Nej, det är inte rätt att hata!

Jag kan förstå om en palestinier hatar en israelisk minister. Jag kan förstå om en jude kan känna hat mot en nazist. Men en sak vet jag, hat leder inte framåt. Hat kan inte erbjuda en lösning. Hat kan aldrig vara grunden för en varaktig förändring till det bättre. Hat är destruktivt och bakåtsträvande.

Därför kan jag inte förstå det passionerade försvaret för hat som känsla hos en del vänsterdebattörer. Vi vill ju skapa en ny värld, en värld som styrs med andra målsättningar och inriktningar. Hat hör inte hemma där. Naturligtvis kommer det att finnas, men det är inget som ska uppmuntras och det är ingenting som kan föra kampen framåt. Det är ett misstag att tro det. Och vad är klasshat? Ar det sunt? Det tycker jag nog inte. Därför att hat är en destruktiv känsla som inte kan leda till nåt positivt. Nog fan tyckte jag illa om de som bodde på Kvarnberget i Stenungsund, företagens chefer, men inte hatade jag dem eller deras barn. Nog tyckte jag att villkoren var orättvisa i klassamhället Stenungsund. Nog tycker jag att klassamhället är fel och att det är fel att vi ska olika möjligheter beroende på var vi kommer ifrån. Nog är det fel, men hat kan inte förändra det.

Nog kan jag bli förbannad, nog kan jag bli ordentligt upprörd. Men det är inte hat. Ilska kan också vara destruktivt, men det kan ibland vara bra. Hat däremot kan aldrig vara bra. Det tär på själen (om jag som ateist får uttrycka mig så) helt enkelt. Det tär på en själv och hotar att gör en till en känslomässigt handikappad och förtappad sate. En människa som hatar kan inte lösa saker konstruktivt.

Men man kan prata om hat på ett sätt som innebär en slag institutionaliserat hat. Där är det okej. Jag tycker Trotten uttrycker detta väl när hans skriver:

Jag kan villigt erkänna att jag hatar den ordning som leder till att en stor del av världens befolkning svälter samtidigt som andra lever i överflöd, jag hatar den ordning som leder till krig, och jag hatar den värlsordning som förvägrar mig ett värdigt liv.

Men hatet får inte förblinda oss. Vårt hat mot den rådande samhällsordningen får inte leda till att vi helt glömmer att diskutera, analysera och nyansera våra åsikter. Då blir nämligen hatet fördummande och leder inte till något konstruktivt. Här kan jag citera Michael Corleone: “Hata inte din fiende, det sänker ditt omdöme” (Gudfadern III).

Trotten har också rätt när han säger att politik är känslor. Politik är känslor, stämningar, logik och mycket annat. Men hatet som personlig känsla är inte bra. Den leder inte framåt. Däremot är det användbart som ett symboliskt uttyck för den avsky vi känner för det kapitalistiska systemet, förtryck och övergrepp.

En vänsterkollega som däremot verkar tro att politik är enbart logik, enbart ett slags abstrakt resonemang om varför hat är vettigt, varför hat är kärlekens andra sida är Petter. Ärligt sagt, det han skriver är svammel, till stora delar obegripligt svammel om hat och kärlek. Nej, hat är inte kärlekens andra sida. Hat är kärlekens motsats och därför destruktivt som en personlig känsla betraktat. Vill vi bygga ett annat samhälle bör vi bekämpa hatet.

Mina partikamrater på Proletärbella ägnar sig likaledes åt att predika hatets lov i en intellektuell svada totalt befriad från känslor. Predika hat utan att blanda in känslor! Dumheter. Det är sånt som skapar STASI, sånt som skapar NKVD, sånt som skapar kampen mot terrorn. Som abstrakt idé kan hatet vara bra, men som mänsklig känsla, i verkligheten är det verkligen inte bra. Det är sånt som leder till Rödebyfallet. Sånt som leder till att ungdomar blir dödade i onödan. Sånt som leder till tragik.

Nog skulle jag kunnat hata de poliser som körde upp maskingevär i min rygg under Göteborg 2001, tvingade ner mig på blöt asfalt och skrek okvädningsord åt mig i en halvtimma (åt andra i fler timmar). Nog skulle jag kunna hata dem. Men det skulle inte lett nånstans. Jag valde en annan väg, jag valde att prata med dem jag kunde hatat. Jag valde förhandlingens väg istället för hatets väg. Den har så här långt nått mycket längre. Idag är poliser och polisen i stort sett överens med vänsteraktivister om vad som gjorde fel i Göteborg år 2001. Vad polisen gjorde fel, vad politikerna gjorde för fel, vad journalisterna gjorde fel och vad aktivisterna gjorde för fel. Det är bara tråkigt att politiker och journalister så här långt vägrat lyssna på oss som valde förhandlingens väg och har lyckats bra med det.

Okej, jag kan acceptera klasshat som en term, jag kan acceptera hat som ett teoretiskt uttryck för en allmän motvilja mot det vi inte gillar. Problemet är att ordet då leder fel. Det leder oss att tänka på den personliga känslan hat. Den känslan kan man visserligen känna iband. Men den är destruktiv. Den är inget som man kan bygga inför framtiden med. Därför bör vi ta bort den. preci som vi bör ta bort idiottermer som proletariatets diktatur. För det vi vill ha är ju inte diktatur. Vi vill ju ha en utvidgad demokrati där demokratiska beslut ska gälla alla områden i samhället, inklusive ekonomin och storföretagens skötsel. På samma sätt vill vi ha ett samhälle utan hat, varför ska vi då bygga det med hat? Det går inte, det fungerar inte.

Nej, det är bättre att låta bli att hata. Dagens två demonstrationer i Göteborg gjorde klart att man uttrycka olika åsikter precis bredvid varandra utan att man måste hemfalla åt hat. Där stod de som demonstrerade för Israel och här stod vi som demonstrerade mot. Nog fanns det en och annan som kanske kände hat. Men de flesta var vänliga mot varandra. Vi lever alla i Sverige och behöver inte hata. Där såg jag juden som stod och pratade med mannen som var insvept i Hizbollahflaggan. Där såg jag palestiniern få en karamell av mannen med Israelflaggan.

Men, jag säger inte som Jesus, vänd andra kinden till. Det är inte kärlek oavsett vad som händer som jag vill ha. Det är respekt och tolerans jag vill ha, som jag vill uppnå. Det kan man inte uppnå med hat. Det kan man uppnå genom att prata med varandra. Tänk på det Israels regering och Hamas!

Det är inte rätt att hata. Men kanske inte heller alltid fel. Men kärlek är helt klart bättre och skönare än hat. Definitivt.

Intressant?
Bloggat: LOKE,
Andra bloggar om: Hat, Kärlek, Tolerans, Förståelse, Förändring, Förhandling, Samhälle, Politik

Relaterat:

1. Yrkesarmé inte rätt väg
2. Det är rätt att göra uppror, det är rätt att var kritisk
3. Fel fel fel men rätt.
4. Schlingmann har rätt…