Vad vill Ryssland?

Det finns flera ingredienser i konflikten mellan Ryssland och Georgien. En aspekt är oljan och gasen, BTC-pipelinen etc, som jag tidigare skrivit om, men det är inte den enda. I tidningen Independent säger en rysk analytiker:

”The whole conflict is not being waged over the pipeline. The reasons are definitely geopolitical,” explained Natalia Leshchenko, a Russia analyst at Global Insight. ”However, the Russians know the pipeline is important to Georgia and may try to damage it. They have the capability to do so.”

Oljan är alltså en anledning av flera, en annan är strategiska säkerhets- och maktpolitiska intressen. Ryssland vill inte att NATO, USA och väst ska ha mer inflytande i Kaukasus. Det har fått Rysssland att länge ha förskt att destabilisera den georgiska regeringen och dessa ansträngningar har fördjupats med den väldigt västvänlige Sjakasvili som president i Georgien. För att ytterligare pressa på gentemot honom och hans försök att knyta band till NATO och USA verkar det nu som om Ryssland med militära trupper fortsätter in på georgiskt territorium utanför de två utbrytrarepublikerna Syd-Ossetien och Abchazien.

Där har vi då en tredje anledning till konflikten. Minoritetsfolk i delar av Georgien har länge velat bryta sig ur landet och i praktiken har Abchazien och Syd-Ossetien sen länge varit oberoende stater, beskyddade av Ryssland. Något som gav Ryssland en anledning att ingripa när Georgien attackerade Syd-Ossetien:

Saakashvili blundered. Perhaps he imagined he could pull a fast one in South Ossetia last week, perhaps he walked straight into a Russian trap. The results would be risible if not so tragic. His crack US-trained troops – a tenth of his army – took the Ossetian town of Tskhinvali and managed to hold it for all of three hours before being hammered by the Russians.

Som det ser ut nu, har Georgien förlorat Syd-Ossetien och Abchazien för gott. Något som slår hårt mot Sjakasvilis trovärdighet i Georgien. Detta då han aggressivt lovat att återbörda dessa utrbytarrepubliker till landet. Något som nu misslyckats. Även EU, NATO och USA har förlorat på det hela. Man har länge försökt skaffa inflytande i den kaukasiska regionen, både på grund av oljan/gasen och på grund av säkerhetspolitiska maktskäl. Men man satsade på en osäker häst, en instabil ledare som snabbt ställde till det, president Sjakasvili i Georgien. Och ut kommer Ryssland och Putin som maktpolitiska, säkerhetspolitiska och oljepolitiska vinnare. Det är Ryssland som kommer att bestämma villkoren för fred och EU har väldigt lite att säga till om i det läget.

Intressant?
Borgarmedia: DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, SDS1, SDS2, DB1, DB2, DB3,
Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , ,

Liked it? Take a second to support Anders_S on Patreon!
Become a patron at Patreon!

6 svar på “Vad vill Ryssland?”

  1. Jeg tror Russland vil flere ting.

    1. Vise muskler, vise at de fortsatt er en stormakt med betydning og innflytelse.
    2. Kontroll av gass/olje fra demme regionen til europa.
    3. Jeg tror også Putin er maktsyk og har et skjult ??nske om og gjenforene det gamle sovjetunionen

  2. Det är ganska stor skillnad på Abchazien och Sydossetien. Abchazien har en genuin, egen nationalistisk rörelse, och en hyfsat rimlig möjlighet att fungera som självständig stat. Sydossetien har inte motsvarande rörelse, utan där är det det inskickade ryssar, inbjudna av en liten minoritet ryskvänliga separatister, som låtsas representera Ossetien men egentligen är för Ryssland, och Sydossetien har mycket små möjligheter att fungera som stat.

    Georgien skulle nog ha ganska lätt att ge både Abchazien och (Syd)ossetien självständighet, men det kompliceras av att framför allt i Sydossetien har man ingen äkta samtalspart. Man vägrar – med rätta – acceptera den ryskinsatta dockregimen där som motpart. Att lämna Abchazien vore kanske rimligt – man skulle få en jämbördig partner till ny granne. Sydossetion – där skulle man (just nu i alla fall) bara lämna ifrån sig mark till Ryssland. Därför har Georgien hittills ”bara” erbjudit långtgående självständighet inom Georgiens gränser. Det är ett ganska bra utgångsbud och om demokratin kunde få fortsätta så skulle nog en lösning kunna hittas. Det är mycket, mycket viktigt att krigandet upphör, och känslorna kan lägga sig (det kommer att ta tid, men det finns hopp). Man måste säga att Georgien gjort dumt i att angripa Tchinvali så bryskt som de gjorde. Man förstår dem dock. De tappade tålamodet efter att ha försökt demokratiskt i åratal. Ingen ursäkt, bara en förklaring. Rysslands agerande är mångfalt värre, dock.

  3. Olja har till dags dato inte haft något med konflikten i Sydossetien att göra. Folk ser samband som inte finns. Med dylika analyser är det inte konstigt att slutsatserna haltar betänkligt ang. ”förlorat Sydossetien och Abkhazien för gott”.. Kan man absolut inte säga baserat på vad som hänt.

  4. Jag förstår inte er som påstår att Rysslands agerande skulle vara värren än Georgiens.

    Media i väst lägger all skuld på Ryssland, fastän den som bröt mot vapenvilan var Saakashvili. Det gör han tre timmar efter att han själv har utlyst den och han gör det genom att bomba en stad och gå in och slakta civila. Nej, det är inte rysk propaganda. De sydossetier som överlevde anfallet har själva berättat att Georgien var de första som gick in och att resultatet var förödande. Hur kan väst försvara något sådant?

    Därutöver dog dussintalet ryska fredsbevarare, vilka har mandat att vara där. I mina ögon råder det därmed ingen tvekan om att Georgien har gjort sig skyldig till en krigshandling mot Ryssland och jag har full förståelse för att Ryssland besvarar den genom att gå in i Sydossetien.

    Även om ryssarna nu besvarar Georgiens attack väldigt hårt, så går det inte att komma ifrån att Georgien startade detta krig och gjorde det på ett sätt som är helt oförenligt med de värden som väst påstår sig representera. Saakashvili är ingen god demokrat, snarare en galning. Svenska medier ägnar knappt en rad åt Georgiens skuld i kriget, utan är besatta med att föra fram sin egen agenda mot Ryssland.

    Många gånger är det Ryssland som är boven i dramat när man bråkar med sina grannländer. Men varje fall måste betraktas för sig. Och i det här fallet är skulden inte ryssens.

  5. Ett problem är även de 200 000 fördrivna Georgierna som Abchazerna vägrar låta återvända, eftersom landet nästan skulle få Georgisk majoritet.

    Ryssarna har bara intresse av att använda konflikten som ett påtryckningsmedel då dom anser att alla forna republiker är Ryska. man ska även komma ihåg att dom hjälpte Basajev att sätta upp en tjetjensk bataljon som slogs på Abchazerna sida

Kommentarer är stängda.