Huvudorsaken till bostadsbristen är den borgerliga regeringen

Då har de ändå hållt igen lite, men utvecklingen går mot att ha det som i USA. Där flera heltidsarbetande ungdommar måste dela på en lägenhet för att en lön inte kan betala en hyra. När jag arbetade i det landet så hade jag egen lägenhet, men det var en mycket liten och sunkig källarlägenhet som ändå tog halva lönen och min lön var lite högre än normal arbetarlön. De flesta andra i min situation delade lägenhet med minst en person till eller hyrde ett rum hos nån familj.

Att bo i en hyresrätt av svensk byggstandard var omöjligt på en vanlig lön. Kanske borgarna vill att vi skall vänja oss av vid den järnhårda lönelagen?

Lars,
det kan vara jättetrevligt att dela lägenhet med folk. Det är dock inte lika trevligt att tvingas till det.

Det är illa när en familj inte har råd med tak över huvudet, det var inte ovanligt i ett mer liberalt land att familjer där bägge arbetade hyrde ut rum till ungdommar/studenter för att ha råd med boendet.

”Det skall givevis inte vara ett krav, men här verkar många inte ens ta med möjligheten i sina betraktelser.”

Nej, för det handlar om individbeslut, vill ni att individernas beslut skall fattas åt dem vi systemdiskussioner? Kanske är intresset för att dela lägenhet lågt i Sverige just för att få aktivt vill göra det. Då anser liberaler att man med marknadshyror skall, rent ekonomiskt, tvinga folk till det.

Ett sätt att se det på. Men att bara skylla på borgararnas omvandlingar av hyresrätter är ju käpprätt fel. Redan när jag var ung var det väl en 10-15 år i bostadskö för en hyffsat central lägenhet vilket i det närmaste innebar en omöjlighet för ungdomar till en liten, attraktiv, lägenhet som första boende. I alla tider har ungdomar dessutom delat boende därför att det är nonsens att tro att man t.ex skall kunna plugga och bo mitt i Stockholm själv. Eller ? Ett annat stort fel är ju hur stagnerad bobyggandet blir när det är helt omöjligt med en förtätning. Vem vill t.ex ha tre våningar till på sitt hus (eller grannens hus) eller ha en bebyggd innergård vilket troligtvis sänker värdet på lägenheten ? Man kan liksom inte ha kakan och äta den. Ungefär som arbetarna i bilindustrin. Man kan inte avskaffa bilismen och tro att bilarbetarna skall fortsätta producera bilar i någon form av terapijobb.

Gustav,
du argumenterar utifrån att den liberala utopin är ett faktum, det är den inte. När du inför marknadshyror så tvingar du tusentals människor från sina hem. Det är den reella konsekvensen av beslutet. Att se den från hur man tycker det borde vara är ett märkligt sätt att argumentera, man måste se till hur förhållandena är nu och vad ens förslag har för konsekvenser på folk som lever i den faktiska verkligheten.

Ja, de tvingas att inte köpa extravaganta bilar, tror du att en fattig väljer fritt att köra en Volvo 240 från 1984?

Men visst är det statens plikt att försöka se till att alla har ett drägligt liv, Gustav? Och dit hör väl som absolut minimum bostaden.

Skönt däremot att du konstaterar att marknadshyror inte fungerar i Stockholm förrän det finns ett överskott av lägenheter. Vilket det inte finns. Det enda de kan skapa nu är högre priser. Som om det inte redan las för stor andel av lönen på hyror.

Det är definitivt inte statens plikt att se till så att vi har ett drägligt liv med allt vad det innebär. Det är statens plikt att ge grundförutsättningar och därefter hjälpa dem som inte lyckas klara sig själva därifrån.

Och nej Hampus, antagligen skulle inte marknadshyror i Stockholm bli någon snabblösning, utan det skulle trissa upp priserna utan att lägenheter skulle komma fram hux flux. Men över tid skulle man troligen få en förbättrad marknad om man kombinerar en gradvis förändring med att uppmuntra ökat byggande. Jag tycker inte att man borde släppa kontrollen på en gång utan steg för steg lätta på regleringen. Poängen är att det går finfint att ha avsevärt mindre hyresreglering i andra länder och att Sverige ingalunda är världsbäst på att tillhandahålla boende.

Martin, hur kan det vara ointressant att man vill göra marknaden bättre fungerande på ett sätt som är acceptabelt för de flesta? Varje förändring av någonting alls i samhället kommer att vara till besvär för någon på marginalen, betyder det att man aldrig skall genomföra dem? Istället bör man väl försöka minimera besvären och skynda långsamt, men sträva efter förbättring.

Din retorik är också lite tveksam, tycker jag. Jag skulle kunna be dig berätta vad för förändringar i samhället du önskar. Då kan jag garanterat peka ut någon grupp på tusentals människor som skulle få livet försämrat på något vis av dem, men vad för mening skulle det vara med det? Det är att tillskriva sin meningsmotståndare illvilja och det är bara barnsligt. Väldigt få politiskt intresserade drivs av illvilja.

Jag begriper inte riktigt.. om du delar mina slutsatser om Tyskland, det vill säga att de har en friare och mer väl fungerande marknad – hur är det då ett lidandeskapande utan en uppvägande förbättring att närma sig dem på regleringsplanet? Eller missar jag något?

En fungerande marknad skapar ju faktiskt ett smidigare och bättre system för de som idag har svårt att ta sig in och röra sig på bostadsmarknaden. Jag menar inte att det skulle ske omedelbart, men det är ju en väsentlig del i att bygga ett bättre bostadsklimat. Jag vidhåller fortfarande att det alltid skapas problem när man ändrar saker, men att slutresultatet förhoppningsvis blir till det bättre. Man skall ju förändra med måtta, men att sitta still i båten och bara hoppas att allt löser sig med mer regleringar och önsketänkande, det tror jag inte på.