Inga politiska skillnader

Anledningen till att regeringsfrågan spelar stor roll är att det inte finns några egentliga politiska skillnader mellan opposition och regering. Miljöpartiet och sossarna har inte presenterat någonting som tyder på att de vill föra en annan politik än högerregeringen. Skillnaderna som trots allt förts fram, är i praktiken bara kosmetiska skillnader utan större betydelse. Inte heller vänsterpartiet presenterar några egentliga alternativ, utan låter som socialdemokraterna på 1970-talet samtidigt som det är uppenbart att det enda de är intresserade av är att får vara med i stugvärmen, att få en plats i en framtida sossemuppregering.

I brist på politik kan så kvällstidningarna, med Aftonbladet i spetsen förvandlas hela den politiska debatten till underhållning där partiledare och speciellt inbjudna bloggare förvandlas till aktörer i ett skådespel där partiledardebatten bedöms som om den var en fotbollsmatch. Skillnaderna mellan gårdagens partiledardebatt och ett avsnitt av Idol eller Stjärnor på is förefaller vara mycket små. Det blir teater, ett skådespel av alltihop.

Det är inte underligt att föraktet för politiker, politik, det etablerade osv breder ut sig och gynnar partier som Sverigedemokraterna. När ingen förmår presentera någon politik som på nån avgörande punkt skiljer sig från de andra så blir politikerna och politiken en grå massa utan engagemang och förmåga att påverka och entusiasmera människor. När alla i princip vill ha det som vi har det, trots att de flesta av oss är missnöjda med hur det är, så försvinner ju vitsen med att ge stöd till något av de etablerade partierna.

Det blir politik utan innehåll, som underhållning, där folk tilldelas roller, inte efter vad de tycker, utan efter underhållningsindustrins uppmålade och påhittade förväntningar. Därför kan en blå bloggare presenteras som en röd. Socialdemokraterna representeras av en nyliberal privatiseringsivrare.

Intressant?
Bloggat: Esbati, Bengt Silfverstrand, Scaber Nestor, Lasse,
Borgarmedia: AB1, AB2, AB3,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Advertisements
  • mats örneborg

    Det var väldigt vad allt var illa. Vad vill du se i stället då? Ditt inlägg innehåller ju inget förslag till alternativ, bara negativism.

  • Fast det är faktiskt en himmelsvid skillnad mellan sossarna på 70-talet och sossarna idag, får jag ju säga.

  • Jag håller med Kerstin. Jag tar sossarna på 70-talet alla gånger framför de som finns idag. Det är kanske 70-talet vi skall starta vår politiska riktning mot.

  • Anders_S

    Jag jämförde vänsterpartiet idag med ossran på 1970-talet. Då lades grunden för dagens sossar oc det är den utvecklingen som vi ser i vänsterparteit nu också. Vilket kommer att innebära att vänsterpartiet, om de fortsätter som nu, kommer att vara utplånade, kollapsade om ett natal år. Som i Italien, som PCF i Frankrike.

  • Tillbaka till 70-talet? Reaktionärt! Varför gå tillbaka till en tid när man inte kunde ställa datorn på skrivbordet för att då skulle bordet ha krossats under datorns tyngd? Vill vi ha satsningar för framtiden måste vi se framåt, inte drömma om förlorade paradis (om det nu var så jäkla paradisiskt!).

    Att skillnader mellan regering och opposition inte är så jäkla stora är tyvärr rätt. Sorgligt!

  • mats örneborg

    Hur gamla var ni på 70-talet? Kan vara bra att veta. Själv var jag mellan 20 och 30 i den perioden. Klart att det är skillnad på sossarna då i jämförelse med nu, precis som det är skillnad på moderater o folkpartister i samma jämförelse. Att starta en politisk riktning genom att gå tillbaka mot ett trettioåtta år gammalt politiskt fokus ter sig inte direkt klokt tycker jag. Ska man diskutera ideologisk utveckling är det nog klokare att ta som utgångsläge hur det parlamentariska systemet är konfigurerat eftersom det styr pragmatismen hos våra politiker. Sossarna har (precis som alla partier utom de uttalat populistiska) alltid varit pragmatiker, det var de förr också om än i ett betydligt mer vänsterorienterat ideologiskt perspektiv. Examinationsformerna styr studietekniken brukar man säga på universiteten och det politiska systemet styr det politiska vardagsarbetet.

  • Pingback: Låtsasnobelpriset till Krugman « Forever United()

  • Anders_S

    Mats: Jag vill då inte gå tillbaka till 70-talet. Politiskt var det inte så mycket bättre då (även om jag var ung och livet var roligt) förutom att den radikala vänstern var större, vilket jag tycker var bra.

    Jag är själv i din ålder (född 1956) och det är väl Kerstin också. Björn är äldre och Kristoffer var väl knappt född.

  • mats örneborg

    Ok tack för svar. Nej, 70-talet var en påtagligt reaktiv tid med oerhört mycket förvirring men ganska roligt, som sagt. Det är ju oerhört komplicerade frågeställningar utan enkla svar vi berör här. En central omständighet är naturligtvis hela den process som i sig var en motreaktion på 70-talet och som ledde till yuppie-eran under den vidriga perioden mellan slutet av åttiotalet och under nittiotalet, i och med att en helt annan näringslivskultur kunde frodas och sossarna begick misstaget, att allt för hårt liera sig med näringslivet i st f att bibehålla en ”avsvalkande distans”. I nuläget befinner man sig ju i den situationen, att det är en kamp om dominansen i det som startade som ett slags närmande till en ömsesidig beroendeställning. Man har hamnat i knät på ”marknaden” och i den sittställningen leder det pragmatiska, politiska arbetet till en ängslighet som urholkar de ideologiska ståndpunkterna. Och visst är det synd, eftersom diskussionen dör.

  • Pingback: Höst i förorten « Vardagspussel()

  • Pingback: Alliansupproret » Ingen Höger Vänster fråga!()

  • Pingback: SVD recenserar bloggdebatten om partiledardebatten | Svensson()