Under andra världskriget begick nazisterna många allvarliga brott mot civila i olika länder, det industriella försöket att utrota judar och romer var bland dessa det värsta. Men de begick även övergrepp mot andra grupper, som kommunister och andra som var aktiva i arbetarrörelsen. Dessutom mot alla möjliga civila i många länder som Grekland, Jugoslavien, Polen, Ukraina osv, detta genom massavrättningar, våldtäkter och totalförstörelse av städer, såsom Warsawa.
Men även de allierade begick grova brott och övergrepp mot civilbefolkningen i Tyskland och i andra länder. De sovjetiska truppernas våldtäkter på tyska kvinnor i Polen och Tyskland är ett sådant exempel. Världens värsta fartygskatastrof, sänkningen av flyktingfartyget Wilhelm Gustloff i Östersjön ett annat.
Ytterligare exempel har uppmärksammats i en bok, Branden av Jörg Friedrich, som väckt stort rabalder i Tyskland. De allierade bombade flertalet tyska städer till grushögar. Kändast är kanske förstörelsen av Hamburg med efterföljande eldstorm och bombningen av Dresden, beskriven i Kurt Vonneguts bok, Slakthus 5. I Dresden dog förmodligen inte så många som man trott, men i Hamburg har de civila dödsoffrens antal (cirka 30 000) förmodligen alltid varit korrekt.
Intressant?
Borgarmedia: SVD, DN,
Andra bloggar om: Andra världskriget, Folkmord, Allierade, Bombningar, Dresden, Hamburg, Wilhelm Gustloff, Tyskland, Krig, Nazism, Historia, samhälle, Politik
Det var till att börja med britterna som började med flygbombskriget. En dag efter krigsutbrottet, 4 september 1939, skickades fyra flygbombare ut från RAF varav tre flög vilse och en kom ur kurs och bombade danska Esbjerg (fortfarande neutralt) istället för det avsedda målet Wilhelmshaven. En dansk kvinna dog i flyganfallet och ett bostadshus totalförstördes. Dock så erkände RAF sitt misstag och betalade skadestånd till Danmark efter kriget och till offrets anhöriga.
/* här fanns mycket kontroversiella påståenden utan källhänvisning, det går inte att släppa igenom dessa uppgifter utan detta, se kommentarsreglerna*/ #AS
Glöm inte de amerikanska brand-bombningarna av Tokyo samt de nukleära terrorbombningarna av Hiroshima och Nagasaki. Den som vinner kriget skriver historien.
Det är klart att det begicks övergrepp från båda sidor. Men det är ju känsligt att säga det. När jag påpekar hur Röda armén gick fram över Tyskland brukar det av somliga tolkas som ett förminskade av nazisternas dörbrytelser – vilket förstås är helt knäppt. Vi kan inte få en helhetsbild om vi inte också lyfter in de allierades övergrepp.
Frederick Taylors ”Dresden. Tisdag den 13 februari 1945” är en stark och detaljerad skildring av bombningarna av staden. Det är den jobbaste bok jag har läst (och då har jag trots allt läst en hel del detaljerade redogörelser om Förintelsen, gaskammare, sonderkommandon och Einsatzgruppen).
Slutsats ? Krig suger pung och bör undvikas om det inte är absolut nödvändigt. Själklart bör man skjuta tillbaka om någon skjuter på en, men ändå ….
Totalt krig är knappast trevligt. Sovjetiska armén förtjänade knappast beröm för sin plundring, mord och sina våldtäkter, mot såväl tyskar som andra nationaliteter de stötte på. Vill minnas att Tolbukhins trupper i Bulgarien utmärkte sig som disciplinerade och lät bli att utnyttja civilbefolkningen.
Pop: Atombombningarna av Hisoshima och Nagasaki dödade långt färre japaner än som förmodligen skulle ha dött i händelse av en invasion.
Jag antar att man kan motivera bombningar av civila städer med att man dels störde industriproduktionen och dels att befolkningen var medskyldig till de förbrytelser som deras länder gjorde sig skyldiga till.
Varken den amerikanska eller sovjetiska armén var trevliga under 2:a världskriget. Vi minns hur den amerikanska armén täljde trofféer av benen på dödade japaner, som Charles Lindberg beskriver det i sina dagböcker. Presidenr Roosevelt vägrade ta emot en kniv täljd från benet på en japan.
Fast naturligtvis är det så att inga arméer är trevliga under krig. Vare sig de kallas humanitära, fredsskapande eller annat. De svenska FN-soldaterna i Kongo är otäcka, människohandeln i Kosovo är känd bland FN-soldater där, vi minns skandalerna hos de kanadensiska FN-soldaterna i Somalia. Sedan har vi reguljära i Irak, Afghanistan och andra länder. Ryska soldaters beteende i Tjetjenien är vidrigt.
Över huvudtaget är det skamligt att tro att soldater skulle bete sig väl under krig. Jag räknar självklart in svenska soldater här.
Och nej, bomberna av Hiroshima och Nagasaki dödade långt fler japaner än skulle ha dött av en invasion eftersom japan var berett att ge upp då. Som Admiral Leahy, högste befälhavare i Stilla Havet sa:
”It is my opinion that the use of this barbarous weapon at Hiroshima and Nagasaki was of no material assistance in our war against Japan. The Japanese were already defeated and ready to surrender because of the effective sea blockade and the successful bombing with conventional weapons.”
Det enda som hindrade dem att ge upp var de amerikanska kraven på kejsarens abdikering. Passande nog gav USA upp kraven direkt efter bombningarna.
Man krävde aldrig kejsarens abdikering. Däremot ville japanerna i ett eventuellt fredsfördrag lämna kejsarens makt obruten. Japanerna förhandlade aldrig direkt med amerikanerna utan försökte gå via Sovjet, som neutral stormakt. Japanerna visste kände ju då inte till Sovjets intressen i regionen. De allierade krävde en villkorslös kapitulation, vilket man fick efter bombningarna och Sovjets krigsförklaring.
Om regeringen hade kapitulerat utan fight eller atombomber kunde mycket väl en militärkupp ha ersatt den. Militären hade knappast något att förlora på ett längre krig.
Jag tycker att det är anmärkningsvärt att myten om att atombomberna i slutändan räddade japanska liv (då en invasion skulle ha kostat många fler) lever kvar år 2008.
Det torde vara allmänt känt att Japan vid ett flertal tillfällen ville förhandla fram ett slut på kriget (bland annat genom en svensk diplomat, om jag inte minns helt fel), något som jänkarna motsatte sig.
Som så många andra sagt tidigare här ovan: krig är fruktansvärt. Enskilda soldater, vare sig de taktfast stampar fram under ett hakkors eller hammaren och skäran, eller under demokratins förtecken, utför hemskheter, just för att krig är förråande. ”Mammas lilla gosse” kan efter några traumatiska strider vara så trasig i huvudet att han utan betänkligheter våldtar en 75-årig hemlös dam för att därefter kallblodigt skjuta henne.
Samma sak med en regering, dessa har ju bara ett mål i ett krig och det är att vinna det. Och det till varje pris. Då spelar ju fiendens soldaters och civilas välmående en rätt marginell roll.
Det finns inga fina krig och har aldrig funnits det heller. Egyptierna sades ju ha förslavat en hel folkgrupp, israelerna. Jag vet inte hur sanna dessa historier är. Romarna brände och förstörde Carthago till grunden. Katolska Ligan utplånade Magdeburg under 30-åriga kriget. Ryssland gjorde Finland till mer eller mindre ödebygd på 1700-talet. USA napalmbombade vietnamesiska byar för att de hyste ett uns av misstanke om att de stödde VietCong. Sovjetunionen strödde ut minor över stora delar av Afghanistans åkrar för att få befolkningen att ge upp. Ryska såväl som NATO-anslutna soldater har begått brutala övergrepp. För att inte tala om balkankonflikten. Och Kongo. Och Angola. Och Rwanda. Och alla andra konflikter som seglat upp genom århundradens gång.
Och under alla dessa exempel uppradade ovan, har det varit soldater ur endera sidan som utfört dåden. Soldater som kan ha fått en fullt humanitär uppfostran, som älskat och skrattat, gråtit när deras husdjur dött och gett och fått kärlek av föräldrar och hustrur och män(, det är inte bara män som är soldater numera). I det förråande kriget har dessa omvälvts till brutala ohumanitära våldsförkämpar, vare sig det varit mot beväpnade fiender eller oskyldiga civila.
Trots dessa lärdomar, betvivlar jag starkt att den sista konflikten i världen har varit. Så länge det finns människor finns olika åsikter och avundsjuka. Och så länge detta finns, finns krig och förtryck. Någon vis man sade att om tredje världskriget utkämpas med kärnvapen, kommer fjärde världskriget utkämpas med käppar, spjut och stenar. Han kan få rätt. För kriget och alla dess fasor är något mänskligheten har haft gömt i garderoben långt innan vi ens kunde kommunicera vettigt. Det är, hur fasansfullt det än kan låta, något som är en del av mänskligheten. Och så länge mänskligheten finns kommer krig finnas.
Max, gällande USA:s synpunkt på kejsarens abdikering skrev U.S. Secretary of War, Henry Stimson:
”I personally think that if in saying this we should add that we do not exclude a constitutional monarchy under her present dynasty, it would substantially add to the chances of acceptance.”
Efter kriget skrev han:
”It is possible, in the light of final surrender that a clearer and earlier expositionof American willingness to retain the Emperor would have produced an earlier ending to the war.”
Slutligen sa han:
”History might find that the United States, by its delay in stating its position had prolonged the war.”
Och som Admiral Leahy uttryckte det:
”…from a strictly military point of view consider it inadvisable to make any statement or take any action at the present time that would make it difficult or impossible to utilize the authority of the Emperor to direct a surrender of the Japanese forces in the outlying areas as well in Japan proper.”
Ändå beslutade sig utrikesministern James Byrnes för att inga löften skulle ges om att Kejsaren skulle få sitta kvar. Dessa gavs efter bombfällningarna. Averell Harriman, USA ambassadör i Moskva, förklarade då att man var övertygade om att endast kejsaren kunde ge effektiva order som skulle få alla japaner att lägga ned vapnen.
Joseph Grew, högste ämbetsman direkt under utrikesministern skrev:
”…I and a good many others will always feel that had the President issued as far back as May 1945, the recommended categorical statement that the Japanese dynasty would be retained if the Japanese people freely desired its retention, the atom bomb might never had to be used at all.”
Dina spekulationer om en militärkupp är just bara spekulationer. Naturligtvis hade även militärerna, som visste att slaget redan var förlorat, mycket att förlora på ett ännu mer förött land. Om inte annat så borde Sovjets inmarch i kriget gjort det extremt tydligt innan bombningen av Nagasaki. Och USA visste länge att Sovjet skulle gå med i kriget.
Med tanke på att militärerna kände till att de skulle avrättas som krigsförbrytare, vilket de också gjorde, så hade de inget att förlora.
Hirohitos kapitulationstal till sitt folk:
”Moreover, the enemy now possesses a new and terrible weapon with the power to destroy many innocent lives and do incalculable damage. Should we continue to fight, not only would it result in an ultimate collapse and obliteration of the Japanese nation, but also it would lead to the total extinction of human civilization.
Such being the case, how are We to save the millions of Our subjects, or to atone Ourselves before the hallowed spirits of Our Imperial Ancestors? This is the reason why We have ordered the acceptance of the provisions of the Joint Declaration of the Powers.”
Koichi Kido, kejserlig rådgivare:
”We of the peace party were assisted by the atomic bomb in our endeavor to end the war”
Hirohito, 1975:
”It’s very regrettable that nuclear bombs were dropped and I feel sorry for the citizens of Hiroshima but it couldn’t be helped because that happened in wartime”
Faktum är att en militärkupp ägde rum när det stod klart att regeringen var på väg att kapitulera, dock fick inte officerarna som utförde den något stort stöd inom armén och den misslyckades. Hade general Anami givit sitt stöd, eller kanske bara Tanaka, hade förmodligen kuppen lyckats. Varför de valde att inte ge sitt stöd kan mycket väl ha varit atombomberna.
Det man krävde från början var en villkorslös kapitulation. Den kapitulation man fick var en villkorslös kapitulation.
Först och främst, Max, så säger inte något av dina citat emot slutsatserna från de amerikanska personer jag citerade. Nämligen att Japan ändå hade gett upp. Dessutom ignorerar du återigen det faktum att USA efter bombningarna gav försäkringar att kejsaren skulle få sitta kvar, eftersom de såg det som nödvändigt för satt skapa en effektiv kapitulation.
Så dina citat tillförde egentligen ingenting.
”We hereby proclaim the unconditional surrender to the Allied Powers of the Japanese Imperial General Headquarters and of all Japanese Armed Forces and all Armed Forces under Japanese control wherever situated.”
”The authority of the Emperor and the Japanese Government to rule the State shall be subject to the Supreme Commander for the Allied Powers, who will take such steps as he deems proper to effectuate these terms of surrender.”
Kejsaren och regeringen ställdes under Macarthur och han hade makt att göra vad han ville under ockupationen. Eftersom han tillhörde de som tyckte att kejsaren spelade en positiv roll, blev det dock aldrig tal om att ersätta kejsaren med republikanskt styre.
De allierade gav aldrig någon form av försäkring utan fick igenom sin villkorslösa kapitulation, som man krävt från början.
Fina citat, men inte det minsta källa eller ens vem som sa dem. Nämner inte ens ett ord om hur löftet gavs att kejsaren skulle få sitta kvar, såsom Moskva-ambassadören jag citerade ovan sa.
Inte alls samma krav innan som efter alltså.
Det är taget från Japanese Instrument of Surrender, dvs den papperslapp som japanerna undertecknade i Tokyobukten för att få ett slut på kriget. Det första stycket jag tagit förordar en villkorslös kapitulation. Det andra stycket den allierade allsmäktiga ockupationen.
Nå, att det inte står med i en papperslapp som segrarna formulerat må vara hänt, men de täcker naturligtvis alldrig upp alla villkor. Detta var nämligen ett av de krav som japanerna ställde den 10:e Augusti, 1945. USA accepterade detta och svaret skickades tillbaka till Japan den 11:e Augusti och fyra dagar senare gav Japan upp (läs The Meaning of Hiroshima Nagasaki av N.D. Jayaprakash).
Kan nämnas som bonus, nu när du tog upp MacArthur, att han också tyckte att Hiroshima-bomben var onödig. Det sa han i en presskonferens com citerades i New York Times den 27/8, 1963. I Biografin The Years of MacArthur 1941-1945 skriver författarna:
”Actually, the general felt that the use of atomic weapons at that stage ’was completely unnecessary from a military point of view’ tom compel Japan’s capitulation and said so on several occasions in later years. He was also offended that the Allied leaders had not consulted hin prior to issuing the Potsdam Declaration and that the Joint Chiefs had not informed him (or Nimitz) of the existance and planned use of the atomic bombs until shortly before the Hiroshima attack. If his opinion had been requested before the Potsdam ultimatum, he would have strongy urged an assurance to the Japanese that the Emperor would be retained.”
Eller som Churchill sa det i The Second World War Volume IV:
”It would be a mistake to suppose that the fate of Japan was settled by the atomic bombs. Her defeat was certain before the first bomb fell and was brought about by overwhelming maritime power.”
Det fanns inga villkor. Villkorslös kapitulation är just villkorslös kapitulation. Det som gällde för överenskommelsen var just det som de krigförande makterna undertecknade, dvs ”Japanese Instrument of Surrender”.
Klart Japan var besegrat innan atombomben. Japanerna hade bara lite svårt att förstå när det är dags att sluta, inte olikt tyskarna under samma krig.
Nu babblar du Max. Som vi kan konstatera skickade Japan meddelande under förhandlingarna till USA och fick svaret att kejsaren skulle få sitta kvar. Vilket han också fick.
Inte svårare än så.