Vettigt lagändringsförslag från mp om sexuellt utnyttjande

Jag tycker att förslagen (förslaget) på förändring av lagstiftningen kring sexuellt utnyttjande och våldtäkt som miljöpartiets Peter Eriksson presenterar i en debattartikel i SVD på många sätt är bra:

Den som företar en sexuell handling mot eller utverkar en sådan handling mot en person som inte frivilligt deltar däri döms för sexuellt utnyttjande till fängelse ­ i högst fyra år. Om våld eller hot förekommer under det sexuella övergreppet bedöms det enligt vanliga straffbestämmelser om våld eller hot. Detsamma gäller de skador som offret kan få av själva övergreppet.

Däremot är det ingen absolut sanning att antalet våldtäkter ökar. Det finns exempelvis ett stort mörkertal som innebär att ökad anmälningsbenägenhet troligtvis, tillsmman med en lagändring som inneburit att en hel del av det som tidigare betraktades som sexuellt utnyttjande numera är våldtäkt, ligger bakom den stora ökning som syns i statistiken. Det är också logiskt att lagföringsfrekvensen blir lägre när fler brott betraktas som våldtäkt. Detta då det kommer in fler anmälningar om brott där bevisläget är mycket svårt.

Det finns förstås också problem med denna typ av lagstiftning. De problemen uppstår i rättegångssalen. Ofta är det bara två personer som varit närvarande vid händelsen och ord står därför mot ord. Det betyder att tillämpningen av denna lagstiftning blir mycket besvärlig eftersom en grund i all rättskipning är (eller bör i alla fall vara) att en åtalad är oskyldig till något annat har kunnat bevisas. Att vända på bevisbördan skulle innebär ett mycket osäkert och godtyckligt rättssystem. Ingen, inte i någon typ av brott, bör betraktas som skyldig till brottet innan dom fallit. Man ska alltså inte behöva bevisa sin oskyldighet utan åklagaren ska bevisa att man är skyldig. Det är en högst väsentlig rättviseprincip. En omvänd bevisföring uppmuntrar till alla möjliga former av korruption och förfall.

Intressant?
Bloggat: Schlaug, Ung Vänster,
Borgarmedia: SVD1, SVD2, SVD3, SVD4, SVD5, SVD6, DN, SDS, SVT,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Advertisements
  • X

    Problemet med just fängelse för sex utan konsensus är att det är extremt svårt att bevisa. Speciellt svårt är det när var och en har olika subjektiva bilder av upplevelsen, samt att man kan minnas olika beroende på sociala åsikter om det sexuella umgänget. Enkelt uttryckt, det är för svårt att säga och det finns inga riktigt solklara fall. Idén om att man skall behöva positivt bekräfta ens vilja till sexuellt umgänge känns även den väldigt svår att applicera i verkligheten.

    Även om jag håller med om att sex mot ens vilja är fel, så blir rättssäkerheten när lagar av detta slag skall appliceras klart under rimlig standard. När man dessutom pratar om fängelse upp till 4 år så blir det helt klart galet. De som skrivit lagförslaget borde presentera någon slags mekanism för att inte någon oskyldig döms, för det är tyvärr en klart oacceptabel risk för det.

    Vad jag efterlyser är mer nytänkaden sexuallagstiftning, som faktiskt kommer till rätta med problemen men samtidigt utan att äventyra rätssäkerheten.

    Och sen hade det inte skadat med en lite mindre inflammerad och dogmatisk debatt kring sexuellt våld.