- Runor kan ha arabiska rötter
- Oden – också från Mellanöstern?
- Muslimer i Birka?
- Vikingarnas svärdssmide från Iran
Häromdagen skrev jag om att flera av de gamla runorna förmodligen härstammar från det nabateiska alfabetet. Ett arabiskt alfabet från Mellanöstern. Det finns tecken på att många av de attribut som förknippas med Oden är attribut som hämtats till Oden-figuren från en annan gudafigur som var mycket omhuldad i den romerska armén, Mithras. En gud som ursprungligen härstammar från Mellanöstern, närmare bestämt Persien, dagens Iran.
Dessa attribut anses ha först till Norden av återvändande nordbor som tjänstgjort i den romerska armén som soldater under 100-talet och 200-talet och där kommit i kontakt med Mithras-kulten. Bland de saker som är gemensamma för Oden och Mithras märks att båda följer den döde krigaren till himlen i en vagn. Båda framställs ofta ihop med korpar, hundar eller vargar liksom med en oxe/tjur.
Förutom påverkan från den romerska Mithraskulten verkar det också som om Odenfiguren tagit till sig attribut som kan förknippas med hunnerhövdingen Attila (vid vars hov det pratades gotiska, ett germanskt språk), en person som figurerar i flera nordiska sagor och berättelser, oftast under namnet Atle. Exemplvis i Hervararsagan och Völsungasagan. Enligt forskaren Ove Quists C-uppsats, ”Guld och politik, Västergötlands guldfynd ur kontinentalt perspektiv”, som handlar om perioden innan vikingatiden i Sverige från vilken de finaste guldfynden i vår historia härstammar, främst symboliserat av de vackra guldhalskragarna, kan det var så att delar av Sverige (Västergötland-Öland) kontrollerades av hunnerna under en period och allt guldet skulle då vara ett tecken på detta:
Quist håller för troligt att hunnerna kan ha varit i Sverige vilket förklarar att mängden guld ökar vid samma tidpunkt, framförallt under hunnerkungen Attilas rike, på 440-talet e.Kr. Quist anser att ett tungt argument för ett interregionalt administrativt/politiskt system där Öland och Västergötland ingått, utgörs av guldhalskragarna. Kragarna från Möne, Ålleberg och Färjestaden, skulle kunna ses som ”kungsregalia” , förbehållet de absolut rikaste och därmed mäktigaste. Ordufiguren som finns på guldhalskragar, har hittats i Turkiet, symboliken är därmed ett bevis på kontakt över stora regioner. Quist presenterar sockenvis, spridningskartor över fynd i Västegötland av guldfingerringar, hals- och armringar, betalningsguld och brakteater och solidi i sin artikel. Forskaren Quist belyser även utifrån myter, sagor och folktradition att hunnerna kan ha haft inflytande av delar av nuvarande konungariket Sverige.
Bland de attribut som kan förknippas med både Oden och Attila märks hästen Sleipner. Så kanske är Oden en gudafigur som delvis härstammar från Mellanöstern och delvis från de asiatiska stäpperna. Det vore väl inte helt omöjligt, men det blir ju lite underligt att hävda den nordiska religionens och nordbornas särprägel när det kan vara så. Underlaget för många nazistiska och nationalistiska myter rämnar helt enkelt.
Läs också : I Populär Historia om goterna, om herulerna och om Attila
Intressant?
Andra bloggar om: Oden, Mithras, Mellanöstern, Attila, Persien, Iran, Romarriket, Goter, Hunner, Heruler, Romarriket, Mithras-kulten, Asatro, Religion, Historia
——————————————————————-
Några lästips från bloggosfären: Jinge om klimatet, LOKE om FRA och vad som händer i samhället och lite smått och gott hos Kildén & Åsman.
Relaterat:









Pingback: Sveriges islamarv | Svensson
Pingback: De första svenska muslimerna | Svensson