I samband med oroligheterna i Rosengård har en del personer i kommentarerna till mina två tidigare inlägg om Rosengård och händelserna där den senaste veckan kommenterat och undrat över varför jag som vänstermänniska allierat mig med fundamentalistiska muslimer. Det har jag nu inte gjort. Jag har tagit ställning för att även fundamentalistiska religiösa organisationer har samma rättigheter som andra religiösa organisationer. Baserat på att jag bedömer det som om myndigheterna misskött ärendet med moskén och deras uppsagda lokal.
Det betyder inte att jag på något sätt tar ställning för den församling som drivit moskén och deras tro, inte heller att jag allierar mig med dem. Det är också uppenbart att det finns interna motsättningar inom Rosengårds befolkning. Bara en del av dessa är ju muslimer och bara en liten del av muslimerna tillhör den aktuella moskén, som enligt flera uppgifter är wahhabister, en form av islam som är särskilt stark i det med USA allierade Saudiarabien. Talibanerna tillhör också denna riktning inom islam. Aje Carlbom, som tidigare skrivit om invandring i tidskriften Röda Rummet, skriver om just wahhabismen och Islamiska Kulturföreningen på sajten Newsmill:
Källarmoskén som avhysts av fastighetsägaren har ingått i det religiösa nätverket kring en av Rosengårds äldsta källarmoskéer, Islamiska kulturföreningen. Jag intervjuade företrädare för den här moskén i början av 1990-talet och redan då var det känt att det var en så kallat ”wahhabistisk” tolkning av islam som dominerade aktivisternas synsätt.
Enkelt uttryckt är det en mycket konservativ uppfattning som handlar om att etablera en stark religiös kontroll av individer och samhällen. Typiskt för den här sortens islamister är att praktisera en bokstavstrogen trosuppfattning. Till skillnad från många andra islamiska aktivister avvisar wahhabister försöken som görs får att anpassa islam till europeiska förhållanden. Wahhabister är inte speciellt populära hos muslimer i allmänhet utan betraktas som fanatiker och sekterister.
Det verar vara en hyggligt vettig beskrivning av hur wahhabismen kan se ut. Saudiarabien är ett exempel på hur ett land ser ut där wahhabismen har makten.
Det finns också några märkliga vändningar i hans artikel:
Fastighetsägarna kan ju knappast beskyllas för att ha dragit in ohyra eller fuktskadat sina egna fastigheter.
Det är väl självklart att det är fastighetsägarna som misskött fastigheterna så att de blivit fuktskadade. Knappast nån annan. Det är ju fastighetsägaren som äger huset och som har ansvar för skötseln. Här är Carlbom verkligen ute och cyklar. Att försöka skylla på hyresgästerna är verkligen lite väl magstarkt.
Det är vidare självklart att folk väljer var de vill bo. Det är lättare att leva som muslim i Rosengård för att det finns många muslimer där, inget konstigt alls. På samma sätt väljer Jehovas Vittnen i Göteborg att bosätta sig i Rannebergen. Det bor redan många Jehovas vittnen där så det är lättare för dem att bo där. Men de fastigheter de bor i missköts inte på samma sätt som i områden med majoritet invandrare. Jag undrar hur det kan komma sig? Kan det möjligen vara så att fastighetsägarna utnyttjar invandrares dåliga kunskaper om svenska lagar och vilka rättigheter de har som hyresgäster för att låta bli att underhålla fastigheter så att de kan tjäna mer?
Jag kan dock hålla med om det sista han skriver, med en liten reservation. Även wahhabister har ätt ill en lokal för sin moské. På samma sätt som den isolationistisk kristna sekten Plymouthbröderna har det:
Att avhysa den här gruppen från källarmoskén i Herrgården kan uppfattas som diskriminerande och okänsligt men det finns ingenting som hindrar ungdomarna här från att besöka den stora moskén (eller andra moskéer) i området. Det är önskvärt att unga muslimer i området söker sig till andra moskéer i eftersom den wahhabistiska läran allvarligt försvårar integrationsprocessen för kommande generationer. Extrema läror, oberoende av ideologi, riskerar att göra människor till ”outsiders” som får det mycket svårt att bli delaktiga i majoritetssamhället.
Muslimska ungdomar i Rosengård behöver inte fler moskéer. De behöver svensk utbildning och fler vägar in i det svenska samhället.
Vi kan tycka de är önskvärt att de söker sig nån annan stans. Det tycker jag om ungdomar i Jehovas Vittnen och Plymouthbröderna också. Det är önskvärt att de söker sig nån anna stans och integreras i majoritetssamhället. Men det som är önskvärt är inte alltid det som sker då folk får använda sin fria vilja. Det är en del av demokratin. Den gäller för muslimer såväl som för kristna. Den gäller för sånt som vi inte gillar likväl för sånt som vi gillar.
För övrigt är jag motståndare till att präster och imamer ska utbildas för statliga pengar, liksom religiösa privatskolor och mot att vi med skattepengar ska finansiera program i TV och radio med religiös prägel.
För övrigt har Röda Malmö idag skrivit ett mycket bra inlägg om Rosengårdshändelserna.
Intressant?
Borgarmedia: HD, AB, DN, Dagen,
Andra bloggar om: Wahhabism, Moské, Rosengård, Aje Carlbom, Islamiska kulturföreningen, Malmö, Religion, Islam, Samhälle, Politik
Relaterat:
