Hamnstäder, gangsterstäder, fotbollsstäder

Runtomkring i Europa finns de, de städer som kanske inte är sina länders största städer men som har en hamn att skryta med. Nästan alltid är de ökända för sin gangstrar, för sin fattigdom, segregation och för sina fotbollslag. En del av städerna är kända för sin nedlagda varv och andra för kravaller.

Det handlar om städer som Marseille, Rivierans Göteborg, känt för sina korsikanska gangsters och motståndet mot nazismen under kriget. Liksom för sitt fotbollslag, Olympique Marseille, som länge ägdes av en kommunist, tillika miljonär, Bernard Tapie.

Det är italienska Genova (Genua) där en kanadensisk vän i mitten av 1970-talet erbjöds att köpa ett skjutvapen på ett något brutalt sätt. Säljaren stoppade honom helt enkelt genom att stoppa pipan i magen på honom och sen fråga om han ville göra en affär. Genua var staden som hade kravaller år 2001, precis om en annan europeisk hamnstad, Göteborg. Genova är staden med två kända fotbollslag, Genova CFC och UC Sampdoria.

Två fotbollslag är också Skottlands eget Göteborg, Glasgow, känt för, Rangers FC och Celtic FC. När Millwall FC bildades av hamnarbetare i London skänkte Rangers (också hamnarbetarnas lag) tröjor och därför spelar båda lagen i blåvitt (det säger i alla fall mina släktingar, Millwall-fans i London). Från Glasgow kommer också Denise Mina, nu under Bokmässan på sitt första besök i Glasgows svenska motsvarighet, med nedlagda varv och allt:

Denise Mina har varit i Stockholm men ännu inte i Göteborg. Kanske kommer hon att känna sig hemma, för det finns flera paralleller. Båda är bergiga arbetarstäder som delas av en flod och ligger på västkusten. Båda är segregerade med välbärgade områden i väster och fattigare i öster och kämpar i skuggan av huvudstaden på ostkusten. Båda är omskrivna för sin kriminalitet.

Och sin fotboll, sina nedlagda varv. För vi alla håller ju på GAIS. Eller var det IFK. I alla fall fotbollen.

Vidare har vi Hamburg, med vad som kanske är Europas största porrkvarter (om inte Amsterdams är större) och också känt för sina fotbollslag, nedlagda varv och segregation, Rotterdam med fotboll, hamn och brott, Antwerpen, Pireus och Liverpool. Ibland är städerna också kända för sina kommunister, det gäller både Göteborg, Marseille och Pireus, ibland för sina fascister, Marseille, Antwerpen, Rotterdam.. Dessa städer finns där överallt. I en del länder finns det flera, Italien har vi ju både Neapel (Napoli) och Palermo, i Grekland också Thessaloniki. I Spanien Barcelona och Bilbao.

Gemensamt är hamn, gangsters, segregation och att de tidvis varit mycket nergångna. Gemensamt är också oftast trevlig befolkning, caféer och en avslappnad livstil (eller är det mina fördomar). Det handlar i alla fall ofta om baksidan (ofta både socialt och geografiskt). Motsatsen till huvudstäderna. Det handlar om städerna som kanske inte alltid visas upp.

Intressant?
Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Advertisements
  • David

    Jag vet inte riktigt om jag håller med om att Hamburg kan höra till den kategorin – Själva delstaten befolkas huvudsakligen av välbärgade människor (de nedgångna områdena ligger iofs österut och ganska långt från hamnen). Arbetslösheten är totalt sett låg med tyska mått mätt.

    Däremot har Nordtyskland många skabbiga, nedgångna städer i storleksklass som Malmö men med 20-25% arbetslöshet, nedlagda industrier och varv osv. Wilhelmshafen, Bremen och Bremerhafen, Kiel och L?ºbeck är ungefär lika stora med 150000-250000 invånare, i vissa fall turistkvarter men väldigt segregerade städer. Går man bortom centrum i L?ºbeck kommer alla hopplösa bostadsområden och nedlagda industrier.

  • Intressant post. Jag har funderat mycket på Europas ”andrastäder” själv.