Skip to content

Ytlighet och identitetspolitik

Jag har skrivit det förut. Vänsterpartiets problem är att man inte presenterar någon politik. Det som kommer från partiet handlar oftast om taktiska utspel för att säkra en plats i en eventuellt kommande socialdemokratisk regering. eller för att sy ihop samtal som de inte får vara med på. De uttalar sig däremot i stort sett inte alls som blikrisen, finanskrisen och andra stora problem som människorna i Sverige står inför. Inte så det märks i alla fall. Och när arbetare agerar mot nedskärningar ochavsked, när ungdomar protesterar mot bostadspolitiken och när vanligt folk protesterar mot privatiseringar och nedskärningar är det sällan det är vänsterpartister i spetsen.

Desto vanligare är det med medlemmar i de små vänstergrupperna ännu längre ut på vänsterkanten. Som medllemmar i Rättvisepartiet Socialisterna i Husby och i 18-septemberalliansen. Eller medlemmar i Socialistiska Partiet när det handlar om protesterande Volvoarbetare och Gemensam Välfärd. Ja det är faktiskt vanligare med vänstersossar i olika protestsammanhang än med vänsterpartister, känns det som. Men framförallt är det förstås folk som inte är organsierade i något politiskt parti alls som protesterar och kämpar.

Vänsertpartiet sysslar inte med politik, utan det är en byråkratisk partiapparat där i stort sett alla medlemmar på något sätt är involverade i kommunala, regionala och statliga förvaltningsorgan, både på tjänstemanna och politikernivå. Det är svårt att i ett sånt läge organisera kamp.

Istället ägnar man sig åt taktiska utspel i förhållande till sossarna och miljöpartiet och ytliga och idetitetspolitiska förhållningssätt som deras nyanställde Dr Kosmos, Uje Brandelius:

Hela den här så kallade stenkastarvänstern har plockats upp väldigt bra av vänsterpartiet, men de har inte lyckats så bra med att fånga upp besvikna vänstersossar, säger han.
Och han har redan klart för sig hur det ska gå till.
- Lite mindre palestinasjalar, gärna radikalt, men med struken skjorta.

Det är detta som är vänsterpartiets problem, man sysslar inte med arbetarpolitik, eller politik överhuvudtaget uatn med identitetspolitik, ytlighet och taktik. Det är därför man backar i opinionen i ett läge när man borde ha möjligheter att gå framåt. Vänsterpartiet och dess ledare Lars Ohly är en skam för den svenska vänstern. Och meningslösa populistiska utspel som handlar om annat än politik lär inte hjälpa upp läget.

Att det kan vara på annat sätt visar Socialistiska Partiets franska kamrater.

Intressant?
Bloggat: Jordränta, Röda Malmö,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Relaterat:

  1. Identitetspolitik vs klasspolitik
  2. Identitetspolitik och marxism
  3. Identitetspolitik och Mona Sahlin
  4. Vad är det för fel med identitetspolitik?

Postad i Vänstern, Vänsterpartiet.

Etiketter , , .

Av Anders_S – 28 november, 2008

  • Martin

    Gillar ju Doktor Kosmos. Men jag vill nog påstå att han inte har helt rätt, stenkastarvänstern (som han kallar dem) är nog till största delen inte organiserade av vänstern. De kanske röstar på vänstern, men det mest av att de inte ser något alternativ.

    Håller med dig om att de knappast kan vinna något på poserande och slagordspolitik.

    Känns lite som om politikerna i allmänhet idiotförklarar folket och tror att de inte förstår politik, så därför bryr man sig inte om att presentera nån politik utan nöjer sig med slogans.

  • Pingback: Stockholmsvänstern » Det går upp, och det går ner - mot tvåpartisystem allt mer och mer!

  • http://motbilder.se Hampus Eckerman

    Jag håller med dem. När man demonstrerar så gör man det exempelvis inte för egen skull. Man gör det för att påverka. Då ska man klä sig för att få bäst effekt. En syndikalistisk vän till mig klär sig alltid i kostym inför 1:a Maj, något jag tycker är helt rätt. Ofta lätt för andra att avfärda annars.

    Om folk kan bära plakat, klä ut sig till Bush och annat så kan de lika gärna bära kavaj. Det ger bättre effekt.

    Annars tycker jag det är bra att vänsterpartister sitter med i kommuner och annat. Alternativet vore att de inte satt där vilket vore sämre då de istället skulle fyllas av högerfolk.

    Fast visst har det blivit för mycket partistrategier.

  • Anders_S

    Hampus ?? Det handlar inte om hur man är klädd. Jag är väl så kallad stenkastarvänster antar jag. Men jag är 52 år gammal, klär mig i rock (såna som advokater brukar ha), snygga skjortor (strykfria, mycket bättre), ofta kavaj, snygga skor, märkesprylar, Dolce Gabbana, Hugo Boss, Calvin Klein, Armani osv (inget riktigt dyrt dock). Ofta köpta billigt i USA eller i Danmark och förmodligen därmed piratmärkta i Neapel.

    Det var liksom inte det som han pratade om. Han pratade om vilka man ska vända sig till. Kostymnissar?

    Kom och hjälp mig. Det är väl snarare alla de unga människor som åker till och från jobbet i arbetskläder som man ska vända sig till. Det är i det läget kontraproduktivt att snobba till sig. Vem tror dom att dom är blir reaktionen. Jag vet, jag har alltid varit en av dom på bussen (även om jag inte är så jävla dum att jag duschar hemma när jag kan göra det på jobbet på betald arbetstid) och jag skulle se (och ser) på ett parti som vill värva slipsgubbar med jävligt stor skepsis.

    Dessutom är det yta. Yta är oviktigt. Det är politik som är viktigt. Och politik presenterar vänsterpartiet inte.

  • http://motbilder.se Hampus Eckerman

    Nja, jag tycker nog man ska vända sig till alla. Att ha ett demonstrationståg där så många som 20% hade kostym vore en stor seger för mig. I modern tid har jag nog bara sett det på demonstrationerna mot Irak-kriget, men det bevisade ju också hur stark den folkliga förankringen var.

    Slips säger jag inget om. Det är symbolen för slaveri.

  • http://bjornbrum.blogspot.com/ Björn Nilsson

    Jaja, bara ni inte blandar rutigt och randigt går det nog bra med kläderna!

    Problemet kan delvis vara det som antyds ovan, nämligen att V är övertungt. Det finns en massa folk som sitter på olika politiska uppdrag, men därunder verkar det vara ganska tunt. Och jag tycker rätt synd om de medlemmar som spratt till och kände en pust av frisk luft när Sahlin slog igen dörren, bara för att behöva uppleva att V-ledningen försökte peta upp den för att släppa in de unkna odörerna igen. Detta i stället för att försöka göra något vettigt av den stora krisen, det är faktiskt en skandal!

    Jag vet att det finns medlemsgrupper på några håll som försöker dra igång en aktivare linje, inspirerad av norska och holländska erfarenheter, men risken är ju att de blir totalt blåsta nästa gång V:s riksdagsgrupp skall snickra ihop någon sorts överenskommelse med SAP. Som det ser ut nu är det svårt att motivera V som eget parti, man kunde lika gärna kunna gå in i SAP. Om SAP kunde garantera att ledande V-politiker fick sitta kvar på sina mandat skulle det kunna ordnas på nolltid misstänker jag. Och så skulle de förhoppningsfulla radikalare medlemmarna stå där med väldigt långa näsor …

  • http://fredrich.vansterboras.se Fredrich Legnemark

    Hej du!
    Jag antar att du gissat att vi inte står så långt ifrån varandra ideologiskt vid det här laget och antagligen skulle kunna komma överens om många saker, men i din analys av vänsterpartiet är vi ganska oense.

    För varje vänsterpartistisk parlamentariker som du irriterar dig över, finns mångdubbelt med medlemmar som gör ett dunderbra utomparlamentariskt arbete. I fallet Borås är de många av de man ser på utomparlamentariska saker t.ex demonstrationer, manifestationer, dörrknackning etc etc folk som har ett uppdrag. Det parlamentariska får sitt bränsle ur verkligheten.

    Men så finns varken SP, RS eller KP i Borås, i varje fall inte aktivt.

    Du målar med för bred pensel, nyansera! ;)

  • Pingback: Alliansupproret » The Animals - House of the Rising Sun (1964)

  • Anders_S

    Fredrich: Men så är det ju inte. Du ha ju själv uppdrag i kommunen, eller hur. Vilket inte betyder att det inte finns vänsterpartister utan uppdrag. Och att det kan vara olika på olika orter.

    Min far är inte längre centralt placerad i vänsterpartiet, men var det i 30 år (i Bohusdistriket och en del mindre uppdrag på central nivå, en Werner-man) och jag känner flera ledande i Ung Vänster personligen. Jag har nog en bättre insyn än vad du tror.

    Därmed inte sagt att det inte finns bra och trevliga människor i Vänsterpartiet, men det finns det i moderaterna och sverigedemokraterna också.

    Problemet är att vänsterpartisterna är för upptagna med arbeta i nämnder, styrelser etc. Sånt arbete tar för långt tid. Det är svårt att hitta vänsterpartister som inte har något sånt uppdrag. Det ser jag som ett problem. OCh det är möjligt att Borås är undantga, det kan inte specifikt uttala mig om. Jag känner bättre til Göteborg och Bohuslän samt det faktum att jag aldrig ser till vänsterpartister som organiserar saker. Det finns alltid undantag som bekräftar regeln, Johan när det gäller flyktigfrågan i Göteborg t.e.x. Ung Vänster ser man dock mera, men inte nere i Malmö, på ESF.

    Jovisst hade vi vänsterpartister i ledningen för ESF och i demonstrationsarbetsgruppen, men vänsterpartiet var inte tillnärmelsevis så drivande och så närvarande som de borde kunna ha varit, med tanke på antalet medlemmar, de flesta som var aktiva har dessutom kommunala uppdrag av olika slag. Man kan inte göra för mycket.

    Sen räcker det att se vilka utspel vänsterpartiet gjort de senaste och extremt få handlar om bilkrisen exemeplvis. Och det som är gjort har i huvudsak varit att lägga sig så nära sossarna som möjligt.

    Se till att ni går åt vänster. Det är det vettiga. Bryt med sossarna. Annars kommer den svenska vänstern om helhet att gå samma väg som i Italien.

    Nej i Borås finns inte smågrupperna. Men så finns inte heller Gemensam Välfärd eller liknande grupper i Borås.

  • http://motbilder.se Hampus Eckerman

    Ja, nu läste jag Brandelius debatt-artikel i Expressen och blev också förbannad. Inte ett ord om politik.

  • Pingback: Claeskrantz.se » Blog Archive » Vänsterpartiets problem

  • http://my.opera.com/ekehog/blog/ Anders Nilsson

    Och Ohly älskade Brandelius i radion. Jag håller med dig Svensson, v¬¥s uppdrag vränger partiet. Pragmatismen presenterar olika partier beroende på vilken församling de verkar i. Grovt kan man påstå att det finns ett kommunpartiet V, ett landstingpartiet V och ett partihögkvarteret V, vart och ett i icke-kommunicerande kärl. Återstår då det populistiska rakandet bland det som känns ”radikalt”.

« »
Ansvarig utgivare