I dagens GP har biskopen Carl Axel Aurelius, rabbinen Peter Borenstein och imamen Fuad Colic skrivit en gemensam debattartikel, Upprop för freden:
Vi är Abrahams barn. Vi lever som judar, kristna och muslimer i skilda trostraditioner, men vi har samma ursprung. Och vår längtan är densamma.
[...]
Vi säger med profeten Mika i Gamla testamentet (4:3b o 4):
”Folken skall inte lyfta svärd mot varandra och aldrig mer övas för krig.Var och en skall sitta under sin vinstock och sitt fikonträd, och ingen skall hota honom.”
Och med Koranens femte sura (5:32):
”…om någon dödar en människa, som inte själv har dödat någon eller försökt störa ordningen på jorden och sprida sädesfördärv, skall det anses som han hade dödat hela människosläktet.
Och om någon räddar ett människoliv, skall det anses som om han hade räddat hela människosläktet.”[...]
För att människor skall kunna försonas krävs en rättvis fördelning av jorden och av det som behövs för det dagliga uppehället. För att en rättvis fördelning skall kunna äga rum krävs att människorna har förtroende för varandra. Förtroendet kan uppstå bara om man möts och samtalar med varandra. Detta är vänskapens goda spiral: Förtroende, fördelning, försoning och fred.
Vänskapens ordning står i skarpaste motsats till fiendskapens onda spiral, som utgörs av misstro, rädsla, ondska och kaos. Misstron tecknar nidbilder och väcker rädsla för den andre. Rädslan ger näring åt ondskan, som i sin tur övergår i splittring, kaos och eskalerande våld med ofattbart mänskligt lidande som följd.
Fiendskapens onda spiral bryts lättast i dess första led, misstron. Den bryts genom möten, samtal och förtroendeskapande åtgärder. Där den goda viljan finns, där begränsas sådana åtgärder egentligen bara av vår brist på fantasi.
Jag håller med, förstås utan de religiösa undertonerna. Men om budskapet. Endast genom samtal och kontakter med varandra kan man uppnå varaktig fred. Det går inte att bomba bort Hamas, inte med mindre än att man dödar alla palestinier. Det är mycket bättre att prata med Hamas, än att försöka bomba bort dem genom att massmörda palestinier. Det är bättre för palestinierna att prata med israelerna än att i uppgivet trots skjuta iväg raketer som kan slå ner var som helst.
Så till att börja med kan Israel sluta mörda oskyldiga civila i Gaza. Därefter kan isoleringen av Gaza upphöra, parterna kan börja prata med varandra, bosättningarna även på Västbanken utrymmas, murarna runt Gaza och Västbanken rivas. Palestinierna ges rätt att återvända osv. Utopiskt? Javisst, men utan utopier har vi inget att leva och kämpa för. Men det är samtal som kan leda dit, inte terrorbombningar.
Intressant?
Bloggat: Röda Malmö, Hellman, Lodenius, Adrian Kaba, Scaber Nestor, Vänstra Stranden,
Borgarmedia: SVD, DN1, DN2, SDS1, SDS2, Dagen, VG1, VG2, VG3, DB1, DB2,
Läs även andra bloggares åsikter om Carl Axel Aurelius, Peter Borenstein, Fuad Colic, Imam, Rabbin, Biskop, Gaza, Israel, Palestina, Religion, Politik
Relaterat:









Pingback: Kildén & Åsman » Bloggarkiv » I går Guernica ‚Äì i dag Gaza
Pingback: Fördöm attentaten mot judiska lokaler! | Svensson