Återpublicerar här ett uttalande från Volvoklubben i Umeå om varslen på fabriken som i praktiken innebär en överflyttning av produktion till Belgien.
Under förmiddagen tisdag 13/1 informerades IF Metallklubben om ett varsel på 960 IF metallare och 60 tjänstemän inom Volvo Lastvagnar. De flesta som berörs arbetar i Umeå.
Samma orsak som vid tidigare varsel anges som orsak även denna gång. Vikande efterfrågan, snabb tömning av orderböckerna och ingen ljusning av marknadsläget anges som orsak till att produktionsvolymerna ska justeras ned kraftigt ännu en gång.
Kortsiktigt tänkade
Varslet är mycket stort. Totalt 960 arbetare ska bort ur anställningsrullorna. Men trots den kollapsade lastbilsmarknaden är klubben mycket kritisk till åtgärden och framförallt till storleken på varslet.
Det finns ingen analys över hur varslet påverkar företaget på lite längre sikt. Att sänka kostnader kortsiktigt med extrema åtgärder kan resultera i höga kostnader när det vänder.
Om en nedgång är varaktigt kortare tid än 18 månader har Volvo tidigare gjort bedömning att uppsägningar inte ska genomföras.
Kostnaderna för ett varsel kommer då att överstiga det man tror sig tjäna på det. Allt enligt Volvos egna beräkningar.
Få gör bedömningen att nedgången till den nivå som nu Volvo varslar för ska räcka långt in mot 2011.
Katastrof för Umeåfabriken
För vår fabrik innebär varslet ett totalt dråpslag. 610 metallare och 60 tjänstemän berörs. Och det sker efter en neddragning på över 600 metall-jobb sedan tidigare. Det handlar alltså om en halvering av fabriken.
Om ett varsel på 610 omsätts till uppsägningar kommer det bli omplaceringar och omställningar så att hela verksamheten kan hotas på sikt. Åldersstruktur och erfarenheter bland dem som blir kvar är inte anpassade till de vakanser som ska besättas. Det har inget med kompetens att göra, utan att fabriken har ändrat karaktär och många jobb har förändrats på ett sätt som många med 15-20 års anställning inte har någon erfarenhet av.
Totalt oacceptabel snedfördelning
Fördelningen mellan 610 varslade i Umeå, 350 i Göteborg och 0 i Gent är ett som ett knytnävslag i hjärttrakten för vår fabrik. Det är fullständigt oacceptabelt, oavsett vilka gynnsamma system som det än finns i Belgien med lay-offdagar, etc.
Tungt ansvar vilar på Volvo men också på regeringen
Klubbens krav på åtgärder från företagets sida är desamma, men ännu hårdare ställda denna gång. Nu riskerar anställda med lång tid på fabriken sina jobb. Då om någonsin måste alla åtgärder göras för att rädda varje enskilt jobb.
Men våra krav är också mycket skarpa på regeringen. Nu måste det till åtgärder. Nu måste ”arbetslinjen” gå före arbetslöshetslinjen.
Men även den fackliga rörelsen måste agera tydligare och kraftfullare. Det behövs en facklig krisplan. Nu.
Detta nya varsel räknas som ett
Detta nya varsel räknas som ett nytt och separat varsel med en varseltid på 6månader
Mer information
Det här är endast en omedelbar kom-mentar från klubbstyrelsen. Efter förhandlingar kommer ytterligare information från IF Metallklubben.
IF Metallklubben/joc
Läs även andra bloggares åsikter om Volvo, Volvo Lastvagnar, Volvo Umeverken, IF Metall, Bilkris, Ekonomisk kris, Arbetsmarknad, Ekonomi, Umeå, Samhälle, Politik
Facket tänker också kortsiktigt. Det går inte att lägga skulden på bara en part, arbetsgivaren. Och regeringen har egentligen ingenting med det hela att göra. Det är samspelet mellan fack och arbetsgivare som har skulden. Kollektivavtalen, med andra ord.
Det är helt klart att rörliga löner skulle minska antalet varsel drastiskt och skapa en mycket större trygghet på arbetsmarknaden. En tillfällig minskning av lönen med 10 % är ju ett betydligt mindre dråpslag än att förlora jobbet.
Med bra förhandlare bör det ju inte vara något problem för facken att se till att få upp lönerna igen när konjunkturen vänder. I dagsläget vill man ju ha del av vinsten när det går bra, men inte släppa en krona ifrån sig när det går dåligt. Det leder till uppsägningar. Så enkelt är det. Fackets rädsla för sin egen förmåga att skriva bra rörliga löneavtal leder till att vi alla måste vara rädda för att förlora jobben.
Strutsman: Vilken värld lever du i? Det är i alla fall inte i verkligheten. Facket har inget som helst egentligt inflytande på hur ett företag sköts.
Lönesänkningar har man genomfört i den amerikanska bilindustrin i 20-talet år. Det har inte hjälpt ett dugg. Det är alltså ingen framkomlig väg.
En sak är väl hyttillverkningen men ur miljö- och kostnadssynpunkt kan man ju fundera på lämpligheten i att frakta upp inredningsdetaljer till Umeå för att färdigmontera hytten där.
Du får akta dig så att du inte får Ingerös dom om intellektuell skymningszon på dig om du diskuterar Volvo i Umeå och regeringens bristande åtgärder. Inte för att jag tror att du bryr dig, men ändå… 😉
Anders_S:
Jag lever i en värld där rörliga löner tyvärr knappt existerar. Och det är synd, eftersom det skulle vara både tryggare och mer rättvist.
Det finns flera sätt att se på saken.
1. Om lönerna till viss del följer allmänna konjunkturen så behöver ingen sägas upp för att ekonomin i sin helhet går trögt.
2. Om man även har rörliga löner som beror på hur företaget går, så får man en drivkraft för löntagare att söka sig till framgångsrika företag.
Jag kan förstå om du tycker att 2. är för marknadsekonomiskt och liberalt. Men punkt 1. borde kunna passa även för vilken kommunist som helst. För hur kan det vara bättre att sparka folk för att man kortsiktigt har svagare intäkter i alla branscher? Både för företag och anställda är konjunkturanpassade löner bättre. Resultatet av dagens system är ju att ALLA är rädda i lågkonjunktur, och det förvärrar ju situationen eftersom ingen vågar handla och investera. Med rörliga löner så vågar man fortfarande eftersom man vet att man får behålla jobbet, men man får dra ner litegrann på konsumptionen.
Tänk efter lite istället för att anklaga mig för att inte veta i vilken värld jag lever i. Jag kunde knappast vara mer medveten.