Det är inte rättvisekrav som driver fastighetsägarna i Stockholm när de vill ha högre hyror i centrala lägen än i ytterområden. Det är önskan om större vinster, större profit.
Men större profiter för fastighetsägarna innebär i andra änden en större segregation på bostadsmarknaden. Folk som inte har så mycket pengar tvingas ut från innerstan och den förvandlas till ett reservat för rikare människor.
Erfarenheten från andra städer där marknadshyror införs är den samma, ökad segregation. Ibland är det stadskärnorna som blir reservat för rika, ibland är det andra områden. Men resultatet är det samma. Ökad segregation, ökad uppdelning av staden. På sikt innebär detta också att fattiga människor kommer att få sämre bostäder.
Det stora felet i Sverige idag är inte att likadana lägenheter kostar samma oavsett var de ligger utan att det inte byggs tillräckligt med bostäder. Framför allt byggs det inga hyresrätter då byggbolag och fastighetsägare inte kan göra lika stora profiter på dessa som de gör på exempelvis bostadsrätter. Problemet är alltså politiken. För det krävs politiska beslut om subventionerat byggande för att hyresrätter ska bli byggda.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Hyresrätt, Bostadsrätt, Rättvisa hyror, Stockholm, Bostadspolitik, Politik, Samhälle
Relaterat:
