Det här med civilkurage och ”hemliga” FRA-dokument

En del anledningar till att inte publicera det dokument som HAX har blivit JK-anmäld för och som nu ska utredas av polisen tycker jag är okej, även om det i förlängningen finns vissa problem med den sortens agerande. Kanske inte här och idag. Men kanske i framtiden och vi vet vad brist på civilkurage i sådana här frågor kan leda till. Men andra argument har jag inget till övers för.

Nej, Mary, det är inte civilkurage att vägra publicera dokumentet. Det är medlöperi, rövslickeri, feghet. I alla fall när man gör det av ditt skäl. I ett annat samhällsklimat, i ett annat land, i en annan historisk situation hade din typ av agerade lett till HAX och vi andra som publicerat dokumentet varit döda. I ett annat läge hade det lett till att du varit lägervakt i det läger där HAX och vi andra suttit som fångar. Så är det inte idag och det är ju skönt. Men ditt agerande är precis detsamma som all de tyskar som sa att de inget visste. Precis det samma. Obehagligt. Inte med samma konsekvenser, samhället är annorlunda, frågan är inte lika viktig som ett fängslande eller avrättning, men principen i agerandet är detsamma. (däremot köper jag att man inte ska publicera de 103 namnen, av hänsyn till de inblandade, inte för att dokumentet skulle vara hemligt eller nåt sånt).

Tyvärr, Emma, jag har visserligen mer förståelse för ditt argument än för Marys, jag förstår att du är rädd för konsekvenserna, men i ett annat läge, i ett annat samhällsklimat, hade ditt agerande lett till precis det samma som Marys vägran att publicera. HAX och vi andra som publicerat hade hamnat i läger eller dödats. Ju fler som publicerar ju ofarligare blir det. För alla. För HAX, för mig, för dig. Men en svag länk kan förstöra allt. Den svaga länken kan fälla alla och allt. Just nu är du en svag länk.

Tänk på den antinazistiska prästens dikt. Skriven för en långt värre situation, men ändå aktuell:

Först förföljde de kommunisterna,
men jag protesterade inte
för jag var inte kommunist.

Sedan förföljde de fackföreningsfolket,
men jag protesterade inte
för jag var inte fackföreningsman.

Sedan förföljde de judarna och zigenarna,
men jag protesterade inte
för jag var inte jude eller zigenare.

Sedan förföljde de de homosexuella,
men jag protesterade inte
för jag var inte homosexuell.

När de sedan förföljde oss,
fanns ingen kvar som kunde protestera.

Vissa skäl att inte publicera dokumentet är i dagens läge är som jag ser det okej, andra är det inte. I ett annat samhällsklimat och om det var nåt nnat än ett ”hemligt” dokument skulle inte skäl som rädsla för jobbet och liknande vara okej som skäl att inte agera för att hjälpa folk. Sen är jag förstås precis lika säker som HAX är, att det inte kommer att bli något åtal överhuvudtaget. Så betydelsen av att folk inte publicerar blir i praktiken liten. Men för mig handlar detta om viktiga principer. Det är såna som jag som blir först drabbade i ett övervakningssamhälle. Det är kanske jag som snart inte kommer in i USA där jag brukar besöka min dotter och mitt barnbarn. Jag behöver kunna lita på folk i även den värsta situation. Jag vet nu ytterligare några jag inte kan lita på i ett sånt läge. Vi är tydligen inte alla Henrik Alexandersson.

Intressant?
Bloggat: HAX, LAKE, Björn Wadström,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Advertisements
  • Håller i stort med, principiellt sett. Ibland drabbas tredje part oavsett vilket ställningstagande man väljer att göra emellertid, och då är det knivigt. Pest eller kolera, liksom.

  • Jag vidhåller. Jag publicerar inte dokument där tredje person finns omnämnd. That¬¥s it. Det är min ståndpunkt överhuvudtaget. Dessutom så vill jag i likhet med annan bloggare att man ska kunna lita på mig vad gäller exempelvis hemligheter och sekretess.

    Däremot om det varit skarpt läge nu hade saken varit en annan. Då hade jag inte tvekat ett ögonblick om att slåss. Men jag tycker inte att det är skarpt läge ännu. Man vet för fan inte ens vart anmälan mot HAX ska hamna. Det finns ingen anledning att reagera överilat. Man kan ha civilkurage på olika sätt… men det gäller att fundera över vad och lägga krutet där det hör hemma. Att bara spray-and-pray är slöseri.

    Vad gäller att komma in i USA så har jag redan varit med om att bli stoppad vid gränsen av anledningen att jag hade ett journalistvisa i mitt pass samtidigt som jag vid det tillfället bara skulle dit och gifta mig. De ville inte tro på mig. Men det löste sig med att jag hade samma födelsedag som passpolisen. Så visst kan det bli fel.

  • Anders_S

    Emma: Ja det är nog en lätt fråga, principiellt. I verkligheten inte alltid så lätt.

    Den är känsligare för mig än för nadra. Efter Göteborg 2001 var jag den som flitigat förekom imedia som kritiker av polisen. Jag vittnade också mot polsien och för åtaöalde aktivister i fler rättegångar än någon annan. Jag vet att några av de som fick de längsta straffen var helt oskyldiga. Jag vet att en del av dem hade kunnat frikännas om folk trätt fram och vittnat. Folk som inte trädde fram av rädsla för att själva bli åtalade. För det var vad som hände med många som anmälde polisen gick mot polisen. Men vi kan inte accpetar sådana skäl. för då har vi accepterat att inte göra motstånd mot övergrepp, godtyckliga häktningar och mycket annat. Vi får inte acceptera, vi får inte tystna.

    Jag fick hot från enskilda poliser (andra berömde mig eller varnade mig frö åkalager och andra poliser), åklagarna försökte hitta brott de kunde åtala mig för. Man gick igenom 100 timmar film (under tre dygn) där jag fanns i bild utan att kunna hitta ett enda brott. Om jag hde ”fegat” ur för att man hotade mig, för att man utredde mig hade flera människor fått hårdare straff och en del som frikändes inte frikänts alls (Två av de sex rättegångar jag vittnade i ledde till friande domar). Vi får inte låt oss utpressas och hotas till tystnad eller passivitet.

  • Anders_S

    Mary: det handlar ju inte om namnlistan. Det handlar om ett helt annat dokument.

    I övrigt har du en poäng med det där med skarpt läge. Men hur ska vi kunna veta att du är att lita på i det läget? Det kan vi inte veta.

  • Pingback: Katastrofen Reinfeldt | Jinges web och fotoblogg()

  • Jag håller med mary ,, ochså redo för slåss i kampen för rättvisan och sanningen.

  • Jag kan tala om för dig Anders att jag brukar vara en av de få, ofta den enda som är kvar när det är skarpt läge. Det vet du inte, men du vet inte heller hur länge de andra härdar ut.

    Nu måste man bara avvakta och se vad som kommer att hända.

  • En sak till. Det är ganska viktigt att vi inte börjar slå varandra i huvudet nu och hamna i detaljerna och vända ilskan inåt. Ty då blir målet splittring uppnått, och det gynnar inte motståndet mot FRA-lagen.

  • Jag tycker att den här diskussionen ter sig rätt absurd. Jag var en av dem som hade beslutat mig för att publicera och hade redan talat med HAX om det, men när jag kom till datorn nästa gång så hade redan ett tjugotal publicerat och då föll mitt intresse. Bloggposten ifråga hade dessutom ersatts av nya. Men när du skriver: ‚ÄùJag behöver kunna lita på folk i även den värsta situation. Jag vet nu ytterligare några jag inte kan lita på i ett sånt läge.‚Äù så blir jag full i skratt. 🙂

    Det låter ungefär som ‚ÄùNär Revolutionen kommer måste jag veta vilka som är med mig!‚Äù 😛 Vi som är gamla nog för att ha varit med på 60-talet drar nog på smilbanden lite till mans. Nog för att det händer att jag gnolar på Internationalen, men sjunger för full hals gör jag bara 1 Maj.

    Det finns mängder av orsaker till att många valt att låta bli. För min personliga del så hade nog respekten för sekretessbelagda handlingar bromsat ändå, även om jag inte varit sen, men jag vet inte säkert. Har man i trettio års tid (drygt) handlagt individuella ärenden som alla är sekretessbelagda så är det inte helt oproblematiskt att lägga ut namn på nätet på folk man inte känner, och som inte själva gjort något för att hamna där. Det räcker med att andra gör det.

    Därmed blir jag insorterad av dig i en grupp som lite luddigt målas ut som ‚ÄùJag vet nu ytterligare några jag inte kan lita på…‚Äù och vet givetvis inte om jag är en utav dessa. Men det känns lite övermaga när det låter som om saken näst intill handlar om liv eller död. Det gör det nu inte, och jag kan tänka mig att andra har utomordentliga skäl till att vara försiktiga. Man vet t.ex. inte om man kan råka ut för att anhållas, bli utsatt för husrannsakan eller få datorn beslagtagen. Och då har jag säkerligen missat åtskilliga orsaker som inte jag kan föreställa mig.

    Och jag håller med både Emma och Mary, särskilt Marys sista kommentar. Så eldfängd är nämligen inte denna fråga, den är tämligen trivial skulle jag vilja påstå.

  • Anders_S

    Jinge: jag är extra känslig för detta. Jag hör till dem som är övevakade i detta landet (det vet jag pga en källa inom polisen). Det har alltså en större betydelse för mig. På ett större principiellt plan. Och ett praktiskt plan, idag. I motsats till de flesta av er andra som bloggar är jag alltså ett övervakningsobjekt. De lyssnar garanterat inte allti på mig, men just nu gör de det. Detta på grund av ESF i Malmö i september där jag är huvudansvaig för den stora demonstrationen och delar av säkerheten. Runtomkring Göteborg 2001 var det naturligtvis ändå värre. Då såg jag med jämna mellanrum de som spanade på mig med (jag har identiteten på någa av dem).

    När det gäller Hax och publiceringen så har det i praktiken ingen större betydelse för det ärendet. Det kommer med väldigt stor sannolikhet inte att hända ett skit. Den publiceringen är inte på långa vägar någon av de ”farligaste” inläggen jag skrivit. Farliga för mig alltså. Det handlar inte om liv eller död idag. Men kan göra det om 10 år om utvecklingen i västvärlden fortsätter på det viset som den gör idag. Speciellt som min åsikt är att FRA-lagen inte ska användas mot terrorister utan användas för att öervvaka aktivister av olika slag. Om man har läst Bsuh-regimens analys av den globala rättviserörelsen och vet hur de gjorde i Göteborg så är den inställningen inte speciellt paranoid. Varför skulle USA och dessa kompisar i MUST, KSI, Säpo och FRA bete sig bättre i Sverige än USA och deras kompisar gör i Libanon?

    TIll Marys sista kommenetar. Det är en punkt där vi är grundläggand oense. Jag anser att en poltisk kamo, en politisk rörelse blri starkare om intern kritik kan framföras. Om man tydigt kan visa att det finns olika vinklingar osv. Antikrigsrörelsen öevde så länge det var möjligt. När socialdemokrater och maoist-stalinister började strama år så dog rörelsen knall och fall i Sverige. Det finns andra anöedningar också, men det är en av de viktigare.

    Jag föstår inte varför ni tjafsar om namnen. Jag anser att man inte ska publicera namnen. Det är inte hller det jag gjort eller det som HAX är anmäld för. Jag är överens på den punkten. Men det är inte det som det handlar om.

    Avslutningsvis. Det är inget blodigare allvar för de flesta. men för mig är såna här skaer blodigt allvar: Jag är utsats för rejäl övervakning med jämna mellanrum.

  • Det står namn på alla dokument… Jag känner ingen av de namngivna.

    Man måste naturligtvis kunna framföra kritik, det är självklart men den får inte ta fokus från huvudsaken bara. Huvudsakne är attd et sker i dialog och med viss respekt för att vi agerar som vi gör.

    Jag kan inte annat än beklaga det du berättar om din personliga situation Anders, det har jag gjort förut. Men på något sätt så går det utanför min egen begreppsvärld. Vem vet jag kanske också är ”övervakad” av någon anledning jag inte känner till. Det är lätt att bli paranoid även utan anledning.

  • ccima

    ”Mig har FRA lyckats skrämma” är ett mycket starkt budskap som inte ska vändas till kritik mot den som yttrar det. De flesta har en punkt då de ger vika. Endast ett fåtal är hjältar.

    Genom att flera kan erkänna sig skrämda ist. för att vara tysta kan man fokusera på det förhållande som tystar folk. Stärka folk i den gemensamhet av utsatthet, maktojämnhet. För att sedan i gemenskap agera.

    Jag tror det är ett misstag skuldbelägga ist. för att inse att vi är alla rätt lika. Vända svaghet till styrka.

  • Ptja, när jag var uppe på SÄPO och läste de delar av min akt som de tyckte att de kunde visa mig, så fick jag se att den första noteringen var från 1967. Efter det så har jag haft en hel del med dem att göra, en gång i ett politiskt sammanhang där vi var ute och tog en öl som ‚Äùeftersnack‚Äù till ett politiskt möte. Jag frågade vem en ny deltagare var och han berättade något skamset att han var från SÄPO och försökte urskulda sin närvaro med att ‚Äù- Vi måste hålla koll på vilka som finansierar verksamheten‚Äù. Eftersom han bodde åt mitt håll så skjutsade jag honom hem… Typiskt svensk kanske, i Italien så hade han aldrig återfunnits efteråt… :-I

    F.ö. så har väl varenda en som varit aktiv någonstans inom vänstern blivit spanad på? Jag blev telefonavlyssnad i början av 70-talet ‚Äì och ‚Äì kan bevisa det (!!), något som antagligen är ovanligt. Men inte fasen tar jag till brösttoner för det. Tror SÄPO att vänsterpartister har kontakt med en massa skummisar så vore det väl tjänstefel att inte kolla upp saken med jämna mellanrum. Jag är f.ö. minst lika övervakad nu, jag talar ofta med palestinska flyktingar på luren, dessutom mailas det flera gånger varje dag. Du kan med andra ord tagga ner och andas med magen.

    På det stora principiella planet du talar om så kan jag bara hålla YTTERLIGARE med Mary när hon skriver: ‚ÄùDet är ganska viktigt att vi inte börjar slå varandra i huvudet nu och hamna i detaljerna och vända ilskan inåt. Ty då blir målet splittring uppnått, och det gynnar inte motståndet mot FRA-lagen.‚Äù

    Det gör nämligen ingenting alls om man respekterar varandras ställningstaganden, dessutom så gläder man inte de meningsmotståndare som faktiskt finns. För de ler nämligen med ett brett varggrin när debatten börjar handla om något så förbannat introvert som åsiktsskillnader inom vänstern.

    Numera utsätter SÄPO mig antagligen bara tillfälligt för fysisk kontroll, när det gäller åsiktsregistreringen har jag nämligen underlättat för dessa filttofflor så till den grad att de numera kan abonnera på mina åsikter via RSS.

  • Om du inte vill visa namnen, Mary, skugga just dem i photoshop. Om du inte vet hur så hjälper jag dig gärna.

  • Anders_S

    Jinge: Alla i vänstern har blivit åsiktsregistrerade. Men väldigt få har blivit gripna av antiterroriststyrkan (Nationella inssatstsyrkan) med osäkrade vapen.

    Väldigt få blir kontaktade på flygplatser av människor som säger de arbetar för norska militära underättelsetjänsten och liknande. Väldigt få blir kontaktade av en ungdomsvän efter 30 år, flera gånger, på olika flygplatser och på stan. En ungdomsvän, tillika styrman (jmfr IB-affären), vars bror (också en ungdomsvän) är en höjdare inom marinens säkerhetstjänst. Osv. Jag tror jag har anledning att ta sånt här lite allvarligare än vad många andra gör. För det mesta tänker jag inte på det, men det är egentligen rätt obehagligt.

    Jag får inte ens se min mapp hos Säpo. Inte nåt av den. Jag känner till fler personer som inte får det. De flesta i mitt parti som begärt att få se sin mapp har dock fått se delar av den. De delar som innefattar material från offentliga källor är vad de i allmänhet har fått se.

    Så om ni tycker jag överreagerar. Det kanske jag gör. Men jag upplever nog att det finns förklaringar till det i så fall. Ha överseende.

  • Tack Hampus. Jag vet hur man ska göra ;-).

  • Ok Anders! Vi får ha det. Men det väckte kanske en tanke iaf.. 😛

  • Pingback: Trottens Betraktelser » Hur påverkar kontrollsamhället människan?()

  • Pingback: Rick Falkvinge (pp) » Blog Archive » Pridedagar: FRA kartlägger bögar och flator!?()

  • Pingback: Erik Laakso | På Uppstuds » En ny clown i FRA-debatten()