När Riccardo Campogiani förra året sparakdes ihjäl på Kungsholmen förra året, just i oktober, var det ett mord de övre skikten av det svenska samhället. Tidningarna ordnade antivåldskampanjer, de skrev spaltmeter om det brutala och tragiska mordet. Bland mördarna fanns kopplingar till fotbollshuliganism och förmodligen också till högerextremism. Men det brydde sig egentligen ingen om, det had ju inte direkt med mordet att göra. Även om jag tror att attityder som sprids inom den typen av kretsar hade betydelse. Det som dock vållade så stor uppståndelse var att det var ett mord inom överklassen/övre medelklassen.
Nu i år, också i oktober, har en unga man från förorten Husby knivmördats i vad som verkar som ett bråk mellan olika kompisar vid en väg i Kista. Det är fortfarande osäkert vad som hänt exakt, men hela 7 personer är häktade. Mordet har inte fått media att ordna några kampanjer och efter den första uppståndelsen, då säkerligen många trodde det var ett gangstermord, så har int mycket skrivits. Det beror på att klass gör skillnad. Killen som mördades var från de lägre skikten i det svenska samhället, bodde i en förort Husby. Massmedia finner inget värde i medikampanjer mot våld när det bara är en arbetarklass/medelklasskille, tillika invandrare, från en förort, som mördats. Inte ens det faktum att det handlar om ”Husbys Romario” har spelat någon roll.
Klass spelar roll, det är inte så intressant med antivåldskampanjer när det är en ung man från Husby och underklassen som blir mördad. Förstås spelar det roll att fördomar gör att många tror det handlar om en gangsteruppgörelse. Det är klart att då passar det inte med den typen av manifestationer vi såg i samband med mordet på Riccardo Campogiani. Men det verkar faktiskt inte som om det ingår gangsteringredienser:
Ingen här vet vad som egentligen hände på mordkvällen men vännernas bild av ”Romario” stärks av Kerstin Hellström, förundersökningsledare vid närpolisen i Kista.
Hon, som jobbat här i mer än tio år, säger att hon har järnkoll på de unga män som dragit till sig polisens intresse.
–Det kan jag säga säkert att den här personen inte är en av dem som rör sig i kriminella kretsar. Jag känner inte alls igen honom, säger kommissarie Kerstin Hellström.
Romario, smeknamnet fick han efter VM 1994 eftersom att han som liten kille i Husby glänste på planen precis som den lille brasilianske anfallsstjärnan, levde för idrotten. Atletico-spelarna berättar hur deras stjärna testat ett år med collegefotboll i USA, men kom hem och hjälpte Atletico Husby att gå upp till division fem.
Han hade nyligen fått jobb som gympalärare i Vällingby och var dessutom landslagsman för det lilla östafrikanska landet Djibouti.
Det kan förstås ändå ha med kriminell verksamhet att göra, men det verkar kanske mindre troligt. Han var också äldre än offret på Kungsholmen, det spelar förstås också en roll. Det är kanske mindre upprörande att en ung man över 20 blir dödad än enkille på 16. Men varför skulle det egentligen vara det. Personligen är jag helt övertygad om att det var överklassingrediensen i Kungsholmsmordet som gjorde att det blev så uppmärksammat och att det drev antivåldskampanjer och annat. Fördomar, klass och kanske en del saker till gör att samhället inte behandlar ”Husbys Romario” på samma sätt som Riccardo Campogiani.
Klass gör skillnad och hur de olika fallen bevakas visar på hur klassamhället genomsyrar det mesta. Det är kalsstillhörighet som gör att vikan misstänka kriminalitet som en ingrediens i fallet. Så även den aspeketen innebär att klass spelar roll.
Intressant?
Borgarmedia: SVD1, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, SVD2, SVD3,
Läs även andra bloggares åsikter om Husby, Kista, Husbys Romario, Knivmord, Brott, Våld, Stockholm, Klass, Samhälle, Riccardo Campogiani, Kungsholmsmordet
Relaterat:
Pingback: Det stora våldsproblemet | Svensson