Enligt den statliga utredningen om FRA (SOU 2003:30) som genomfördes av den tidigare överbefälhavaren Owe Wiktorin, inbegriper FRA:s signalspaning inte bara spaning för svenska militära ändamål utan betydligt mer:
Begreppet försvarsunderrättelseverksamhet täcker således enligt lagen inte bara underrättelseverksamhet till stöd för det militära försvaret och till svensk utrikes-, försvars- och säkerhetspolitik. Begreppet täcker även sådan verksamhet som har samband med internationellt säkerhetssamarbete eller som syftar till att stärka samhället vid svåra påfrestningar (se prop. 1999/2000:25 s. 7). Det har ansetts lämpligt att benämna underrättelseverksamheten som försvarsunderrättelseverksamhet för att göra åtskillnad till andra nyskapade begrepp i annan lagstiftning såsom kriminalunderrättelseverksamhet och skatteunderrättelseverksamhet (se SOU 1999:37 s. 322 och prop. 1999/2000:25 s. 5 f. och 13 ff.).
[…]
I regleringsbrevet för FRA för budgetåret 2003, som till sin utformning avviker från tidigare års regleringsbrev för myndigheten, hänvisas till att FRA, i likhet med ett antal andra myndigheter, i sin verksamhet skall bidra till målen för politikområdena Totalförsvar och Skydd och beredskap mot olyckor och svåra påfrestningar.
[…]
FRA skall vidare inom ramen för det civila totalförsvaret efter uppdrag lämna stöd inom sitt kompetensområde till myndigheter m.m. Målet för FRA:s verksamhet är därvid att värna civilbefolkningen, trygga en livsnödvändig försörjning och säkerställa de viktigaste samhällsfunktionerna och bidra till Försvarsmaktens förmåga vid ett väpnat angrepp och krig i vår omvärld. Vidare är målet att bidra till fred och säkerhet i omvärlden samt att stärka samhällets förmåga att förebygga och hantera svåra påfrestningar på samhället i fred.
När det gäller politikområdet Skydd och beredskap mot olyckor och svåra påfrestningar anges att målet för FRA:s verksamhet är att minska risken för och konsekvenserna av olyckor och svåra påfrestningar på samhället i fred och minska lidande och skadeverkningar av olyckor och katastrofer i andra länder. Inom politikområdet har FRA särskilt enligt regleringsbrevet att bidra till att samhällets förmåga att möta IT-relaterade hot ökar.[…]
FRA:s rapportering är av olika slag. De flesta rapporterna går till den militära underrättelse- och säkerhetstjänsten, MUST, inom Försvarsmakten. Till mottagarna av FRA:s underrättelser hör även Regeringskansliet. Andra uppdragsgivare är SÄPO, Rikskriminalpolisen, FOI, FMV, Tullverket och Kustbevakningen.
Som jag ser det innebär dessa skrivningar att civil signalspaning ingår i FRA:s verksamhet. Dvs motsatsen till vad diverse politiker och andra myndighetsföreträdare hävdat i FRA-debatten den senaste tiden. Bland andra civila myndigheter som nämns i utredningen, vid sidan av de ovan nämnda, finns Krisberedskapsmyndigheten och Inspektionen för strategiska produkter (ISP). I utredning nämns också IT-området och säkerhetshot inom detta som ett aktuellt spaningsområde för FRA.
Tidigare bestod FRA av två avdelningar som var ganska isolerade frånvarandra. en avdelning för militär signalspaning och en avdelning för civil signalspaning. 1999 slogs dock dessa samman och ingen egentlig åtskillnad ha sen gjorts mellan civil och militär signalspaning:
Någon skiljelinje mellan civil och militär underrättelseverksamhet vid FRA går enligt Utredningens mening numera inte att dra. En rad faktorer som inte faller in under ett rent militärt eller civilt perspektiv måste samtidigt kunna beaktas. Det gäller t.ex. politiska förhållanden, ekonomisk tillväxt, teknologisk kompetens, infrastruktur, handelsmönster, kriminalitet, allmänna sociala förhållanden m.m. (Jfr. bl.a. prop. 2001/02:10 s. 245 f.)
Vilket betyder att när ÖB resp försvarminister Sten Tolgfors hävdar att det går att göra en sån åtskillnad så ljuger de. För enligt en mängd utredningar (förutom ovan citerade och nämnda exempelvis SOU 2003:34 och SOU 2003:27) och experter går detta alltså inte. Utredningen menar dessutom att andelen civil spaning är 75% av FRA:s verksamhet och att man bör öka andelen spaning om sker på uppdrag inklusive avgiftsbetalning för det som beställts.
Sätts utredningen uppgifter om FRA:s verksamhet i samband med en del skrivningar i det avtal om underrättelseutbyte osv, som slutits mellan USA och Sverige så blir det uppenbart att underhållningsindustrin och andra helt privata intressenter skulle kunna beställa jobb av FRA liksom att dessas branschorganisationer eller olika typer av intresseorganisationer (ex. Antipiratbyrån) kan användas som utförare av uppdrag:
Subject to the provisions of this Article, a Party may engage a Participant to carry out work relating to Cooperative Activity on its behalf. The engagement of any Participant in the implementation of any Cooperative Activity shall require the non-sponsoring Party’s prior review and written approval.
Det är uppenbart att civil signalspaning är och sen en tid har varit en stor del av FRA:s verksamhet. Genom FRA-lagens tillkomst har möjligheterna för denna spaning utökats enormt. Militären och dess underrättelsetjänst MUST är forstatt dock en av FRA:s största kunder och om detta handlar huvuddeen av Wiktorins utredning. Samtidigt är det dock uppenbart att denna del av signapsaningen blivit allt mindre och att civila myndigheter av olika slag har blivit allt viktigare för FRA som beställare.
Intressant?
Bloggat: Falkvinge, Engström, Opassande, Alliansfritt,
Borgarmedia: SVD, SDS, E24,
Läs även andra bloggares åsikter om FRA, FRA-lagen, Alliansen, Regeringen, Sten Tolgfors, Owe Wiktorin, MUST, USA, Underrättelser, Övervakning, Samhälle, Politik
Man kan konstatera att om FRA spionerar på svenska medborgare,eller flyktingar i Sverige,begår man ett brott om dessa upplysningar lämnas vidare till främmande makt.Detta kommer ju att ske och då kan man tala om att Sveriges regering tar på sej ansvaret för spioneri åt främmande makt.Detta är ett av dom allvarligaste brotten.
Så vi har en försvarsminister som propagerar för landsföräderi.
Det här blir mer och mer rörigt alltså. Undrar hur mycket alla vet egentligen, eller hur lite den ena vet om det andra så att säga.