Underlig satsning på killar

Har du inte lite smalt perspektiv? Om det enbart är frågan om att satsa på att försöka höja killarnas betyg på teoretiska linjer ett par snäpp håller jag med dig.

Ett annat perspektiv är att många av de pojkar som hamnar i gäng och kriminalitet kraschar även ur skolan. Kan de rikta forskningen på hur vi ska kunna hitta former för att motivera lärande för den gruppen elever handlar det snarare om den socialt brottsförebyggande verksamhet du krävde för några dagar sedan.

Det här var väl ganska så trångsynt och ogenomtänkt. Om det finns en könsmaktsordning i samhället så slår den rimligtvis åt två håll. Det är väl det som de flesta feminister, jag trodde att det var alla, menar när de säger att denna ordning är dålig för både män och kvinnor och att alla tjänar på jämställdhet?

I den här ordningen ingår det bla att pojkar och män inte ska göra ”kvinnliga”saker, som att läsa böcker och anstränga sig i skolan. Vore det inte önskvärt med en förändring i den frågan? Se bara på hur vi i dag uppmuntrar pojkar och flickor, flickor till att vara snälla och flitiga, pojkar att ta för sig, vara aktiva och lite vilda. Vore det inte ett framsteg om pojkar och flickor kunde närma sig lite grann i dessa frågor?

(Apropå att pojkar får mer uppmärksamhet, alla nya studier visar att majoriteten av den tiden upptas av tillsägelser för att pojkar bråkar. Vore det inte bra för alla inblandade, pojkar, flickor, lärare och samhället om det ändrade sig?)

Sedan är ju det här extremt deprimerande ur ett vänsterperspektiv. Vilka pojkar, och flickor, tror du det är som misslyckas i skolan? De från Danderyd? Knappast, de kommer från Jukkasjärvi och Rosengård. Det är ju dem som man ska hjälpa.

Sedan kan man också fråga dig hur du har tänkt att man ska få fler män till kvinnodominerade yrken som sjuksköterske- och läraryrket om man inte får fler män att vilja läsa på högskolan. (Det krävs faktiskt högskolepoäng för det).

Slutligen kan man fråga sig hur du har tänkt dig att vi ska få män att intressera sig och över huvud taget ta ställning till jämställdhetsfrågor om de inte kan eller intresserar sig för att läsa och delta i samhällsdebatten för att de aldrig lärde sig det i skolan.

Jag hävdar att alla, såväl kvinnor som män, är vinnare om man kan få pojkar att bli mer lugna och intresserade av skolan.

Jag håller med ”Calle”.
Jämställdhet a la feminist är att skapa matriarkat.

Svensson tog bort mina inlägg igår, vilket skedde med viss rätt då mitt ordval inte var så särskilt snyggt och inget jag är speciellt stolt över…
Enda förklaringen är att jag var väldigt upprörd över Svenssons resonemang!

Han skriver på fullt allvar att vi gott kan lämna dagens skolpojkar åt sitt öde för att ”samhället som helhet gynnar pojkar/män och missgynnar flickor/kvinnor”. Vi är i o f s djupt oense i den frågan, men om jag för en stund väljer att hålla med om det resonemanget så blir ändå Svenssons slutsats felaktig därför att:

Det i så fall är DAGENS samhälle som ”gynnar pojkar/män och missgynnar flickor/kvinnor”. DAGENS skolpojkar skall ut i morgondagens samhälle.

Svenssons resonemang leder oundvikligen till att dessa pojkar skall lämnas åt sitt öde för att dagens och gårdagens män (inkl mig OCH Svensson) gynnas och gynnats.

Resonemanget är naturligtvis förkastligt, eftersom det innebär en kollektiviserad retroaktiv bestraffning av nästa generation.

Det som dock gjorde mig mest upprörd igår var bristen på inlevelseförmåga i de här killarnas situation.
För mig blir det paradoxalt när en person ena studnen skriver stora ord om solidaritet i globalt perspektiv för att i nästa stund visa sig helt oförmögen att solidarisera sig med en 12-årig skolpojke.

Det är ett känt problem att flickorna går ut högstadiet med i genomsnitt högre betyg än pojkarna, i samtliga ämnen utom gymnastik. Problem har funnits under lång tid, utan att någon ansvarig ansträngt sig namnvärt för att rätta upp problemet.

Till en början har man trott att skillnaderna mellan flickor och pojkars betyg, skulle bottna i skillnader i att ta till sig kunskap. Att flickor helt enkelt lättare kan ta till sig av undervisningen, och på så sätt prestera bättre resultat, som i sin tur resulterar i bra betyg.

En annan teori till pojkarnas dåliga betyg, har varit att försöka hitta problemet i den sneda könsfördelningen i lärarkåren. Bland lågstadielärarna är de anställda uteslutande kvinnor. På mellanstadiet sker en liten förbättring, men kvinnorna är fortfarande i stor majoritet. Först på högstadiet finns en könsfördelning som kan anses acceptabel.
Här har man försökt hitta en förklaring i att det kan vara så att lärarinnor har lättare att förstå och kommunicera med flickor, än vad de har med pojkar. Det skulle enligt expertis kunna resultera i att flickor har lättare att ta till sig av undervisningen än pojkar, vilket även skulle avspegla sig i betygen.

Båda ovanstående teorier är i sig tänkvärda, men ingen av dessa förklarar den faktiska orsaken till skillnaden mellan flickor och pojkars betyg. /* kontroversiellt påstående, presenterat som fakta som inte kan föras i bevis, eller som i alla fall inte förts i bevis, borttaget*/ #AS

Jämför man resultaten på de nationella proven, så är skillnaden mellan flickor och pojkars kunskaper inte speciellt stora. Definitivt inte så stora som avspeglas i betygen. Pojkar presterar lika bra på proven som flickorna, men får ändå långt sämre betyg.

Ansvariga har förklarat skillnaden med att flickorna möjligen kan få högre betyg på grund av sitt lugnare beteende, än pojkarna som lättare uppfattas som stökiga, högljudda och utrymmeskrävande.
Då betyg i uppförande avskaffades år 1970, och det inte är elevernas uppträdande som ska betygsättas, borde man hitta en lösning där de faktiska kunskaperna och inte pojkarnas sociala egenskaper betygsätts.

Man kan fråga sig hur samhället hade reagerat om situationen varit den motsatta, att högstadieflickor i genomsnitt fått sämre betyg i samtliga ämnen än pojkarna?

Tycker för min del att denna satsning på pojkar är ett bra initiativ, om vi även fortsättningsvis ska kunna ta jämställdhetsarbetet på allvar.

Hej, ni som efterlyser källor.

På IFAUs (Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering) hemsida kan ni läsa följande:

‚ÄúIFAU ger ut två nya rapporter som visar dels att flickor och utlandsfödda gynnas i slutbetygen i jämförelse med pojkar respektive svenskfödda, dels att lärarens kön och etniska bakgrund verkar spela roll för hur stora dessa skillnader är.‚Äù

Rapporterna hittar ni på http://www.ifau.se/templates/DatedPage.aspx?id=9357

Noterade att du tog bort en kommentar igen – denna gång bara för att jag parafraserade dig.

Har du eller har du inte skrivit: ” Men samhället som helhet gynnar pojkar/män och missgynnar flickor/kvinnor, något som gör en satsning på att förbättra för killar i skolan ytterst tveksam.”

Vad får det resonemanget för konsekvenser i din värld om du applicerar dem på några specifika pojkar med problem i skolan?

Nu kommer säkert åvanstående kommentar att tas bort för att Svensson tycker den är för raljant. Men innan dess: Min metod för att pröva ett teoretiskt resonemang är att pröva det bådepå makronivån (ideologin) och på mikronivån (individen). Håller det streck på båda nivåerna så har det meriter – om inte då skall det förkastas. Ditt ovanstående resonemang är förkastligt när det appliceras på de enskilda killarna – tveklöst!

Du skrev ”Jag applicerar inte gruppresonemang på individer. Det är idiotiskt att göra så.” och ”Lösningen på individnivå är dock en annan än lösningen på klassnivå. Samma sak gäller könsperpektivet, eller genusperspektivet om du föredrar det.”; och tidigare ”Men samhället som helhet gynnar pojkar/män och missgynnar flickor/kvinnor, något som gör en satsning på att förbättra för killar i skolan ytterst tveksam.”

Frågan jag tycker att du skall ställa dig är: Var skall resurserna tas till ”individlösningen” om satsningen på gruppnivån är ”ytterst tveksam”.

Det är här ditt resonemang rasar: Man kan inte skilja mellan grupp och individ, eftersom individen är en delmängd av gruppen oavsett om du studerar gruppen ur ett matematiskt statistiskt eller mänskligt perspektiv.

Det är också här som klassbegreppet också rasar, när man skiljer mellan klass och individ (återigen skrev du ”på individnivå är dock en annan än lösningen på klassnivå.”).

Begreppen är inte möjliga att skilja åt, eftersom varje lösning – eller som i ditt resonemnag ovan avsaknad av lösning – på ”klass-/könsnivån” påverkar individen i sagda klass eller kön. Att bortse från det leder till en kall maskinell syn på människan.

Fel, fel, fel!

Det är ju du som skiljer mellan grupp och individ och ordet ”alltid” skall du inte applicera på mig.

Mina förslag till lösningar är ibland på gruppnivå (varför tror du annars jag är positiv till en jämställdhetssatsning på killar?) och ibland på individnivå. Ibland tror jag t o m att en satsning av medel riktade till en grupp kan nyttjas både till individer (låt säga resurslärare i klassen) och till grupper (nya läromedel, lärarutbildning etc).

Självklart kommer det att påverka både killarna som grupp och de enskilda killarna om man gör denna satsning eller inte.

Som sista kommentar innan jag ger upp i denna fråga så skall jag be att få tacka för ditt blogginlägg: Det finns de som påstår att pojkars problem förminskas (en av dem heter Pär Ström). De brukar ofta få massvis med kritik och deras exempel brukar förlöjligas.

Detta ditt originalinlägg var dock en MYCKET bra illustration av just detta: Kan det sägas tydligare än: ”Det har alltid varit så att pojkar varit sämre i skolan. Det är ingen nytt som uppstått nu. Detta har säkert en mängd orsaker. Men samhället som helhet gynnar pojkar/män och missgynnar flickor/kvinnor, något som gör en satsning på att förbättra för killar i skolan ytterst tveksam.”

Allt som händer i samhället startar hos individen. Om individen är en person med låga fula beteenden med en primitiv och egoistisk syn i sitt levnadssätt kommer detta att utgöra det samhällsklimat vi kommer att levai.
I dagens Sverige är avsaknaden av vuxenansvar att uppfostra sina barn till individer med hyfs, bildning och empati för sin omvärld något av de värsta epedemier som sett dagens ljus.
Män och kvinnor tar inte sitt fulla ansvar att bygga in nästa generation i samhället på allvar då många av lättja låter andra vuxna föräldrar (skolan) göra det jobbet och ”storebror” ivrigt inympar tanken att barnens egna föräldrar själva äger auktoritet att fostra fullvärdiga individer med ädla humana bildade ideal att leva efter i samhället.
Tjafset om femenism hit femenism dit är på sandlådenivå. Vi lever icke i ett patriarkat (på sin höjd männen i de styrande grupperingarna)vi lever i ett materiarkat dvs i ett materialistiskt samhälle. Allt går ut på egoismen runt de materialistiska ”värdena”. Mater styr människorna på ett ytterst primitivt vis.

Allt detta sandlådetrams skulle kunna elimineras om det uppväxande släktet fostrades till respekt och insiksfull förståelse och empati för livet omkring dem själva. Då skulle vi få ett sammhäle mindre primitivt som skulle fokusera på de högre värdena att leva efter och egoismen och avsaknaden av respekt inför varandra skulle kunna minska drastiskt.
Allt bygger på att människor fostras in i de goda värdena (och det vet alla innerst inne vilka de är)men hur ska det gå till när de som ska fostra omyndigförklarat sig själva och delegerat den uppgiften till mycket suspekta krafter.
Så har vi då fått de samhälle vi fått, enfaldigt sandlådebeteende i stället för att fokusera på värdighet och ödmjukhet inför den viktiga uppgiften att leva som det anstår en människa: som en bildad kärleksfull empatisk och intelligent varelse.
Hur svårt kan det va? Om man verkligen vill!