Teorier om könsmaktordning i motsättning till individuell behandling av män?

Det menar frilansjournalisten Anna Svensson i artikeln Radikalfeministerna gav Anders Eklund chansen på SVT Opinion. Hennes argument är dock svaga som jag ser det. Eller jag hittar inga egentliga argument till varför radikalsfeminismens teorier om könsmaktsordning skule medföra att individuell behandling av våldsamma män skulle förkastas. Däremot konstaterar Anna Svensson att nån vård har Anders Eklund inte fått när han tidigare dömts för sexbrott.

Men frågan är vad detta har med radikalfeminism att göra. Att Winberg tillträddes som minister samma år som Eklund dömdes förra gången är ju inget direkt argument som håller. Inte heller är ROKS extrema tolkning (som jag ser det) av feministska teorier nåt bevis för att det är radikalfeminismens fel att vården för sexförbrytare i Sverige är undermålig. Det är mycket inom svenska kriminalvård som undermåligt och värre blir det när vi ”ska straffa hårdare”, ha längre straff osv. Det hela har komplexa orsaker, men främst är det en ovilja till att refomera systemet i mänsklig riktning och att satsa på vård för fångar som är problemet. Det dominerande paradigmet är ju att alla ska hamna i fängelse, helst så länge som möjligt.

Även om jag inte är anhängare av radikalfeminismen så kan jag inte se att denna är ansvarig för den bristande vården av sexförbrytare eller att Anna Svensson på något sätt lyckas bevisa det. Något som dock Maria Abrahamsson i SVD dock tycker. Jag för min del lutar mer åt att vara anhängare av en slags marxistisk feminism, till vars företrädare Katrine Kielos nog bör räknas. Samtidigt känner jag att jag kanske inte är en expert på detta område och känner mig lite osäker. Men en sak vet jag, bara för att man ser strukturer i samhället, som klassförtryck och kvinnoförtryck, utesluter det inte att man också kan se till individen och behandla människor individuellt. Den motsättning som Anna Svensson målar upp finns inte.

Intressant?
Bloggat: Kielos, Anna Svensson,
Borgarmedia: SVD1, SVD2, AB1, AB2, DN1, DN2, SDS,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Blogged with the Flock Browser

Tags: , , , ,

Advertisements
  • Hej, de argument jag har är att könsmaktsperspektivet präglat arbetet med våldsamma män och sexuella övergrepp etc. I tex England finns väl utarbetade system, liknande har föreslagits för Socialstyrelsen i Sverige fler ggr utan att ngt hänt. I Könskrig visades det att förslag på vård av män med destruktiva beteenden gällande våld och sex förkastats under Margareta Winbergs ansvar. Med perspektiv där allt våld mot kvinnor handlar om könsmaktsordning blir aktionerna därefter. Det har lagts väldigt mycket mer pengar och kraft på att vårda och stödja slagna vuxna kvinnor än slagna barn, slagna män och män som slår. Faktiskt är det så att alla män som vill ha vård inte får det på grund av bristande resurser. Och för att systemet inte är uppbyggt med ngt fokus på vård av män. Enligt könsmaktsteorin är vård av män som slår skadlig. Förstår du nu?

    Som jag sa i texten finns det inga garantier för att ett fungerande system av vård för våldsamt beteende hade hjälpt Eklund men nu fanns inte ens möjligheten. Sorgligt.

  • Anders_S

    Anna: jag är överens i sak, dvs att det läggs alldeles för lite resurser på att vårda brottslingar av olika slag. Jag är en varm förespråkare av att sociala åtgärder och vård är det bästa sätet att få tillbaks människor i samhället så att de kan utföra en produktivt arbete istället för att kosta pengar i fängesle eller på vårdinrättning.

    Däremot ställer jag mig tveksam till ditt resonemang om vad som lett till detta förhållande. Dock utan att vara anhängare av radikalfeministiska idéer. Den tolkning du hänvisar till finns inom radikalfeminismen och den är definitivt felaktig. Men det finns också andra tolkningar av radikalfeminismen.

  • Ja självklart kan radikalfeminismen tolkas på olika sätt. Så är det ju med det mesta. Men det som visades i Könskriget var att just denna tolkning fått företräde. Även i andra debatter med andra tolkningar har jag sett och hört könsmaktsordningen användas som argument för ökade resurser till kvinnojourer o.dyl och att stödet till mäns lriscentrum ska vara fortsatt lågt. Vad kommer den här inställningen ifrån om det inte är från en övertro på könsmaktsperspektivet?

    F.ö är min poäng att flera perspektiv ska synas i jämställdhetsarbetet men att det gått väldigt trögt med den saken, det är rätt ensidigt milt sagt. Och Winberg är en av dem som har ansvar för det då hon varit minister i frågorna.