Utomhussex – dogging?

Att ha sex i naturen om andra tittar på kallas tydligen dogging enligt Aftonbladet. Sant eller inte sant spelar ingen roll, det är en ganska ointressant ”nyhet” som är Aftonbladets svar på Dagens Nyheters om Kävlinge, sossarna och SD, eller Politikerbloggens om att Ung Vänsters ordförande åt på McDonalds. Dogging är dock eventuellt något som den moderate Malmöpolitikern Christopher Aqurette kanske kan ägna sig åt i väntan på att mörkrum för gruppsex kan dyka upp, vilket jag uppfattade att han önskade i en kommentar på mitt inlägg om identitetspolitik och marxism:

En helt heteroanpassad Pridefestival är OK, men mörkrum för gruppsex eller dansgolv med nakna bröst är absolut förbjudet.

Men det verkar som om Aqurette är ute efter att diskriminera heterosexuella och att mörkrummen bara ska vara för homosexuella. Menar verkligen den gode moderatpolitikern att det bara ska finnas gruppsexrum för folk som inte är hetero?

Vad det gäller Aftonbladet och ”dogging” kan jag väl tillägga att Skatås parkering, som nämns som en plats för ”dogging” i artikeln i kvällstidningsblaskan är känt för att det är en plats om torskar och prostituerade åker till för sex i bilen. Det är jävla osexig plats och vill man ha sex utomhus så är Slottskogen, Amundön eller Delsjöterrängen klart att föredra.

Intressant?
Bloggat: Kulturbloggen, Trollhare,
Borgarmedia: AB1, SDS, AB2
Andra bloggar om: , , , , , , ,

Liked it? Take a second to support Anders_S on Patreon!
Become a patron at Patreon!

5 svar på “Utomhussex – dogging?”

  1. Mörkrum, bastuklubbar och parkraggning har varit en del av europeisk bögkultur under väldigt många år. En medveten identitetspolitik skulle ta hänsyn till detta också i Sverige. Men eftersom Sverige länge varit en folkhemskultur som premierat det normala och föraktat det onormala har dessa liksom andra uttryck för minoritetskulturer tryckts tillbaka av statsmakten.

    Jag exemplifierade med homosexuell sexkultur eftersom jag är en del av den och uppskattar den. (Dessutom hade jag precis läst en artikel om underbara Berlin.) Jag kunde dock ha valt andra exempel, som att Sverige har ett förbud mot kosher- och halalslakt med motiveringen att djuren far illa samtidigt som vi tillåter den långt grymmare älgjakten. Anledningen är naturligtvis att man i ett land som prisar normalitet inte anser sig ha några skäl att ta hänsyn till minoritetsintressen. Sådan hänsyn är ju per definition identitetspolitisk. De som ägnar sig åt älgjakt är till största delen etniska svenskar som statsmaten kan identifiera sig med.

    Vad gäller mörkrum för heterosexuella så har jag ingenting emot dem. Dock vet jag att de aldrig varit ett inslag i heterosexuell kultur.

    Att socialister och konservativa reagerar med sådan avsky inför politiska krav från minoritet hänger samman med deras ideologiska utgångspunkt. Marx och Hegel var som bekant överens om att samhället var som en kropp där olika delar ovillkorligen hänger samman i en större enhet. Liberaler ‚Äì och i synnerhet libertarianer som jag själv ‚Äì har alltid kritiserat denna människor- och samhällssyn och menat att man inte kan prata om ett samhälle bortom summan av dess individer. Någon metafysisk folkskäl finns inte, även om människor naturligtvis påverkar varandra och kulturuttryck uppstår. Därför blir socialismens detaljstyrda samhälle oundvikligen förtryckande.

  2. Christopher: Du har rätt många fördomar om vad vänstern står för. Du måste börja ta reda på fakta snart. Prata exempelvis med min snart 80-åriga faster, en ikon i bögkretsar i Göteborg, du vet säkert vem hon är.

    Nej, hänsyn till minoriteter är inte identitetspolitik. Det rä inte min uppfattnign och ingen annans helerl vad jag vet. Idnetitetspolitik är i själva verket motsatsten till identitetspolitik. Genom att upphöja en människa till enbart bög, kvinna, invandrare osv motverkar man hänsynstagande till minoriteter. Det är identitetspolitik. En människa är mer komplex och mångfacetterad och ska man ta hänsyn till minoriteter duger inte identitetspolitik.

    Jag förstod din anledning till att exemplifiera med exempel hur homosexuella sexkultur.

    Sen är vi överens om en del andra resonemang som du för. Om halal- och kosherslakt exempelvis. Meh väldigt icke-överens om andra.

  3. Det är sant att en risk med identitetspolitik är just detta att man reducerar människor till någon eller några egenskaper. Men det gör man i alla sammanhang, så jag vet inte hur viktigt den invändning är. Skillnaden är möjligen att de identiteter man normalt tänker på i sammanhanget har formats av ett långvarigt förtryck.

    Vänsterns kritik verkar mest gå ut på att man inte gillar att klassidentiteterna utmanas. Att den svenska vänstern sedan stödjer homosexuella sakpolitiskt (så länge det är rumsrena reformer som äktenskap) är inte intressant för diskussionen eftersom kritiken mot vänstern handlar om att en gemensam, kollektiv ekonomi innebär att makt centreras till den normerande majoritetskulturen. Problemet med detta är att ett sådant socialistiskt system gör alla helt beroende av överhetens godtycke. Just nu ser det ljust ut för homosexuella och de flesta andra minoriteter i Sverige, men det är inte självklart att det alltid kommer att vara så.

    Nåja, tills vidare får jag trösta mig med att det är nära till Berlin.

  4. Christopher Aqurette: Det är väl bara att hoppas att du har roligt i Berlin (om du nu vill åka dit).

    Fast jag har svårt att förstå din syn frihet kontra politisk ideologi. De som jag känner som är homo/lesbiska står nästan alla till vänster. Ingen av dem skulle förstås kunna tänka sig ett socialistiskt samhälle som detaljstyr människors liv. Snarare är de vänster just för att slippa detta. Just nu är det ju på många sätt inne att vara gay i näringslivet, men det skulle precis lika gärna kunna ha varit tvärtom. Lägg bara märke till klädkoderna i näringslivet. Är inte de på snudd att vara en form av förtryck i den ekonomiskt starkes intresse, det enda kapitalismen kanske bryr sig om.

    Det verkar finnas mer homofobi i de forna öststaterna, kanske förknippar du det med socialism? Jag tänker mig att det har djupare rötter än så. Däremot kan jag känna sorg över att det samhälle som vissa ville kalla socialistiskt inte bekämpade homofobin. För om det är något socialismen betyder för mig så är det att vi ska vara så fria som möjligt – utan att stampa på varandra.

    I en kapitalistisk ekonomi gör vi tyvärr just det, stampar på varandra. För den misslyckas med fördelningen, ger mer åt den som redan har i stället för tvärtom.

    Men visst, friheten för den som har pengar är betydande. Men behöver vi verkligen anstränga oss för att det ska vara så? Så är det väl nästan alltid? Personligt ägda/förvaltade pengar innebär möjlighet till personlig makt.

    Svårigheten är i stället, som jag ser det, att fördela makten, ge alla möjligheter så långt ödet tillåter oss att leva och utvecklas på den jord vi gemensamt fått att vistas på. (Och naturligtvis att samtidigt hantera de nackdelar och möjligheter våra enorma, av den tekniska utvecklingen möjliggjorda, produktinskapaciteter har gett oss.)

  5. LeoB:
    Det stämmer att stora delar av gayrörelsen är vänster. RFSL är en utpräglad vänsterorganisation som nästan alla liberaler undviker. Men så har organisationen nästan inga medlemmar längre.

    Jag kan förstå varför många homosexuella röstar på vänsterpartier som stödjer arbetet för likabehandling, men jag har svårare att förstå varför så många homosexuella är socialister. Ekonomisk omfördelning av resurser kommer alltid att missgynna oss. Några få miljoner till RFSL (motsvarande ett dagis, ungefär) kompenserar inte den massiva subventionsringen av heterosexuella kärnfamiljer.

    Jag är medveten om att näringslivet inte är mindre godtyckligt än statsmakten. Men faran i ett socialistiskt system ligger i att det enbart finns en ekonomisk aktör. Blir man oense med partieliten är det kört. Näringslivet är som bekant pluralistiskt och konkurrensinriktat. Det finns alltid någon som vill tjäna pengar på en bra idé.

    Du har helt rätt i att det svåra är att fördela makten. Jag skulle vilja säga att det är omöjligt. Bara tanken att man kan organisera det perfekta samhället uppifrån är absurd. Just därför måste individer och grupper få ta makten över sig själva. Vid de få tillfällen när beslut måste tas gemensamt är det viktigt att statsmakten tar hänsyn samhällets samtliga delar, helst genom representation. Det är exempelvis inte okej att svenskar med kristen bakgrund tar sig rätten att själva bestämma vad svenska judar och muslimer ska äta. Detta är vad identitetspolitik handlar om, och det är detta som får marxister att se rött.

Kommentarer är stängda.