Minska trycket på rättsväsendet

Enligt hovrättspresident Fredrik Wersäll är trycket på det svenska rättsväsendet så hårt att rättsäkerheten hotas. Något som naturligtvis är allvarligt och som har flera orsaker. Att enbart förbättra den svenska brottsbekämpningen genom fler poliser menar Wersäll inte räcker. Jag håller med om att rättsväsendet också behöver förändras och satsas på. Men är nog inte helt överens med Wersäll. För han tycks se brottbekämpning som något som sker efter att ett brott är begånget. men min syn är att den bästa brottsbekämpningen är att se till att inget brott blir utfört. Detta gör man genom förebyggande socialt arbete i första hand och genom satsningar på fler poliser på gatan i andra hand.

Fler poliser innebär inte nödvändigtvis att fler brott hamnar i rättsapparaten. Det är troligtvis istället tvärsom. Det blir färre brott som kommer till rättsväsendet, till domstolarna. Detta därför att fler poliser, som finns på gatorna, innebär färre brott. Den utveckling av minskande brottslighet som vi har i Sverige förstärks genom att vi får fler poliser. Och domstolarna avlastas automatiskt. Statistiskt motverkas dock denna minskning genom att fler saker är brottsliga idag och genom att många brott har fått ökat straffvärde och anses vara grovare än tidigare (gäller främst sexuella övergrepp som numera oftast är våldtäkter enligt lagen och narkotikabrott)

För att ytterligare minska belastningen på åklagarmyndigheter och domstolar kan några av de förslag Bodström kom med häromsistens införas. Strafförelägganden borde kunna ges för fler brott än idag. Det innebär att man får en böteslapp av polisen om man erkänner sitt brott och det hela behöver inte behandlas i rätten (en mycket missförstådd punkt i Bodströms förslag). Vidare bör poliser kunna vara förundersökningsledare när det gäller många mindre brott. På sikt kan detta innebär en minskad belastning på domstolarna som stärker rättssäkerheten.

Intressant?
Borgarmedia: SVD1,
Andra bloggar om: Fredrik Wersäll, Rättsväsendet, Domstolar, Hovrättspresident, Thomas Bodström, Polisen, Kriminalpolitik, Samhälle, Politik

Relaterat:

Postad i Kriminalpolitik, Polisen.

Etiketter Domstolar, Fredrik Wersäll, Hovrättspresident, Rättsväsendet, Thomas Bodström.

Av Anders_S – 24 maj, 2008

Anders Wahlberg

God natt jord!

Man blir bara så trött över all förvirring och okunskap som uppenbaras i dessa sammanhang.

Polisiära förundersökningsledare finns redan idag och de har möjlighet att ta ansvar för förundersökningar (polisutredningar) i ett stort antal ärenden, men tar enligt men erfarenhet alltför sällan sitt fulla ansvar. Skälet till detta kan var underbemanning (mycket vanligt) eller okunskap eller….

Men polisen får, somsagt inte utföra åklagararbete, och det är nog tur det. De saknar helt enkelt utbildning för detta och tro inte att det skulle spara vare sig särskilt mycket tid eller pengar om de tog över åklagaruppgifter, för att inte tala om den uppenbara risken för en kraftigt urholka rättssäkerhet.

Strafföreläggande utfärdas av åklagare medan polisen kan utfärda ordningsbot ute på gatan eller innifrån kontoret, men det begränsas till vad som får anses vara förseelse, penningböter är då följden.

Skulle polisen börja besluta om lagföring (kalla det sedan vad du vill) för säg snatteri så måste polisen som organisation först nå mycket mycket längre än idag vad gäller kunskap, och det tar tid och kostar mycket pengar. Ett mycket vanligt fel i polisutredningarna är att polisen inte hanterat uppsåtsfrågan på ett korrekt sät. Om en polisiär beslutsfattare felbedömer detta och sedan skickar ut en handling till fok att godkänna eller bestrida så är risken påtaglig att människor (med rätta) utgår från att polisen vet och då skriver under vad som helst även om de egentligen inte begått ett brott utan gjort ett misstag. Även ett obehag inför att få sin sak prövad av domstol riskerar då att medföra felaktiga medgivanden/erkännande från misstänkta. Det skulle då medföra ett inte alltför ringa antal helt felaktiga lagföringar, är det ett godtagbart scenario?

Det har även skrivts om att utfärda strafförelägganden med villkorlig dom, och plötsligt skulle det gå bra för polisen. Idag gäller som norm att det är kammaråklagare som får göra det, d v s det har studerat på juristlinjen normalt 4,5 år, arbetat som notarie på en tingsrätt i två år och sedan arbetat som åklagaraspirant och assistentåklagare i ytterligare två år och 9 månader. Oaktat dessa krav i dag så skulle tydligen detta maktpåliggande ansvar kunna föras över till polisen. Dårskapen kan rimligen aldrig bli aktuell (i en rättsstat) om inte annat (föga tröst) så för att just detta exempel i sig är en så försvinnande liten del av arbetsbetinget för åklagare att det kan lämnas utan avseende när dagens diskussion om rättsväsendet går av stapeln.

Nä det viktigaste nu är att polisen med dagens resurser höjer sig inom mrådet ”förundersökningsledarskap”, börjar prioritera kvalitet framför kvantitet samt att övriga rättsväsendet erhåller medel och att en tvärpolitiskt överenskommelse träffas om en långsiktig målsättning/planering så att rättsäsendets olika delar får möjlighet att gå i takt.
Mikael i götet

Det stora felet hos Tomas Bodström är att han vill så gärna vara alla repressiva till lags.Sveriges riksfeministiska man.Att han sedan inför skärpningar i svensk sexualbrottslagstiftning som kommer att resultera i att det blir än lättare att fällas på låga beviskrav visar på att Tomas Bodström är en stor fara rättssäkerheten i Sverige.
Idag är det ingen utom prof.Hans-Gunnar Axberger (som på Justitiekansler Göran Lambertz uppdrag) gjorde en utredning på hur vanligt det är med oskyldigt dömda i Sverige i sexualbrott.Inger Nyströmdoktrinen blev allmänt känd genom polemiserandet på DN Debatt i Maj,Augusti och under hösten 2006 på DN Debatt.Därefter har det varit HELT tyst om alla dessa oskyldigt dömda som finns i svenska fängelser på låga beviskrav i sexualbrott.Något som vänstern ej heller vill befatta sig med eftersom det kan antas strida mot Jämställdheten (som ändå är en utopi) i Sverige.