alltså polisen filmat mig med fler kameror större delen av den tid jag var vaken och på platser där jag kunde filmas. Frågan är hur mycket buggningsband de har från mitt hem bara från de dagarna?

Paranoid kan man dock inte säga tat jag är. Jag lever som vanligt, låtsas som ingenting och har det bra. parnoid är man om man låter övervakningen styra livet, om man tror det är värre än de är och inbillar sig att alla okända är Säpo-agenter. De är egentligen rätt allvarligt att man jämt är övervakad. Men så länge som jag fortafarnde kan besöka barn och barnbarn i USA gör det inte så mycket.

Ni kanske tror jag överdriver och hittar på om att jag är övervakad, att jag i själva verket är grymt paranoid. Det är jag inte och det gör jag inte, jag har uppgifterna om att jag är kontrollerad och övervakad från säkra källor. En bekant till mig fick till och med när han hade en diskussion med en anställd hos MUST, i samband med en bok, en uppmaing att han inte borde ha med mig att göra, då jag var en hemlig Säpo-agent. Vilket jag ju inte är, men det är ett klassiskt sätt att försöka slå split i vänsterrörelser.

Så de nya reglerna om buggning och FRA-avlyssning som drivs igenom av den borgerliga regeringen innebär i princip att man gör den övervaking som jag länge utsatts för laglig. I praktiken förändras ingenting för mig personligen. Men ingrepp i integriteten är det. Och egentligen helt oacceptabelt. Dessutom är det ett slöseri med skattepengar att övervaka en sån som mig.

Samtidigt kan vi dock konstatera att FRA själva inte vill bli övervakade genom allas vår Creeper.

Intressant?
Bloggat: Opassande, Rosetta Sten,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Advertisements