Blondinbella-debatten

På Same Same But Different finns mer just runt Bjurwald – bland annat en brevväxling mellan henne och mig.

Anders: jag kan ju säga som du i den bloggposten jag hänvisade till; jag kanske överreagerade… :-/

Deeped: Jaha, har du oxo kommunicerat med henne? Jag tänkte visa hennes svar idag, men det kändes som overkill.

Det är förvånande vad många gamla gubbar som i tid och otid intresserar sig för tonåringen Blondibella, flickebarnet är ju inte ens myndig.

Det verkar finnas gott om allehanda ‚Äùgubbar‚Äù som inte insett att även tonåriga flickebarn har rätt att befinna sig i det offentliga rummet. Hon får beväpna sig, enligt statistiken i USA så fullbordas 32% av våldtäktsförsöken medan endast 3% i de fall där kvinnan varit beväpnad med skjutvapen eller kniv. Det vanliga är att det räcker med att förövaren inser att offret är beväpnat eller att offret skjuter ett varningskott. Dessutom misstar civila sällan sig och skjuter oskyldiga, endast i 2% av fallen medan polisen ligger på 11%.

Lisa Bjurwalds artikel hade vunnit på att hon strukit de svepande omdömena i det första stycket, men annars innehöll hennes artikel berättigad kritik. Inte undra på att
de ”flåsmoralistiska gubbarna av alla kön och åldrar” som ”hetsar upp sig över bimbons fräckhet” kände sig utpekade, skämdes (??) och reagerade med att slå bakut.
Det är slående hur få bloggare i denna affär, egentligen, har haft något alls att säga om männen och deras beteende, fokus har legat på offret och vad hon gjort/skulle gjort/skulle låtit bli att göra. Kan det helt enkelt vara så att killar inte förstår hur utsatta tjejerna är när de rör sig ute, därav misstänkliggörandet (”hände det verkligen?”), bortförklaringarna (”välutrustad”, ”ute sent”) och utslätandet (”var det så farligt, egentligen?”)? Men vad kvinnorna som attackerar Isabella har för motiv, det undrar man verkligen, de borde då veta bättre. SKÄMS!

Så trots alla jämställdhetsplaner, ombudsmän och lagar kryllar det tydligen en hel hop grottmän (och -kvinnor) omkring helt opåverkade och pekar finger åt kvinnan.
Vi har inte kommit längre än så, sorgligt.
Och det är DET Bjurwalds artikel handlar om, till största delen, det språkliga var en bisak (och där har hon mest fel) men det var just DET alla som har ömma tår i bloggosfären hakade upp sig på (snacka om fel prioritering..). ”att bloggosfären gått från adiksutera mäns bristande respekt för kvinnor elelr våldtäktsproblematik till att istaället diskutera
hur bloggosfären fungerar” är väl mer bloggarnas än Bjurwalds fel? Andra optioner fanns.

Heder åt er alla killar som insett det väsentliga i denna affär.

Idag är du min hjälte! Jag beundrar verkligen både din förmåga att göra en bra analys och att uttrycka den. Om jag inte varit så upptagen av den lokala FRA-debatten i Norrtelje Tidning och mitt eget bloggande m a a den hade jag förmodligen gett mig in i Blondinbella-debatten. Det första som slog mig var hur detta med partipolitisk hemvist förblindar människor. När man, som Jinge, låter sig förblindas av sina vanföreställningar om hur moderater eller för den delen vänsterpartister o s v är, så går det ofta snett – i vart fall hindras dialogen. FRA har haft det goda med sig att det gemensamma – att bekämpa lagen, har gjort att vi stått ut med varandras ”överspel” i fråga om partipolitiska uppfattningar, som ofta bygger på vanföreställningar om människor, som vi inte känner, vilket är roten till mycket ont i politiken.

Bara ett barn är väl ändå en viss överdrift, hon blir myndig om ca 2 månader.

Ibland får man nästan intrycket att det värsta är att hon inte själv uppvisar tillräckligt med skuld och skam över våldet som hon blivit utsatt för och att hon inte ‚Äùförstår‚Äù hur hon solkat sin och nationens ‚Äùheder‚Äù. Men som tur är har vi bloggare som kan verbalt ‚Äùhedersmörda‚Äù flickan så nationens ‚Äùheder‚Äù kan återställas.

Tycker nog det är ett steg i rätt riktning att hon talar om det och inte känner skuld och skam för att ha blivit attackerad av vidriga våldsmän.

Det här med att hon gick ut och berättade om händelsen i median i pr-syfte/egen vinning kanske är en ”omedveten sanning” – jag menar att hon är ju van vid offentlig uppmärksamhet och att skriva om sina upplevelser på bloggen. Och efter övergreppet kände hon nog skam och för att ”gottgöra” genom att försöka använda sin mediainflytan för att få fler tjejer i liknande situation att komma ut. samt att det någonstans i det omedvetna fanns en tanke om publicitetökning. (note: bara lite psykologiintresserad och skriver vad jag tänker, inget annat :p)

Vill också tillägga att jag (som förhoppningsvis många andra) tycker att en tjej ju väl inte bör utsättas för våldtäkt bara för att hon har miniskjol och är ute för att var lite social med ett par kompisar. Jag menar varför ska en kille kunna gå runt halvnaken på en fest utan risk, medan tjejer få skylla sig själva om de råka illa ut under liknande omständigheter? Ska det vara acceptabelt att vi tjejer ”bör” stå i bakgrunden och ständigt behöva oroa oss för att inte se för snygg ut bara för att vissa killar inte kan hålla sina fingrar i styr? Självklart finns det en gräns för det här. För likt påståendet: ”bara för att jag har en butik ska jag väl inte oroa mig för att den ska bli rånad?” – Vissa människor saknar väl helt enkelt moral i den utsträckningen av olika anledningar :/
Men i frågan om våldtäkter måste jag ändå säga att jag tycker att dagens samhälle nästan uppmuntrar killar till det, nästan att det är normalt. Vi blir ju i princip hjärntvättade från födsel med ideologen att tjejer ska vara svaga och tillbakadragna, medan killar ska vara starka och ta för sig. Strider det mot dessa normer tycker vi att det är konstigt. (som i ovan arikel nämnd) Kanske är det också därför som vissa kritiserar Isabella när hon berättar om det här, därför att hon strider mot normerna, hon sitter inte deprimerad och klandrar sig själv och låter de italienska gubbarnas orätt falla i mörkret i det förflutna, vilket jag tror, vi mer eller mindre förväntar oss.