Liza Marklund och hennes böcker går som en följetong genom bloggosfären och media just nu. Tiina Rosenberg menar i en intressant debattartikel på Newsmill att det handlar om klassisk mobbning. Jag vet faktiskt inte om man kan se det så. Liza Marklund är ju överheten i detta fall, den som tillhör eliten och den som är en offentlig person och makthavare. Sådana måste kunna stå ut med och måste kunna ta emot en hel del kritik, detta oavsett om den är berättigad eller inte.
Jag personligen anser att ytterst lite av kritiken mot just Marklund är berättigad i detta fall. Det gäller främst den kritik som går ut på att hon ljugit. Den är bara dumheter som jag ser det. Däremot har jag full förståesle för kritik som menar att Liza Markludns böcker Gömda, Asyl etc innehålelr kalssförakt och underblåser rasistiska åsikter. Men den kritiken är inget nytt och tas bara fram igen därför att det nu är möjligt och intressant för media att ta upp den.
Varför far då inte Liza Marklund med lögn. Helt enkelt därför att det är ett vanligt litterärt grepp att man säger att en roman är byggd på en sann historia. Detta utan att folk för den skull ska tro att det är en dokumentär. Som Tiina Rosenberg påpekar gäller detta ju också många Hollywoodfilmer och ingen drömmer ju ens om att dessa är sanna in i minsta detalj. Hemligheten bakom att så många verkar ha tagit Marklunds böcker som dokumentära tyck avra att böckerna på ett skickligt sätt spelar på fördomar och förutfattade meningar som många människor bär på när det gäller invandrare och annat. Liza Marklund spelar helt enkelt på klassförakt och rasism i sin bok för att nå framgång. Det handlar om en roman, så lögnare är hon inte. Eventuellt är dock huvudpersonen, den så kallade Mia Eriksson det.
Intressant?
Bloggat: Veronica Svärd, Stenudd, Troberg,
Borgarmedia: DN, SVD, AB1, Newsmill, AB2, AB3,
Läs även andra bloggares åsikter om Liza Marklund, Gömda, Asyl, Mia Eriksson, Tiina Rosenberg, Böcker, Litteratur, Rasism, Klass, Samhälle
Relaterat:
