Personfixering och propagandajournalistik

En del borgerliga skribenters fixering vid person får smått löjeväckande uttryck när man tror att byte av språkrör i Miljöpartiet kommer att förändra eller stjälpa oppositionens allians. Politik och politiska allianser skapas inte av enskilda personer. Hade majoriteten av miljöpartiet varit mot en allians så hade det inte blivit någon. Det är klart att enskilda personer och partiledare kan påverka mycket, men helt avgörande är de inte. Ur det perspektivet är Gudmundsons återkommande tirader och spekulationer i detta ämne en smula tröttsamma och korkade om man får säga så.

Enskilda personer har helt enkelt inte den stora betydelse högerskribneter gärna vill tro. Speciellt inte i det svenska politisk systemet. Viss betydelse, ja, men vilka språkrör Miljöpartiet har avgör inte politiken eller vilka allianser det blir. Att journalister och borgerliga tyckare (främst i SVD dock) ansåg att det var en stor nyhet förändrar inte detta. Det handlar om politisk journalism där man uppmärksammar detta för att försöka minska stödet för oppositionen. Det handlar om borgarmedias och borgarjournalisters politiska agenda. En agenda och ett agerande som Per Gudmundson är ett typexempel på. Så helt korkade är hans tirader och skriverier förstås inte. Utan snarare högervriden propgandajournalistik med en osund personfixering.

Intressant?
Borgarmedia: SVD1, SVD2, SVD3, SVD4, AB,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Advertisements