Vilka bloggar läser Rothstein?

Bo Rothstein har skrivit en drapa i Göteborgs-Posten där han angriper bloggarnas blotta existens. Det första som slår mig när jag läser den är att jag undrar över vilka bloggar karln har läst.

För inte har han läst de bloggar som dominerar debatten. De bloggar som är högst rankade på knuff.se eller mest besökta av de politisk bloggarna på Bloggportalen har han nog inte läst. Inte heller tycks han ha läst de bloggar som synts mest i debatten om FRA eller de bloggar som i Twingly-rapporter och annat betraktas som de viktigaste.

Det är bland de bloggarna de flesta av de bloggar jag läser finns, exempelvis Opassande, Rick Falkvinge, Christian Engström, Jinge och Esbati. Förutom dessa bloggar läser jag förstås en mängd mindre bloggar, politiska sådana, som Biology and Politics, LOKE, Roya, Arbetarperspektiv, Annarkia, Ett hjärta rött, Röda Malmö, Trotten, Kildén & Åsman samt många andra. Att döma av Rothsteins artikel har han inte läst några av dessa eller några av de viktigaste, mest besökta och/eller högst rankade/länkade bloggarna:

Reaktionen från nyliberala bloggare består till en stor del av en uppsjö av förolämpningar medan sakargumenten lyser med sin frånvaro. Till exempel nyliberale debattören Mattias Svensson som på sin blogg har följande som huvudargument: Bo Rothstein, sug min kuk.
Ett annat exempel är Jenny Westerstrand som är doktorand vid Uppsala universitet inom Eva Lundgrens forskningsgrupp. Eftersom jag tillhört en av många kritiker av delar av Eva Lundgrens forskning och hennes uttalande om att det i Sverige finns 100-tals döda barnoffer för satanistiskt våld, har Westerstrand ofta kommenterat vad jag sagt på sin blogg. Där skriver hon att jag är en tokdåre, att mina påståenden är sjuka, att jag sysslar med pajasteorier och att min hjärna har pajat ihop.

Han har faktiskt mest läst bloggar som kommenterat honom själv (Fast då borde han väl ha läst mig och Erik Svensson, vi har skrivit återkommande om Rothstein och våra bloggar är ju inte direkt kända för svordomar, dåligt omdöme och dåligt språkbruk). Lite egocentriskt kan man tycka. Att Timbromannen Mattias Svensson tas fram som ett dåligt exempel är jag inte ett dugg förvånad över. Många av de nyliberala bloggarna går regelbundet över anständighetens gränser. I vilket fall som helst får det hela Rothstein att konstatera att bloggarna inte tillför demokratin någonting:

De som försvarar bloggandet har också pekat på att en del politiskt betydelsefulla nyheter har kommit fram i denna kanal, till exempel före detta statsrådets Borelius ekonomiska förehavanden. Det må så vara, men det är mycket möjligt att dessa saker skulle kommit fram ändå. Ett annat problem som lyfts fram av de i USA mycket uppmärksammade demokratiforskarna Robert Putnam och Cass Sunstein är att många bloggar har en självrefererande logik som innebär att man bara kommunicerar med likasinnade och utestänger alla former av kritisk reflektion av de egna ståndpunkterna. Bloggandet bidrar därmed till en ökad fragmentering och cyberbalkanisering av det politiska samtalet som mera tar formen av monologer än öppen diskussion. Den deliberativa demokratiteorins vackra tanke om det civiliserade meningsutbytet som demokratins grundbult tycks med bloggandets hjälp komma allt längre bort.

Till det kan jag bara kommentera att jag är ett bevis på att demokratin kan utvidgas med fler röster genom bloggarna. Större delen av mitt liv har jag arbetat som industriarbetare, några år som programmerare. Jag har aldrig lyckats få in ens en insändare i nån tidning. Sällan får jag in nånting i de små vänstertidskrifterna heller. Mitt problem är att jag inte skriver tidningsmässigt, det är inte tillräckligt ”journalistiskt”, det är för kaxigt, för rakt på, för arbetarklassigt, för tyket (något som en del uppfattar som aggressivt). Kort sagt, det känns på nåt sätt som kulturtidskrifter, tidningar, vänstertidningar osv inte är intresserade av det jag huvudsakligen skriver om, snutar, brott, fiffel, gangstrar och våld inom alla samhällsklasser. Det finns dock ett markant undantag, jag får vara med i media (både vanlig media och vänstermedia) när det handlar om våld i samband med demonstrationer. Men genom bloggen når jag ut (lite egocentriskt från mig där också, om jag får säga så). Detta förstår inte Rothstein.

Faktiskt är det så att små åsiktsinriktningar, må det vara Piratpartiet, Socialistiska Partiet eller Sverigdemokraterna når ut bäst genom bloggarna. Det kallar jag en utvidgning av demokratin. De stora partierna, eliten och deras kringsvansande uppvaktare i mindre partier som mp och v är inte längre ensamma på arenan. Detta har inte Rothstein förstått eller begripit.

Visserligen anser jag nog att det finns substans i kritiken om fragmentering och balkanisering av debatten. Bloggarna innebär förmodligen detta. Men är det verkligen enbart av ondo. Kan det inte också vara bra att de stora medierna, eliten och deras språkrör inte helt bestämmer över vad som diskuteras.

Slutligen nämner Bo Rothstein också det faktum att en företrädare för Feministiskt Initiativ tillåter antisemitiska kommentarer på sin blogg. Det är totalt oacceptabelt att tillåta den typen av kommentarer som Rothstein citerar från Veronica Svärds blogg. Det är desto värre när det förekommer på en blogg som Svärds, som ju är en ledande företrädare för FI. Helt barockt och oacceptabelt. Tyvärr är det inte ovanligt med antisemitiska kommentarer på bloggar. Men man måste hålla rågången klar. Inga kommentarer av den typen ska tillåtas. Jag gör det inte och andra bloggare borde inte heller göra det.

Intressant?
Bloggat om bloggosfären: Intisbloggen,
Bloggat om Rothstein och bloggosfären: Bios Politikos, Ulf Bjereld, SameSameButDifferent,
I media om bloggosfären: SVD,
Andra bloggar om: Bo Rothstein, Blogga, Bloggar, Göteborgs-Posten, Antisemitism, Bloggosfären, Media, Demokrati, Samhälle, Politik

Relaterat:

1. Eva Lundgren till attack mot Rothstein
2. Bo Rothstein dömer ut nyliberalismen
3. Bo Rothstein – bättre än alla andra?
4. Rothstein skriver bra om universitet