SVD:s Sanna Rayman raljerar idag över vänsterpartiets ekonomiska motion.
Eftersom framtidens generation inte var närvarande kunde den inte yttra sig om huruvida den ville ha stora skulder eller inte.
Eftersom vi definitivt behöver bygga ut järnvägen för att få ner flygandet och bilåkandet och Sanna Rayman inte verkar tycka att järnvägsutbyggnad är bra utgår jag från att Sanna Rayman inte tycker att människor ska finnas. För det är resultatet om vi bara låter saker vara som förut och inte vidtar några åtgärder för att minska användningen av fossila bränslen. Livsutrymmet för människan komemr att ta slut.
I motsats till Rayman är jag för att mänskligt liv ska finnas i framtiden och om villkoret för det är att vi sätter oss i skuld så tycker jag nog det är ett litet pris att betala för att bevara det mänskliga livet. Men för Sanna Rayman är det tydligen viktigare att vara skuldfri än levande. Det kanske säger något om SVD:s och Sanna Raymans politiska cynism om inte annat.
Problemet med Vänsterpartiets förslag om järnvägen är dock i själva verket att det är alldeles för otillräckligt. En sådan futtig satsning kan inte avhjälpa problemen tillräckligt snbbat. Utbyggnaden av järnvägen blir även med Vänsterpartiets förslag för långsam. Det som behövs är investeringar i smma nivå som kring sekelskiftet 1900. Dvs 1 % av BNP, idag cirka 30 miljarder är vad Svenska Järnvägsfrämjandet anser är vettigt att satsa per år. Egentligen anser man att satsningen ska vara större, men det blir ekonomiskt svårt:
Därför har Järnvägsfrämjandet krävt att Sverige, som landet gjorde fram till 1914, använder en procent av BNP, 30 miljarder kronor om året, på att bygga ny järnväg. Vi skulle behövt bygga ännu mer, men då är det risk för att byggresurserna inte räcker, även om vi dirigerar över nästan alla väganslag till järnvägen, och det blir inflationstendenser.
Att i det här läget satsa kanske 40 miljarder kronor på Förbifart Stockholm eller överhuvud på motorvägar blir att offra pengar på mausoleer. De alternativa bränslena kommer inte alls att räcka till för att upprätthålla nuvarande vägtrafik.
Järnvägsfrämjandet anser också att man kan använda budgetöverskottet till attbygga ut järnvägen istället för att betala av på statskulden:
Att betala av på statsskulden sparar bara fyra procents ränta, och pengarna kan som sagt bli värdelösa om ekonomin brakar. Om vi satsar på realkapital får vi både förräntning och värdesäkring, förutsatt att vi investerar i något som fungerar även efter oljesamhällets slut.
Jag kan väl tillägga att det definitivt är vettigare att satsa pengar på järnvägsutbyggnad än att sänak skatterna. Det rä helt enkelt bättre att betala lite högre skatter för att framtiden generationer ska kunna leva än att skatten sänks och framtiden sgnerationer dör. Men jag antar att Sanna Rayman inte håller med mig. För henne är nog skattetrycket viktigare än livet. För skattehöjning kan hon ju absolut inte tänka sig. Jag kan däremot tänka mig det (om det är nödvändigt). Exempelvis är jag för att höja skatten för de som äger stora fastigheter. Dvs motsatsen till det som borgarregeringen gör som sänker för de rikaste och höjer skatten för de fattigare husägarna.
För mig är det mer värt att vi lever i framtiden än att vi har superlåg skatt idag. För mig är det mer värt att vi lever i framtiden än att vara skuldfri. Cyniska Sanna Rayman verkar ha rakt motsatt uppfattning.
Intressant?
Borgarmedia: E24_1, E24_2,
Andra bloggar om: Sanna Rayman, Cynism, Järnvägsfrämjandet, Järnväg, Skatter, Fastighetsskatt, Miljö, Kollektivtrafik, Klimathotet, Ekonomi, Politik, Samhälle
————————————————————————–
Tips från bloggosfären: Ekonomikommentarer om ökade klyftor, Alliansfritt Sverige om regeringspropganda via SCB, Arbetarens klimatblogg om oljeborrning och Jinge om samma sak.
Relaterat:
Pingback: Vad hände med valvinnarlöftet « Ett hjärta RÖTT