Inte tryggare utan otryggare

Inhägnade bostadområden innebär inte trygghet. Det blir istället otryggare. För de är ett tecken på att folk är rädda och känner sig obehagliga till mods. Det innebär att man får ett samhälle där olika befolkningsgrupper och folk från olika klasser kommer att träffas allt mindre. Inhägnade bostadsområden leder helt enkelt till ökad segregation, vilket ökar motsättningar, rasism, fördomar osv och därmed leder till ett otryggare samhälle.

Vad man ska göra istället för att skapa inhägnade bostadsområden i våra glesa förorter är att förtäta alla stadsdelar istället. Bygga om förorterna till mer gammaldags stadsmiljöer med riktiga kvarter. Ta bort all obehagliga gångvägar som ringlar sig genom skogspartier. Bygga trottoarer på alla gator och lägga hus längs med dem. Låta alla människor som rör sig, oavsett färdmedel, befinna sig i närheten av varandra. Det skapar trygghet. Man känner sig tryggare om mer folk är i omlopp.

Så istället för inhägnade bostadsområden – tätare och tryggare stad. En ny stadsplanering, bort från 1960-talets och 1970-talets öppna och otrygga funkislösningar. Bygg tätare, funktionsblandade och mer traditionella städer. Det ger trygghet, mindre brottslighet och är bra för klimatet. Inga mer kringfarter, inga mer biltunnlar, inga mer bilkaruseller, utan tät stad. För mer kringfarter, mer biltrafik, ger en mindre tät stad, en mindre trygg miljö att leva och bo i.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Liked it? Take a second to support Anders_S on Patreon!
Become a patron at Patreon!

8 svar på “Inte tryggare utan otryggare”

  1. Ett resultat av den undersökningen du länkade till visade att under en fjärdedel av de tillfrågade ville bo i område med ”mångfald”, dvs tre fjärdedelar vill bo segregerat. Min erfarenhet är att detta gäller både människor med invandrarbakgrund och de med svensk bakgrund. Så etnisk segregation verkar vara något gemene man vill ha.

  2. Man tror att segregation gör det tryggare. Vilket det inte gör. I den egna gruppen känns det iofs tryggare, då man inte behöver konfronteras med avvikare. Men totalt sett blir det otryggare. Integration och assimilation gör det tryggare. Blandning är bra.

    De områden där folks känenr sig tryggast i Göteborg är realtvit centrala områden med blandad befolkning. Krokslätt (Burås, Mossen, Almedal, Getebergsäng, Fredriksdal), Masthugget, Olivedal, Majorna, Lunden, Bagaregården, Olskroken. Det är områden som i stor utsträckning är socialt mixade, tättbebyggda, tätbefolkade, etniskt mixade (Krokslätt har den högsta andelen invandrare utanför förorterna), med traditionell stadsbebyggelse (i Krokslätts fall delvis och delvis inte) och med mycket låga andel röster på främlingsfientliga partier.

    Guldheden som ligger lika centralt känns betydligt otryggare Guldheden är i praktiken en förortsbebyggelse mitt i stan. Utspritt, glest befolkat, gångtrafik och biltrafik åtskilda osv.

  3. Det här har inget med brottslighet, invandring eller annat att göra. Det är bara de rikares rädsla för de som är fattiga en rädsla som är en följd av klasskillnader och förstärks desto skarpare skillnaden mellan rika och fattiga är.

    Bor man i USA så stöter man på denna rädsla för fattiga lite var stans, de är rädda att gå igenom vissa områden i sina städer trots att kriminaliteten inte är särskilt hög i staden. Det utmärkande för de områden som folk inte vågade promenera i var inte att det begicks mycket brott i dessa områden, utan att det var många fattiga som bodde där. Man kan inte avfärda denna rädsla med en önskan för ras-segregation eftersom fattiga områden med vit befolkning också var läskiga enligt alla de jag talat med.

    Det är ekonomisk segregation som är roten till det onda. Jag anser att det egentligen bara finns ekonomisk segregation och jag baserar det på att invandrare som får det bättre oftast flyttar bort från områden som Alby, Fittja, Gårdsten och Hammarkullen, till ”bättre” områden.

Kommentarer är stängda.