Allt mitt är ditt – övervakning och inlåsning, del 1

Del 3 av 7 i serien Allt mitt är ditt

Detta är det tredje av mina inlägg som i sin helhet är från boken “allt mitt är ditt” av Johan Söderberg. Det och de andra inläggen kan kasta lite ljus över den debatt som vi sett kring FRA och hur liberal tycks hamna mot liberal. För precis som i FRA-debatten så hamnar liberal mot liberal även i fildelningsdebatten. Johan Söderberg går i sin bok på ett bra sätt genom hur fildelningsdebatten ser ut och i de inlägg jag kommer att återpublicera på min blogg i en sann informationsdelningsanda där äganderätt till immateriella rättigheter av mig anses vara något föräldrat och felaktigt som inte är förenligt med ett framtida socialistiskt samhälle, formulerar han en vänsterståndpunkt. Han kritiserar i boken de liberala fildelningsförespråkarna för att deras argument inte håller och menar att man måste ifrågasätta äganderätten för att egentligen kunna vara för fildelning. Köp boken och läs den, den är ett måste för alla vänstermänniskor som är intresserade av fildelningsdebatten.

Övervakning och inlåsning i Informationssamhället, del 1

Hösten 2005 hölls ett internationellt toppmöte l Tunisien om informationssamhället, World Summit on the Information Society. Officiellt var målsättningen att planera för hur befolkningen i utvecklingsländerna skulle få del av informationsteknologins landvinningar. Omedelbart uppstod kontroverser över att mötet förlagts till Tunisien. Regimen har en lång historia av övergrepp mot oliktänkande. Diskussionerna om internets framtid ramades in av värdlandets försök att censurera kommunikationerna över det elektroniska nätverket. Bland annat blockerades franska och tyska tidningars webbsidor när dessa rapporterade om regimkritiken i landet. Överlappningen mellan övervakningssamhället och informationssamhället kunde inte illustreras tydligare. Det ena ordet ger en mörk och hotfull förnimmelse medan det andra okritiskt målas i glada pastellfärger. Likafullt är det ett och samma samhälle vi talar om. Information relaterar till övervakning på så vis att om informationen är ojämnt fördelad i samhället blir den till övervakning.

Den ”dåliga” övervakningsteknologin kan inte separeras från den ”goda” informationsteknologin. Bägge växer fram ur datoriseringen. Allt som sker i en datorprocess lämnar ovillkorligen elektroniska spår efter sig. Även om datan raderas finns det information om informationen. Det kan vara tidpunkter, överföringshastighet, filstorlek eller magnetiska avtryck som kan jämföras med andra uppgifter och från vilket det ursprungliga innehållet kan rekonstrueras. I kreditkortssystemet avtecknas användarnas alla uttag och överföringar, smarta pendelkort registrerar trafikanternas förflyttningar i stadsrummet, individernas kontaktnät kartläggs genom mobiltelefonin, exemplen kan mångfaldigas och listan växer för varje dag. Att denna informationsinsamling sker oavsiktligt och som en följdeffekt av att andra nyttigheter produceras är just vad som gör systemet heltäckande. Fram tills nu har utsöndringen av elektroniska spår inte betytt särskilt mycket för medborgarna. Materialet har till största delen varit oanvändbart på grund av mängden av manuellt arbete som krävts för att sortera bort bruset. Men med ökad lagringskapacitet, snabbare dataprocesser och bättre mjukvarualgoritmer röjs de tekniska hindrena för övervakningssystemets fortsatta expansion.

Dock vore det felaktigt att tänka på datorteknologin som motorn bakom utvecklingen. Någon fattar besluten att investera i forskningen på området. Exempelvis subventioneras den europeiska krigs- och säkerhetsindustrin med en miljard euro om året för att skynda på framtagandet av nya övervakningsmetoder. Motiveringen från EU:s sida är att europeiska företag måste kunna hävda sig gentemot de amerikanska konkurrenterna. Med andra ord är det starka ekonomiska och polisiära intressen som driver fram dessa teknologier. En ny ekonomi har etablerats kring systematiseringen och klassificeringen av elektroniska spår. Övervakningen är en följd av konsumtionssamhället. Sambandet blir tydligt i de reklamfinansierade tv-kanalernas behov av att lära känna sin publik. Ju mer information som tv-kanalen har om tittarna desto mer är annonsörerna villiga att betala för reklamtiden. Tidigare har bolagen nöjt sig med det statistiskt ungefärliga underlaget över publiken som de fått genom tittarundersökningar. Men ambitionen är att göra kundprofileringen finkornig ända ner till individnivå. Bristen på interaktivitet i tv-mediet är vad som ger upphov till publikens anonymitet. Det är på den punkten som internetföretagen har ett övertag i kampen om annonsmarknaden. Googles finansiella ställning grundar sig på att företaget kan leverera en publik med hög relevans för annonsörerna. En användare av Googles tjänst uppger själv för annonsörerna vad det är hon söker efter. Reklamlänkarna som dyker upp i anslutning till sökningen är skräddarsydda inte bara efter vem individen är utan också efter vad hon önskar sig för stunden. En sådan precision i kundunderlaget är målsättningen för alla reklamfinansierade verksamheter.

Övervakningen av konsumenter och tv-publik kan upplevas som störande men också lite banal. Står det kanske inte var och en fritt att använda söktjänsterna på internet eller att köpa produkterna som bjuds ut i reklamen? Vad som är intressant med denna form av övervakning är att den drivs på av den eggande konkurrensen. Samma energi som tidigare gick in i att sänka produktionskostnader läggs nu ner på att fördjupa kunskaperna om olika kundgrupper. Informationsinhämtningen som bedrivs i kommersiell regi är långt mer omfattande och ingående än vad en statsmakt har resurser eller befogenheter att genomföra. Men när uppgifterna väl är samlade finns de inom räckhåll för staten och säkerhetstjänsten. Kommersiella och auktoritära användningar flyter ihop i en informationsarkitektur som lånar sig till bägge ändamålen.

Jämte den ekonomi som har uppstått kring insamlandet av elektroniska spår har övervakningen bidragit till en ny maktpolitisk rationalitet. Kriget mot terrorismen har gett namn åt denna rationalitet: ”Föregripande respons”. Motiveringen för föregripande respons är att eftersom utgången av en terroristattack är så förödande måste fienden förekommas. Det ligger en självmotsägelse i att ställa de två orden ”föregripande” och ”respons” bredvid varandra. Reaktionen sker på en händelse som aldrig har inträffat. Doktrinen om föregripande respons vänder ut och in på en skuldbörda som annars skulle ha fallit tyngst på den aggressiva parten. En aggression som rättfärdigas med sannolikheter kan inte heller prövas i efterhand. Ar det faktum att inga massförstörelsevapen avfyrades från Irak ett tecken på att den amerikanska administrationen ljög eller bevisar det att invasionen framgångsrikt föregrep Saddam Husseins intentioner? Den moraliska och rättsliga rundgången blir akut när principen om föregripande respons tillämpas i terrorist- och brottsbekämpningen inom nationalstatens eget territorium. Och det är denna princip som är den röda tråden i de många lagar om övervakning och preventiva tvångsmedel som nu införs i Sverige och på annat håll.

Ambitionen med preventiv brottsbekämpning är att kartlägga terrorism och brottslighet som ännu inte har begåtts. Det angränsar med nödvändighet till en kartläggning av människor som ännu inte är brottslingar. Vissa typer av överträdelser, inte minst brott mot immaterialrätten, utförs av medborgare som i övrigt är skötsamma och samvetsgranna. När hotbilden är okänd och oförutsägbar far inte synfältet begränsas till det som polisen redan har kännedom om. Ingen aktivitet eller person kan uteslutas eftersom det inte går att på förhand säga vilka mönster och samband som avtecknar sig i ett större informationsmaterial. Idealet för brottsbekämpande myndigheter är därför en allomfattande registrering och övervakning som inte längre är knuten till en begången gärning, till en individs historia av begångna gärningar, eller ens till en gärningsmans utvidgade kontaktnät. I stället för personer är det personlighetstyper som hamnar i centrum. Vägledande blir data över var i samhället som gärningsmän tenderar att finnas. Polismän blir till statistiker och det huvudsakliga åtagandet för brottsbekämpande myndigheter blir att beräkna vilken brottslighet som är överrepresenterad i den och den etniciteten, religionstillhörigheten och klassbakgrunden. En halvautomatiserad övervakning av hela samhället är den logiska slutpunkten för doktrinen om föregripande respons.

Johan Söderberg

Intressant?
Bloggat: Copyriot, BiosPolitikos, Catti Ullström, Kulturbloggen,
Borgarmedia om övervakning etc: AB1, AB2, DN1,
Andra bloggar om:, , , , , , , , , ,

Series Navigation<< Allt mitt är ditt – de två liberalismerna, del 2Allt mitt är ditt – övervakning och inlåsning, del 2 >>
Advertisements