Är det verkligen så att regeringen avser att lägag fram ett förslag som innebär att psykiskt sjuka brottslingar inte kan dömas. Det verkar inte trovärdigt som jag ser det. Om det verkligen är så, så måste Beatrice Ask och Göran Hägglund ha drabbats av nån svår psykisk sjukdom och ämnar begå ett brott mot vår rättsuppfattning. Tyvärr kan vi inte enligt den av dem föreslagna lagstiftningen längre döma dem för detta brott då de är sinnesförvirrade vid brottets förövande.
Men det handlar inte om att ministrarna är sjuka, det handlar om tidningarnas rubriksättare och tidningarnas sensationsjournalistik. Det som Hägglund och Ask egentligen föreslår är nämligen att psykiskt sjuka också ska dömas till fängelse. Det viktiga för dem är att folk straffas. Inte att folk slutar begå brott. Återfallsfrekvensen vid rättpsykriatisk vård är dessutom betydligt lägre än när folk suttit i fängelse och i allmänhet vårdas man längre tid än man sitter i fängelse för motsvarande brott. Så deras argumentation kring det hela är inte heller hållbar.
Jag dessutom principiellt mot begreppet straff. Jag är av uppfattningen att alla brottslingar ska vårdas. Straff skapar inte några bra samhällsmedborgare. Det kan däremot vård göra. Och syftet med kriminalvården ska väl inte vara att straffa folk, utan att vårda dem på ett sådant sätt att de kan komma tillbaks till samhället och arbeta, dvs tillföra saker istället för att belasta samhället som man gör när man sitter i fängelse eller vårdas på psyksjukhus.
Så jag tycker vi ska ha mer vård och färre och mindre straff.
Intressant?
Bloggat: Kulturbloggen, Emretsson,
Borgarmedia: SDS,
Andra bloggar om: Beatrice Ask, Brottsbekämpning, Göran Hägglund, Fängelse, Rättspsyk, Rättspsykriatisk vård, Brott, Straff, Kriminalpolitik, Regeringen, Lagstiftning, Politik, Samhälle
Varför vänder du dig mot detta? De är naturligtvis helt rätt. Är man otillräknelig ska man naturligtvis inte dömas till ansvar. Är man tillräknelig ska man dömas, vården får man sedan naturligtvis under sin fängelsevistelse. På fängelser bedriver vi fångvård. Om det skulle visa sig att det inte är det vi gör på fängelserna, då är det snarast det som behöver åtgärdas.
Det tidigare föreslagna, att man skulle avtjäna en fängelsedom efter det att man vårdats klart är naturligtvis helt absurt. Antigen var man tillräknelig eller inte när det begav sig. Det låter som en utmärkt förändring, under förutsättning att man bedriver någon slags fångvård då naturligtvis.
Själv skulle jag försöka döma alla brottslingar till livstids medelklass
Självklart måste det finnas ett visst mått av straff i påföljderna. Det allmänna rättsmedvetandet kräver en viss symmetri i handling o straff. Samhällets uppgift är att balansera offrens/anhörigas rättmätiga(!) behov av hämnd med en human nivå av vård. Förslaget förefaller rätt tänkt, men faller väl så snart Anders Borg ser räkningen (och då raskt själv formulerar en egen kriminalvårdspolitik). Troligen på temat (straff)arbetslinjen.
Vård inom anstalt? Är det nåt skämt eller? Har själv arbetat som kriminalvårdare. Vård i den begränsade omfattning det utförs handhas av amatörer som fått ett par dagars vidareutbildning. Vården sker enligt program som inte är utvärderade och är ofta lånade från anglosaxiska länder (folk blir ju till sig i trasorna när de hör en engelsk akronym). Avtjänar man ett riktigt långt straff får man ingen vård alls förrän i elfte timmen. Den resterande ”vården” går ut på arbetsplikt (stoppa spik i påsar typ), tuktning och psykisk terror genom kontroll, förnedring och övervakning.
Det absolut värsta på en anstalt är just när man trots protester från personal, intagna får in psykiskt sjuka människor på normalavdelning. Det blir rena gökboet kort sagt. Stökigt, högljutt, oroligt. Och man får verkligen se sig över axeln hela tiden. Plus att dessa personer i slutändan far illa. Krimvård är inte precis känd för flexibilitet så de lär inte få undantag bara för att de inte fungerar i den hårt reglerade ramen för verksamheten. Ofta får de spendera ett par veckor i durken innan de skickas vidare (lösningen på allt heter förflyttning).
Lövet, ja, det behövs förmodligen ett visst måt av straff i de rättlsiga påföljderna. Men inställningen behöver vara vård.
Alla har ansvar för det man gör, det är min uppfattning. Även när man är psykiskt sjuk, tillfälligt förvirrad osv. Därför bör man kunna döma även psykiskt sjuka. Men de behöver vård och inget annat än vård. Många av de som döms till fängelse idag behöver också vård men får det inte i dagens system.
”Dumheterna” är självfallet inte representativ för oss som fortfarande arbetar i kriminalvården. Det är ju alltid enklare att sitta på läktaren och ”döma matchen i efterhand”.
För den som vill finns möjlighet till behandling. Sedan är förstås många dömda inte motiverade att arbeta med sina problem. Den som inte kan anses vara medveten om konsekvenserna av sina handlingar ska inte heller straffas. Lagen är ju inte tänkt att gälla den som själv väljer att t ex berusa sig och sedan hävdar att han inte insåg konsekvenserna av sitt handlande. I första hand avses svårt sjuka och förståndshandikappade.
Det är en i grunden human människosyn.
Psykiskt sjuka som begår våldsbrott efter våldbrott – jag undrar när enskilda människors säkerhet ska räknas som viktigt?
Jag är rädd att även andra vårdinriktade påföljder slopas med tiden och jag är själv ett lyckat exempel på en sk. dubbeldiagnos som lämnat kriminaliteten just pga vård istället för fängelse!
Men då är det ju fängelsesystemet som behöver reformeras. Det stämmer säkert att fängelsevården idag är värdelös.. men se till att fixa det istället då. Tycker det är utmärkt att tillräkneliga kommer att dömas utifrån brottets art snarare än vårbehov då detta bättre matchar den allmäna rättsuppfattningen.
Om kriminella kan botas av vård vet jag inte. Jag tror att en del psykisk sjukdom kan förbättras av vård. Det är två intressanta frågor och antagligen ska man inte döma någon till fängelse om denne faktiskt inte är tillräknelig. Men det finns ett perspektiv till och det är brottsoffrens perspektiv. Både ”blivande” och befintliga. En som är så sjuk att han/hon dödar folk med t.ex. järnspett, kan väl tänkas göra det igen. Ska man inte fundera lite över det också? Här ser man i alla fall att alla dessa personer som våra skattepengar avlönar inte bryr sig om det alls:
http://www.expressen.se/nyheter/1.1228126/har-ar-jarnspettsmannen-ute-i-frihet
Ask kallade i förbifarten detta för samhällets skyddsbehov. Men inte en stavelse om hur hon/de tänkte sig att detta skulle hanteras. Vad tycker ni?
Märkligt, men det verkar som om vi är överens i en fråga…
Jag undrar vad det betyder?
😉