Hur är det egentligen med nolltoleransen?

Del 9 av 9 i serien Brottslighet och USA

I den kriminalpolitiska debatten hänviss ofta till nolltolerans och hårdare tag. De som gör detta menar att man i USA, främst New York fått ner brottsligheten på grund av detta. Som ansvarig för det hela anser man då ofta Giuliani (misslyckad presidentkandidat för republikanerna inför kommande presidentval, tidigare borgmästare i New York. En annan som tagit åt sig och/eller tilldelats äran av nolltolerans och nedgången i brottsligheten i 90-talets New York är den polischef som Guiliani först tillsatt, William Bratton. Guiliani vill dock ha äran själv och sparkade Bratton som sen blev polischef i Los Angeles där han började med att införa en del av de saker han införde i New York.

Forskning har visat att det dock inte var nolltoleransen utan helt andra saker som ledde till nedgången i brottsligheten i New York under 1990-talet. Och att brottsligheten började gå ner redan innan Giuliani och Bratton tillträdde. Det finns flera fakta som visar detta. Författarna av boken Freakonomics hör till de som forskat i detta ämne och de har kommit fram till ett antal orsaker som mer än något annat ledde till nedgången i brottsligheten. Nämligen abort, ekonomisk krasch på crack-marknaden, fler poliser och längre straff. Nolltolerans har haft ingen effekt alls. Inte i New York, inte i Honduras och inte heller i El Salvador, där det kallas Mano Dura.

I El Salvador har också förekomsten av de kriminella gängen lett till att dödsskvadronerna från inbördeskrigets tid omvandlats tll vigilantegäng (Black Shadows) som mördat en stor mängd barn och ungdomar på samma sätt som ofta sker i Brasilien. Sammantaget har den US-amerikanska policyn och deras uppbygge av dödskvadroner under inbördeskriget samt deras misslyckade utvisningspolitik av gängmedlemmar, lett till att våldet i El Salvador på ett sätt har permanentats.

Det första som WIlliam Bratton gjorde som ny polischef i LA var att anställa fler poliser. Bratton är nämligen idag själv medveten och kanske har varit det hela tiden, om att brottslighet och gängbrottslighet inte kan bekämpas med nolltolerans och hårda straff för småbrott. Han förespråkar nämligen sociala åtgärder som en nödvändig ingrediens för att kunna bekämpa kriminella gäng som Mara Salvatrucha och Mara-18 (18:th street):

Local law enforcement is also taking some positive actions in the fight against Mara Salvatrucha and other gangs. On Long Island, the local police departments have formed a task force which focuses on prevention rather than punishment. They go into middle schools and talk to kids about the danger of gangs, and provide community development programs that give kids alternative activities to joining a gang. The program, though new already seems to have had results. Though the immigrant population continues to increase, gang activity has leveled off (”More Gangs” 2005).

Los Angeles has had success with similar programs, and police chief William Bratton says it’s imperative that communities focus not just on law enforcement, but also on prevention and rehabilitation (Arana 2005, 106).

Bratton är också av uppfattningen att inlåsning har en del negativa effekter, speciellt när det gäller gängen. Han anser att fängelserna i princip fungerar som en slags utbildningsinstitution för gängmedlemmar. Detta speciellt när ett fängelse helt domineras av ett visst gäng så som ofta är fallet. Detta eftersom man annars kan få besvärliga interna uppgörelser att tampas med när olika gäng finns på samma fängelse. Som han sa år 2005: ”To them prison is like going to finishing school” (Arana 2005, 106).

Intressant?

Bloggat om Mara Salvatrucha med länkar till en TV-dokumentär om gänget: Panta Rei
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Blogged with the Flock Browser

Tags: , , , , , , ,

 

Series Navigation<< Massinlåsning löser inga problem med brott och våld
Advertisements