Palmebiografi i två delar

Den första delen av Kjell Östbergs biografi om Olof Palme har precis  kommit ut. Den har redan recenserats av i alla fall två gånger och kommenterats av Barbro Hedvall på DN. Så här skriver hon bland annat:

För det som slagit mig under läsningen är just släktskapet med 1800-talets liberaler: de som ville riva stånds- och skråprivilegier, de som ville ge alla röst och rätt, de som trodde på utbildning för alla och hjälp till självhjälp. Olof Palmes honnörsord är frihet och jämliket, solidaritet och människors lika värde. Han reagerar mot översitteri, fördomar, klass- och rasförtryck. Slående är också hur Palme tidigt ser den nationella frihetskraften i koloniernas frigörelse.

I grunden accepterade Olof Palme marknadsekonomin, fast den skulle förstås begränsas och dess frukter fördelas jämnt. Det må te sig utmanande men jag menar att Olof Palme står närmare liberalismen i dess socialliberala tappning än en socialism grundad i marxistisk materialism.

Nu var 1950- och än mer 1960-talen rätt tid för den som ville förändra. Ekonomisk tillväxt, framtidstro och en ung generation som blev alltmer ifrågasättande och radikal, det gav medvind åt en politiker med Olof Palmes vyer och verksamhetslust. Samt arbetsförmåga.

Jag tycker hon har rätt när hon skiver att han var mer socialliberal än marxist. Det är också den vägen hans parti, Socaildemokraterna vandrat. Det är idag ett socialliberalt parti som försvarar kapitalismen. Inte undra på att de har svårt att vinna val numera. De företräder ju inte längre sina kärnväljare, arbetarklassen och dessas intressen.

En som recenserat är bloggaren Jinge som skriver:

Jag visste inte att han var så aktiv som antikommunist, däremot visste jag om hans nära relationer med CIA och den amerikanska utrikesförvaltningen. Att han också arbetat, även om det bara var en kortare tid, åt försvarsstabens underrättelseavdelning är också känt. Han var dessutom inblandad i det socialdemokratiska arbetet för att kartlägga kommunister på arbetsplatserna, han var en av dem som sedermera kom att rekrytera sin kollega från försvarsstaben, Birger Elmér, nu mest känd från IB-affären.

Det socialdemokratska arbetet för att kartlägga kommunister bedrevs ju ihop med militären och IB (numera KSI, en del av MUST), detta enligt säkerhetstjänstkommissionen i alla fall. Det är ju möjligt att Östberg fått fram nya uppgifter, men annars har nog Jinge fått lite om bakfoten där. Birger Elmér arbetade ju åt IB, vilket var en direkt fortsättning på det arbete han gjorde på Försvarsstaben tidigare ihop med Olof Palme. Men som sagt, det kan ju finnas nya uppgifter i Östbergs bok.

Läs mer om Palmes spioneri i mitt tidigare inlägg, Palme och CIA.

Intressant?
Borgarmedia: SDS, DN,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Advertisements