Frågan om våldsanvändning är en svår och besvärlig fråga där de flesta människor faktiskt har svårt att se klart. Detta är tydligt i samband med upploppen och kravallerna i Rosengård. Låt oss bena upp det hela lite och titta på lite olika aspekter av problematiken runt våld.
Går det att förstå varför våld uppstår i vissa situationer? Självklart kan man förstå varför våld uppstår i vissa situationer. Det gäller att ha tillräckligt mycket fakta så man kan analysera och försöka begripa de bakomliggande orsakerna till varför våld används.
Det gäller både individuellt våld som på Kungsholmen eller i Rödeby och kollektivt våld som i Rosengård eller Grekland. I Grekland finns det sociala spänningar sen lång tid tillbaka, som förstärkts av den sociala krisen. När polisen sedan skjuter ihjäl en 15-åring blir detta den utlösande gnistan till ett folkligt uppror.
I Rosengård finns sen länge en social oro, beroende på arbetslöshet, fattigdom osv. Dessutom har polisen en mängd gånger agerat på ett oerhört aggressivt och klantigt sätt i Rosengård vilket gjort att hatet mot polisen är stort bland ungdomar. Konflikten kring moskén, som verkar ha skötts dåligt från de flesta myndigheter och hyresvärden, blir en utlösande faktor till upploppen när polisen, som många hatar, kallas in. Våld går alltså att förstå (men vissa begriper uppenbarligen inte) och för att lösa problem i samband med våld är det orsakerna till problemen och bakgrunden till våldet som är det viktiga på lång sikt. Det är orsakerna, bakgrundsproblemen som måste åtgärdas för att man ska kunna komma till rätta med problemen i exempelvis Rosengård. Dvs social utslagning, arbetslöshet, rasism osv. Det är dessa bakgrundsorsaker som måste åtgärdas för att inte det hela ska upprepas och bli värre.
Att man på detta sätt förstår orsakerna till varför våld uppstår i en viss situation innebär inte att man måste tycka det är bra. I Rosengård är det antagligen inte bra, förmodligen onödigt och kontraproduktivt. Men inte nödvändigtvis. Kanske leder kravallerna till att politiker och andra till slut börjar agera på ett bra sätt för att lösa vissa grundläggande problem i samhället. I så fall var ju våldet inte i onödan eller kontraproduktivt. Men jag misstänker att följden inte blir sådan. Utan att vi i huvudsak får se mer repression i den borgerliga regeringens anda. Med detta har jag också visat att jag inte som princip tar avstånd från våld.
Att jag inte principiellt tar avstånd från våld innebär dock inte att jag anser att våld för att få vad man vill är en bra metod alltid. I de flesta situationer i ett samhälle som dagens Sverige kan man, bör man och ska man lösa konflikter och problem utan våldsanvänding. Men det är alltid den starkare parten, i detta fall kommunen, polisen och hyresvärden som måste anstränga sig mest för att våld inte ska uppstå.
Det kan hända att ni tycker att jag har en felaktig inställning till våld som inte tar kategoriskt och principiellt avstånd. Att använda våld är ju mot lagen och polisen har våldsmonopol brukar ju vara argumenten då. Det senare är något som de flesta inom extremvänstern inte accepterar och dessutom så är det inte sant. Att bryta mot lagen är inte heller per definition eller på något sätt principiellt fel. Det finns mängder med lagar man kan bryta mot av olika politiska skäl. (många borgare betalar ju inte TV-avgift exempelvis)
Låt mig ta ett antal exempel på att polisens och militärens våldsmonopol inte gäller. Inte i något läge. Först på det individuella planet, där alla människor faktiskt får använda våld om det behövs , om det är försvarbart och proportionerligt. Nödvärn är faktiskt till för alla. Det diskuterades i samband med Rödeby-fallet. Om nån försöker mörda mig får jag slå tillbaka. Helt lagligt. Om nån attackerar mina barn får jag nita denna person. Helt legalt. Om nån går in på min tomt och pallar äpplen får jag med lagom våld avhysa denne.
Sedan på det kollektiva planet. Genom en militärkupp har Sverige fått en fascistisk och rasistisk regering. Denna regering börjar spärra in judar i koncentrationsläger i Storsien, Öxnered, Lövnäsvallen oh ett par ställen till. En motståndsrörelse börjar i det läget att med våld bekämpa militärregimen. Detta är mot lagen och slås ibland ner brutalt av polisen och militären. I ett visst område jagas polisen bort när de ska hämta judar och det blir våldsamheter och upplopp. Det är självklart rätt och riktigt för folk att använda våld mot steten och statens representanter i detta läge. Det finns alltså ingen princip som säger att våld alltid är fel. Det visar också att snacket om polisens våldsmonopol hit och dit bara är snack utan verklighetsförankring. Det finns helt enkelt inte.
Ett annat exempel. Sverige är ockuperat av främmande makt, kanske Ryssland. En motståndsrörelse bekämpar den ryska ockupationsmakten med bombdåd mot truppförläggningar och mot polisstationer. I delar av Bohuslän finns en gerilla som bekämpar ryssarna med mera konventionella militära medel. Det är självklart riktigt att folk använder våld i detta läge. Det är alltså inte fel med våld per definition eller av princip. Det är dessutom mot landets lagar. Alltså kan det vara riktigt att bryta mot lagar. Och polisens och militärens vålsmonopol finns naturligtvis inte. Sånt resonemang är helt enkelt dumheter. Det behöver dock inte betyda att våld alltid är det bästa sättet att bekämpa rasistiska regimer eller ockupationsmakter.
Det finns de som vill dra möjligheten att använda våld ännu längre. Alla borgerliga partier i Sverige tycker det är helt okej att man också kan ockupera främmande länder för att bekämpa diktaturer i dessa länder. Jag menar att det är fel i de flesta fall och dessutom oftast kontraproduktivt, som i Irak och Afghanistan. Konsekvensen är att jag är betydligt mindre våldsförhärligande än de flesta borgerliga människor.
Men inte heller angrepp mot ett främmande lands diktatoriska regim är alltid fel. Kriget mot nazismen och Tyskland var riktigt och rätt, liksom Vietnams invasion av Kambodja för att störta Pol Pot-regimen. Så det är inte principerna som bestämemr utan det är politiska uppfattningar, realpolitiska bedömningar, taktiska bedömningar och strategiska bedömningar som bestämmer när var och en, när olika grupper, bedömer om våld är rimligt och vettigt eller inte.
Så för att återgå till början. I Rosengård förstår jag varför det uppstått våld. Jag anser nog att det är kontraproduktivt, men det måste inte vara det. I Grekland förstår jag varför det uppstått våld Där anser jag det vara rimligt, vettigt och produktivt. Ockupationerna av Aghanistan och Irak är inte vettiga, rimliga eller konstruktiva och dessa är jag, bland annat därför, mot.
Intressant?
Bloggat: Adrian Kaba, FarmorGun, HannaochChrister,
Borgarmedia: SDS1, SDS2, AB1, AB2,
target="_blank">AB3,
Läs även andra bloggares åsikter om Rosengård, Våldsmonopol, Malmö, Grekland, Afghanistan, Irak, Våld, Samhälle
Relaterat:
Pingback: Det här med islam och moskén i Rosengård | Svensson
Pingback: Socialt uppror, integration eller bara skitungar? | Svensson