Vi har ett land, Somalia, ett land som egentligen är tre, Somaliland, Puntland och Somalia. Ett av dessa länder berörs varken av inbördeskrig eller piratverksamhet. Det är Somaliland i norr, på kolonialtiden Brittiska Somaliland. Ett annat av de tre länderna, Puntland är centrum för piratverksamheten. I det tredje landet, förresten, det tredje området, det finns inget egentligt centralstyre, delar av landet kontrolleras av olika milisstyrkor och delar av landet av etiopiska ockupationsstyrkor, råder inbördeskrig. Och det är inbördeskriget som är orsaken till kaperiverksamheten utanför den aktuella kusten.
Precis som när Sverige försvarade sig mot Danmark med hjälp av kapare (statligt sanktionerade pirater) kan man säga att den tidigare regimen i Somalia, de islamiska domstolarna, använder samma metoder. Men på den tiden när dessa islamister styrde i södra Somalia förekom i stort sett ingen kaperiverksamhet. Ingen piratverksamhet. Så hur vi än ser på skuldfrågan så finns lösningen i södra Somalia, hos de islamiska domstolarna. Lösningen måste så vitt jag förstår bli att ockupationstrupperna lämnar Somalia samt att de islamiska domstolarna får ta över. Därefter måste världen börja ha förbindelser med alla tre länderna på villkor som är acceptabla för dessa. Handel, bistånd och uppbygge av allt som raserats under årtionden av krig måste startas upp.
Men det finns inga snabba lösningar, inga kortsiktiga lösningar. Det krävs tid, lugn och ro, förhandlingar, avväpning och minskande våld så går det att lösa. Och i sinom tid komemr den somaliska befolkningen att göra sig av med de islamiska domstolarna ockås. Men idag finns tyvärr inget annat alternativ för södra Somalia. Utan dem blir det ingen fred, utan bortdragande av ockupationstrupperna finns inga möjligheter på lösning. varken när det gäller kaperiverksamheten eller när det gäller Somalias problem.
Per Gudmundson och jag må vara överens om vari problemet består och hur det fungerar. Men vi är inte överens om orsakerna eller lösningarn på problemet. Gudmundson har nämligen inga lösningar. Kanoner, militör och skickliga kaptener löser inte det grundlägagnde problemet med oron i Somalia. Det gör inte en islamsk regim i södra Somalia heller. Men det är början på en lösning. Det vägrar Gudmundson att inse, förmodligen på grund av politisk skygglappar och ett stort mått av islamofobi.
Kan västvärlden stå ut med, ja till och med ge politiskt stödja den obehagliga islamistiska regimen i Saudi-Arabien måste man väl också kunna acceptera (om än motvilligt) en liknande regim i Somalia för en viss tid. Det är ingen trevlig lösning, men förmodligen den enda möjliga på kort sikt och den enda möjliga för att kunna arbeta på en långsiktig lösning.
Intressant?
Bloggat: Motbilder,
Borgarmedia: DN1, DN2, SVD1, SVD2, SDS1, SDS2,
Läs även andra bloggares åsikter om Somalia, Puntland, Somaliland, Kaperiverksamhet, Pirater, Kapare, Sjöfart, Ockupation, Islamiska domstolarna, Per Gudmundson, Samhälle, Politik
Relaterat:








