Polisens effektivitet – hur ska den mätas?

De flesta poliser anser att kvantitativa mått inte är bra för att mäta effektiviteten i deras arbete enligt en rapport som polisfacket gjort. Det håller jag med om såtillvida att mått som exempelvis uppklarningsprocent kan leda till att lättutredda mål prioroteras så att uppklarninsprocenten blir hög. Samma sak blir fallet om man anser att många utdömda trafikböter är ett vettigt mått på trafikpolisens arbetet. Risken är att polisen då väljer att koncentrera sig på vägar med mycket trafik istället för på olycksdrabbade vägar.

Enda vettiga måttet på om polisen gör ett bra arbete är om antalet brott minskar. Detta kan man se genom att brottsstatistken för ett antal vanliga brott som har förhållandevis låga mörkertal används för att mäta och avgöra polisens effektivitet. Polischefen Bengt Svenson vidhåller dock att det behövs den typen av mått som polisen använder idag, även om han har förståelse för kritiken. Hans ”lösning” är dock ingen lösning på problemet. För att säga att det inte ska gå till på det viset löser ingenting. Det är klart att en del chefer vill ha det så, för dessa mått gör det enkelt för cheferna att jaga och kontrollera personalen. Men det är liksom inte det viktiga med polisen. Det viktiga är att brottsligheten går ner.

Huruvida polisen ska koncentrera sig på små brott eller på de tungt kriminellas brott är dock en frågeställning jag menar är meningslös. Det finns ingen motsättning mellan dessa två. Ett effektivt förebyggande polisiärt och socialt arbete motverkar båda två.

Intressant?
Bloggat: Jinge, Signerat Kjellberg,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Advertisements