Jag vågar utan att ha undersökt det närmare påstå att Piratpartiet är ett parti som domineras av småborgare och medelklass (som en del föredrar att kalla mellanskikt), som exempelvis egna småföretagare inom media, reklam, journalistisk och kultur eller av tjänstemän på självständiga funktioner, dvs inte produktionsmässigt underordnade programmerare, som ju i marxistiska termer är att anse som arbetare.
I vilket fall som helst verkar många av partiets ledande företrädare i bloggosfären tillhöra dessa grupper. Undantag finns givetvis. Detta präglar naturligtvis partiets ställningstaganden i olika frågor och dessutom vilka frågor man fokuserar på. Det fungerar visserligen också omvänt, de frågor partiet tar upp tenderar att locka dessa grupper av människror, dvs delar av småborgerskapet och delar av medelklassen. Tendenserna blir alltså sjävförstärkande. Småborgare och medelklass lockas av partiet och formulerar sedan ställningstaganden från partiets sida som lockar samma fler ur samma klasser.
Intressant är att det faktiskt är i samma klasser som Miljöpartiet och Sverigedemokraterna hämtar sitt viktigaste stöd. I det senare fallet finns dock också ett stort inslag av arbetarklassväljare, i Miljöpartiets fall nästan inte alls nåt stöd från arbetarklassen och i Piratpartiets fall förmodligen väldigt litet stöd från de mest utsatta i samhället. Stödet för de olika partierna inom medelklass och småborgerskap härrör dock ganska säkert från lite olika skikt inom dessa klasser.
Det är i grunden detta, dvs Piratpartiets klassmässiga bas och de ställningstaganden som följer ur detta som avgör hur Piratpartiet kommer att ställa sig i andra frågor. I exempelvis EU-parlamentet, där det inte finns någon regeringsmajoritet att luta sig mot, innebär detta förmodligen att de lierar sig med den största gruppen, allt i enlighet med Piratpartiets vågmästarställningstagande, dvs den konservativa gruppen. I vardagspolitiken i Sverige kommer det i de flesta fall att innebär att partiet hamnar på ställningstaganden som är konservativa, ibland liberala, men alltid borgerliga. Detta gäller även om man lägger ner sin röst, för i parlamentariska sammanhang är det också ett ställningstagande för något alternativ när det står flera valmöjligheter mot varandra i en fråga.
Ett parti av Piratpartiets karaktär är naturligtvis ett parti som många människor kan uttala att de kan tänka sig att ge stöd till (21 % enligt den undersökning Piratpartiet beställt), många är sympatisörer med deras kamp för integritet och yttrandefrihet. Men det betyder samtidigt inte att partiet har nån möjlighet att få så många röster. Även för Feministiskt Initiativ framställdes sådana siffror av olika opinionsinstitut. I verkligheten blev resultatet helt annorlunda. Så blir det för kanske för Piratpartiet också. Det måset dock inte bli så, vilket Junilistan i förra EU-valet är ett bevis för.
Sen kan man ju också se medias intresse för Piratpartiet som en del i ett förutsägbarat agerande inför olika val. Media väljer numera ofta ut något nytt parti som de kan uppmärksamma. Det måste förstås alltid vara ett parti som är ofarligt ur klassperspektivet (vänster-högerdimensionen), dvs ett parti som borgerlig media uppfattar som ett i grunden borgerligt parti som kommer att ge stöd till borgerliga åtgärder i den ekonomiska och sociala politiken. En gång var det Ny Demokrati (Ian och Bert), en annan gång Feministiskt Initiativ, en tredje Junilistan och nu är det alltså dags för Piratpartiet. En fördel har det emellertid med sig. Uppmärksamheten kring högerpopulisterna och fascisterna i Sveridemokraterna kommer att minska.
Det är ju också kul när ledande Piratpartister menar att Frankrikes femte största parti, Socialistiska Partiets franska systerparti, LCR/NPA är en marginaliserad företeteelse. Ett parti med en presidentkandidat som 40% av franska folket kan tänka sig att rösta på. Ja SP är marginaliserat i Sverige, men knappast på europeisk nivå eller internationellt. Där är det snarare Piratpartiet som är en marginell företeelse. Att marginalisera och delvis förneka klassbegreppen och klassamhället som piratpartister ofta gör framstår inte heller som så övertänkt i dessa den ekonomiska krisens dagar. De frågorna blir ju nu allt aktuellare.
Intressant?
Blogggat: DeepEdition, Maria Ferm,
Andra bloggar om: Piratpartiet, Klass, Socialistiska Partiet, Samhälle, Politik
Relaterat:
Pingback: Leo Erlandsson » 46% av ungdomarna kan rösta på (pp) i EU-valet
Pingback: Den borgerliga populismens många ansikten | Svensson
Pingback: Klassdefinitioner - arbetarklassen | Svensson