Privata järnvägar kan fungera

Hanna, om Arlanda vill klara sitt utsläppstak är det inte konstigare än att Arlanda betalar en slant till A-train för att de ska sänka sina avgifter. Lätt som en plätt.

Angående att spara enkelspåren, särskilt längs västkustbanan: Många av de gamla enkelspåriga spåren var ärligt talat inte vidare bra (kurviga, vilket hindrar hög hastighet). Dessutom går de flesta ganska nära den nuvarande sträckningen av dubbelspåret, och på mark som mycket hellre kan användas till annat. Jag har bra exempel från min hemstad Laholm, där man har skapat flera mil cykelbana avskiljd från bilvägar, en busstation, en stor (välbehövlig!) parkeringsplats, ett nytt bostadsområde och en stor ny park på gammal banvall. Tåg större än rälsbuss hade inte kört på banan, om ens det (kollektivtrafiken parallellt med där det gamla spåret är idag en buss i timmen, i högtrafik…).

Den enda del av Västkustbanan som jag känner till som skulle ha en sådan nytta är sträckan över Hallandsås, men det har utretts i ett exjobb och inte setts som det bästa alternativet för tågtrafiken, på grund av långa restider och dyr restaurering. Möjligtvis skulle man kunna använda spåret mellan Förslöv och Grevie, så att Grevie blir en ny ändstation i Pågatågsnätet, men det beror mycket på hur många resande dit det kan tänkas finnas. I mina ögon vore en bra idé med resten av Sinarpsdalsbanan, att helt enkelt riva upp spåren och göra cykelbana av dem. En sådan skulle lätt kvala in i topp i tävlingar över Sveriges vackraste cykelbanor.

Vad gäller huvudämnet för ditt inlägg, privatisering, kan jag bara instämma med ovanstående att sättet Arlandabanan byggdes på inte är helt lyckat. Biljetterna är dyra, (nästan) inga åker – man tar flygbuss, egen bil eller taxi istället, och miljön får ta smällen. Privatisering är nämligen inget självändamål, hela syftet med privatisering är att skapa en konkurrenssituation. Där tabbade man sig rejält när man i praktiken gav A-train ensamrätt till sträckan (andra får köra men man får betala en extra ”stationsavgift” som om jag minns rätt är på 75 kr…). Det gör att konkurrensen inte uppstår. Infrastruktur är vad som kallas ett naturligt monopol – efter att den första järnvägen eller vägen byggts finns det inte någon anledning att bygga en andra. Det är ganska många, även på högerkanten, som tycker att sådana monopol mycket väl kan vara statliga (eftersom ett privat monopol i våra ögon är ännu värre än ett statligt). Notera dock att det naturliga monopolet gäller banvallen – det finns inga problem att uppdelat i tiden köra flera olika företags tåg på samma räls.

Vad gäller upphandlingar så går det utmärkt att lägga till kvalitetskrav av olika slag. Det är dock inte det artikeln du länkar handlar om – på sträckor som inte bär sig själva sker redan idag upphandling. På de sträckor som är lönsamma, däremot, så har SJ ensamrätt. Ingen ändring för norrlandstågen därmed, det är framförallt på storstadstriangeln konkurrensen tillkommer.

Beträffande Magnus Persson och enkelspåren på Västkustbanan.

Du har nog rätt vad beträffar den gamla järnvägen genom Laholm, men det är svårt att applicera dina argument på den räls som fanns genom Falkenberg, Tvååker, Långås, Åsa, och även den som fortfarande finns genom Varberg.

Men man kan inte sitta och grubbla över beslut som togs för tiotals år sedan. På den tiden var synen på kommunikationer lite annan (biltrafiken gynnades). Det var den samhällssynen som gällde då.