Ohlys självmordslinje

Lars Ohlys förslag om en allians mellan de tre oppsotionspartierna V, mp och s är en ren självmordslinje. Det kommer att sluta med att vänsterpartiet utplånas som alternativ i svenska politik. All internationell erfarenhet visar på det.

I Italien började det framgångsrika partiet Rifondazione (PRC) att samarbeta med socialdemokrater och vänsterliberaler i en valkampanj och en regering. En regering som kom att genomföra en rad nyliberala kontrareformer och upptrapping av det italienska deltagandet i kriget i Afghanistan. Dvs åtgärder som stod i direkt strid med vad partiet gått till val på. Resultatet blev att partiet uteslöt de medlemmar som ville basera politiken på valplattformen och i senaste valet utplånades i praktiken partiet. Man har idag inga parlamentsplatser och Italien har en extremhögerregering.

I Norge satte sig det innan dess framgångsrika partiet SV i regering med socialdemokrater. En regering som genomfört en rad åtgärder som stått i strid med SV:s valprogram. Resultatet av detta har blivit att stödet för SV har minskat enormt och valresultaten i det senaste valet var usla på de flesta håll. Och Norge kommer i nästa val att få en extremhögerregering.

I Frankrike har kommunistpartiet (PCF) länge backat upp Socialistpartiet. Man har stött deras regeringar och deras nyiberala kontrareformer. Resultatet har blivit att partiet idag är en skugga av sitt forna jag och saknar all form av trovärdighet och stöd från folket. Istället har ett helt annat vänsterparti övertagit rollen som det viktigaste arbetarpartiet i Frankrike. Nämligen det av LCR grundade NPA med Olivier Besancenot som mest kände företrädare.

I Danmark har SF valt en annan väg, som visserligen ökat stödet för partiet, men samtidigt har SF övergivit alla vänsterståndpunkter överhuvudtaget. Det vettiga alternativet Danmark heter Enhedslisten.

Så där kan vi fortsätta, överallt där vänsterpartier, socialister och kommunister sätter sig i knät på nyliberala socialdemokratiska regeringar blir resultatet en utplåning eller försvagning av det mindre partiet. Det är vad Ohlys linje kommer att leda till för vänsterpartiet.

Intressant?
Borgramedia: AB1, AB2,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Advertisements
  • Jo det ligger något i det du skriver. Men nu tyckte jag inte att han talade om en ‚Äùallians‚Äù utan mer om att komma fram till något slags gemensam hållning i vissa sakfrågor. Att räta ut en del frågetecken.

    Å andra sidan kan man konstatera att partiet tidigare oxo agerat på tvärs med opinionen i partiet. Man sitter ju normalt som gisslan iom att man brukar vara i position att man kan fälla en sosseregering. Hellre vargen än Lumor, eller hur det sjungs i barnvisan. Medlemmarna tål givetvis inte hur mycket pragmatism som helst, samtidigt så måste ju väljarna oxo försöka uppbåda någon slags pragmatism.

    Hellre få sin vilja igenom 2 gånger av 4 än att hamna i en situation där det blir 0 gång av 4.

    Småpartiers ständiga dilemma. F.ö. tror jag på ett rätt starkt val för (v) 2010, ju starkare ju mer inflytande.

  • Anders_S

    Jag måste säga att jag är bekymrad faktiskt. Men det troliga är ett hyfsat starkt val 2010. Sätter de sig sen i regering så tror jag att valet därefter innebär att de ramlar ur riksdagen.

  • Jag är övertygad om att (v) inte kan sitta med i en regering. Det finns ett flertal skäl, bland annat EU. (mp) håller på att ändra inställning till EU vilket inte (v) kan göra i en handvändning precis. Det finns säkert fler frågor som försvårar, jag tycker att det är skönt att jag inte är politiker… 🙂

    På sikt kommer kanske (v) att ändra inställning till EU. Inte så mycket för att EU plötsligen skulle bli bra, mer utifrån att vi snart har varit med så länge så att vi blivit gråhåriga. Det gäller att välja vilka strider man vill ta, och (mp) är de som har minst ideologi och därför lättast kan svänga.

    Jag tror att tiden kommer att visa att just den frågan avtar bland medlemmarna, men det tar säkert några år. Och visst, när Reinsvält kör över befolkningen genom att pressa igenom det nya fördraget så kan det ta hus i helvete. En ny FRA-revolution kanske?

  • Ofta tycker jag det som skrivs inte stämmer på denna blogg. Men det är väl ömsesidigt. Folk har olika åsikter.
    Men detta inlägg tycker jag är mycket bra faktiskt och är det bästa jag läst på länge i den vänsterinfluerade bloggosfären. Innehåller en intresant och mycket realistisk syn.

    En sak jag inte förstår, inom invandringspolitiken är det en gigantisk skillnad mellan Vänsterpartier i Sverige och Venstre i Danmark. Varför?

  • Anders

    Omar: Först och främst är Venstre inget vänsterparti utan ett borgligt parti.

    Det låter som en våt dröm om vänsterpartiet utplånar sig själv.

  • Sverre Launy

    Omar Kalb undrar varför det är så stor skillnad på Vänsterpartiet och Venstre i Danmark.
    Förklaringen är enkel. Vänsterpartiets motsvarighet i Danmark heter Socialistiskt Folkeparti. ”Venstres” motsvarighet i Sverige är Folkpartiet och de är alltså ett nyliberalt parti på högerkanten precis som sin svenska motsvarighet. Namnet ”Venstre” har de har de kvar sedan tiden innan den allmäna rösträtten då liberaler satt till vänster och de konservativa till höger i parlamentet (Folketinget).
    Venstre i Danmark har sedan flera år drivit en politik med starka främlingsfientliga inslag och de har tyvärr lyckats få med sig stora delar av det svenska Folkpartiet på den linjen.

  • Pingback: Trottens Betraktelser » Ett vänsterparti med dödslängtan()

  • Pingback: Anpassning till nyliberal politik krävs | Svensson()

  • Pingback: Vänsterpartiets felaktiga vägval()

  • Henrik

    Tycker att SP i Malmö säger det bra:

    ”Hur är det med Vänsterpartiet? Tyvärr verkar detta partis ledning så totalt fokuserat på att få sitta i regering att de helt glömt bort att vi arbetare inte får det bättre för att (v) röstar för ‚Äùmindre onda‚Äù alternativ.”

    Många socialdemokrater har förstått att (s) inte längre är socialdemokrater.
    Tyvärr verkar de flesta vänsterpartister inte fattat att (v) är socialdemokrater.

  • Pingback: Staten är en krockkudde i kampen mellan arbete och kapital | Svensson()