Partistödet bevarar gamla strukturer

Det är precis som Leif Lewin säger, ett hot mot demokratin. För det innebär att partierna inte längre är beroende av medlemmar för att kunna existera. Man får en byråkrati i alla de stora partierna som är avlönad av staten, av skattebetalarna. Dessa i praktiken statsavlönade byråkrater blir helt oberoende av medlemmar och kan göra som de vill. Ju färre medlemmar partierna har ju värre blir det.

Som exempel kan vi ta Göteborg. I Göteborg har mitt parti, Socialistiska Partiet (SP), fler medlemmar än vad Miljöpartiet har och också fler medlemmar än Centerpartiet. Kommunistiska Partiet (KP) i sin tur har fler medlemmar än SP och kanske fler medlemmar än Folkpartiet. Troligtvis har man ett medlemsantal som inte är så långt från Vänsterpartiets. Varken KP eller SP uppbär något statligt eller kommunalt stöd. Utan är beroende av medlemsavgifter och medlemsaktivitet. Det vore ett friskhetstecken för demokratin om alla partier befann sig i en sån situation.

Partistödet ges alltså till viss del till partier som i stort sett saknar medlemmar och därför faktiskt kan antas sakna egentligt stöd. Med hjälp av partistödet kan dock en byråkrati inom dessa partier ändå hålla sig kvar vid maktens grytor. Man får politiker som är mer intresserade av maktens grytor än av politik med detta system.

Med den nuvarande utformningen på partistödet bidrar stödet till att bevara dåliga strukturer i det politiska livet. Strukturer som får till resultat den typen av agerande vi sett från en del borgerliga partier och riksdagsledamöter i samband med FRA-debatten.

Jag är alltså inte principiellt motståndare till partistsöd. Det kan behövas för att uppväga de rikas betydligt större möjligheter att ge ekonomiskt stöd till sina partier. Men det måste vara utformat på ett sådant sätt att medlemmar spelar roll.

Intressant?
Borgarmedia: DN, SDS,
Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

Advertisements