LO har för länge sen övergett arbetarna

LO är idag en byråkratisk koloss som i huvudsak verkar var till för att gynna de anställda byråkraternas plånböcker. För att detta ska vara möjligt har man sen länge lämnat den tid när medlemmarna hade nåt som helt inflytande över organisationen. Inför den kommane kongressen har LO:s ledning på förhand inlett förhandlingar som syftar till att försämra många avtal och lagar på den svenska arbetsmarknaden. Detta har man gjort utan att medlemmarna fått diskutera det hela först. Inte ens de lägre byråkrater som utgör större delen av ombuden på LO-kongressen har fått yttra sig om förhandlingarna om ett nytt huvudavtal. LO är idag enbyråkrati som verkar så på medlemmarna som något jobbigt, som en gäng besvärliga människor som vill lägga sig i. Därför har man sen länge slutat bry sig om medlemmarna.

LO må vara den fackförening som kan ståta med högst anslutningsgrad världen. Men man kan knappast hävda att man är den fackförening som bäst kämpar för sina medlemmars eller arbetarnas intressen. Istället går LO arbetsgivarna till mötes i det mesta. Detta är en utveckling som gynnar Wanja Lundby-Wedin och de andra byråkraterna, men ingen annan.

Intressant?

Borgarmedia: DN, AB1, AB2, SVD,
Läs även andra bloggares åsikter om LO, Wanja Lundby Wedin, Kongress, Arbetarklass, Facket, Fackligt, Politik, Samhälle

Relaterat:

Posted in Arbetarklass, Facket, Fackligt.

Tagged with Kongress, LO, Wanja Lundby-Wedin.

6 comments

By Anders_S – 1 juni, 2008

Apan

Håller med. LO har stagnerat (liksom fackföreningar i stort). De vågar inte tänka större och samarbeta mer över landsgränserna. Konkurrens nu förtiden kommer ju inte från Sverige eller knappt Europa utan asien och latinamerika. Mycket gott skulle kunna åstadkommas geno fackligt ”missionerande” där. kanske det händer men det är inget jag vet om i så fall. Dessutom finner jag fackens likgiltighet för sina arbetslösa medlemmar beklämmande. Istället för krav på fantasi ökningar av löner skulle facket kunna propsa på att en viss del av ökningen skulle kunna tas ut i nyanställningar inom t.ex landsting men solidaritet verkar mest gälla att betala mer skatt för att de som har jobb skall få mer i lön. Konstigt det där.
Pelle

Mycket egendomligt agerande av LO de senaste dagarna med att gå ut och påtala om hur viktiga dessa frågor är när måååånga arbetstagare som mig själv påtalat detta under de sista tio åren utan minsta respons från varken fackföreningar och detta LO.Men nu helt plötsligt så ska det arbetas dygnet runt i det närmaste för att rätta till det hela och samtidigt ger man besked på att det har inte med de svåra tiderna som nu Alliansen ställt till med att göra ett dugg.

Ännu ett klart markerande med tanke på all denna tid som förflutit för arbetarna i Sverige hur nonchalanta dessa föreningar är när det gäller att lyssna på sina medlemmar och plötsligt vaknar upp ur en törnrosa dröm med orden nämen hur kunde det bli såhär.Bedrövligt och ledsamt från en som påtalat detta länge men där de inblandade förmodligen trivdes bra med sina löner och inte ville vara till besvär på högre ort.Rent ut sagt för djävligt som de utnyttjat folk många gånger för trivsel och vinning.Så då återstår ju att se om detta är en tillfällighet med deras nya upptrappning bland arbetarna i Sverige eller bara ett tomt slag i luften!?.
Alexander

Jag är inte med i nån fackförening men det går bra ändå. Känner inte för att ge mina pengar till pampar.
Pingback: Inför den stundande LO-kongressen — Mullvaden
Pingback: Alliansupproret » “LO har för länge sen övergett arbetarna”
http://soilander.wordpress.com Peter Soilander

Svensson, håller med dig i sak. LO har tappat greppet och blivit institutionaliserad, vilket skadar själva livsvärdena för arbetarrörelsen. De har glömt bort den lilla människan, vilket gör att deras utspel alltmer liknar politiska partiers manifest än medlemmarnas intressen. Det ligger en sorg i detta, eftersom många som anslutit sig till dem en gång trodde att det skulle vara lönsamt med facket. Idag är en facklig avgift endast en dyr kostnad för många med låg inkomst – och sätt och vis en osäker garanti för en trygghet som lätt kan sättas på spel av arbetsgivarna.