Schlingmann har nog aldrig sökt jobb

För hade han det skulle han aldrig kläcka ur sig når så urbota dumt som detta:

–Trösklarna ska vara låga för att komma in, men man måste också vara beredd att ta första bästa jobb även om man har utbildning för något helt annat, säger Per Schlingmann.

Precis som om folk är arbetslösa för att de säger nej till första bästa jobb. Okej, jag är programmerare, har sökt flera hundra jobb. Jag får ju aldrig några svar så jag vet ju inte riktigt varför jag inte får jobb, men en gissning är min höga ålder (52 år, inte så värst hög, men i databranschen verkar det vara det). Och på nåt sätt måste ju företagen välja när de har flera hundra att välja bland.

Däremot vet jag varför jag inte får jobb när jag söker arbeten där det inte krävs utbildning. Tågvärd på SJ exempelvis. Eller städare, informatör på centralen i Göteborg och liknande arbeten. De jobben får jag inte därför att jag anses för högutbildad. Överkvalificerad. De tror helt enkelt jag inte kommer att stanna och vill inte anställa mig därför. Ja, jag tar gärna första bästa jobb, herr Schlingmann. Men problemet ligger inte riktigt hos mig.

Samma ska när jag söker jobb som mekaniker eller elektriker i industrin (det jag arbetat med större delen av mitt liv). man anser att jag är överutbildad. Dessutom tillkommer det faktum att jag varit fackligt aktiv och är en känd vänsteraktivist. Något de flesta arbetsgivare inte gillar och därför får jag inget jobb. Det kan de förstås inte säga utan de säger ingenting.

Dessutom, käre Per Schlingmann så finns det inet arbete till alla. Det har en rad regeringar, inklusive er egen sett till. Full sysselsättning är inte längre ett mål och det betyder ju att några av oss alltid måste gå arbetslösa. Det ingår ju i själva politiken har jag förstått.

Schlingmanns uttlande är inget annat än en okunnig borgerlig människas förakt för fattigare människor. Arbetarförakt kan det också kallas. En borgares okunnighet om arbetsmarknaden och en borgares okunnighet om vanligt folks levnadsvillkor.

Intressant?
Borgarmedia: DN1, DN2, AB1, AB2,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

PS. Jag är inte formellt arbetslös, hankar mig fram på diverse deltidsjobb, uppdrag och tillfälliga jobb. Men jag är arbetssökande. DS

Liked it? Take a second to support Anders_S on Patreon!
Become a patron at Patreon!

5 svar på “Schlingmann har nog aldrig sökt jobb”

  1. Du tror inte att Schlingmann mycket väl kan vara insatt i hur fattiga arbetssökandes situation ser ut, men väljer att framhäva en bild som inte stämmer överens med deras verklighet, av politiska skäl?

    Btw: Det är dock rätt lätt att få jobb som telefonförsäljare på heltid. Att arbeta med en syssla som i huvudsak går ut på att trakassera andra samhällsmedborgare mot en ersättning på minst 30 kr/h(provisionsbaserat), är väl inte helt fel?

  2. Telefonförsäljare, driver du med mig?

    Det är sämre betalt än det jag försörjer mig på idag.

  3. Jag är övertygad om att Slingermannen känner till det här, men det ingår i ideologin, dels att det ska finnas en massa avskräckande exempel i samhället, alltså en hög arbetslöshet under vilken de arbetslösa ska leva uselt, dels att låtsas som om man försöker åstadkomma det rakt motsatta mot vad man faktiskt gör, och gör väldigt målmedvetet.

  4. Hej!

    Artikeln är på pricken. Själv är jag ekonom men jobbar som chaufför. Jobb som ekonom är svårt att få i och med hård konkurrens och att jag inte har någon erfarenhet.

    Sen är jag också bekant med att bli trakaserad och hotad av chefen pga. politiskt engagemang. Efter att blivit invald i en kommunnämn hotade han mig med sparken om jag gick dit på arbetstid (som jag har rätt till).

  5. Det riktigt tragiska är att samma idiottänk fanns och finns även hos den s.k. ”oppositionen” och är välgrundat hos de stackare, dvs arbetsförmedlare, som får möta ”kunden”.

    Efter IT-bubblan sprack hade jag en period av arbetslöshet då tre saker/situationer etsade sig fast i mitt inre:

    1) Idiotin att tvingas söka ett visst antal jobb/vecka oavsett hur kompatibel man var med den sökta tjänsten. Att söka städjobb, jobb inom hemtjänst eller som personlig assistent var ju inget problem för mig men det blev ett problem för arbetsgivaren som fick sålla bort mig ett oräkneligt antal gånger för att jag ansågs överkvalificerad.

    2) Attityd hos förmedlare. Jag minns en gång när jag ifrågasatte att jag fick vänta fast de uttryckt en önskan om att jag skulle komma en specifik tid. När jag till slut klagade hos en av förmedlarna som råkade gå förbi så fick jag det lagom dryga svaret tillbaka ”men du har väl ändå ingen tid att passa?”. Tilläggas bör att jag inte förblev svarslös till mina medväntandens stora nöje och uppskattning.

    3) Attityd hos den arbetslöse. Jag var kallad till ett möte där man skulle redogöra för framtidsmöjligheterna inom telemarketing. För att bockas av efter det inledande föredraget så måste man även samtala med någon representant som skulle bocka av en. En eller ett par sådana skulle hantera ett par hundra människor vilket gjorde att det skulle komma att ta upp till tre timmar av göra-ingenting innan man fick komma därifrån. I sedvanlig ordning så påpekade jag det orimliga och ställde med situationen i punkt 2 här ovan i färskt minne frågan om jag förvandlats till livegen och om de verkligen hade så dålig respekt för andras tid att de inte kunnat planera detta bättre. Det riktigt skrämmande var känslan av att vara kuvad som fanns hos de andra. De hade accepterat sitt öde och verkade inte uppleva sig ha några rättigheter kvar längre. Hemskt!

Kommentarer är stängda.