Våld mot ungdomar är ett minskande problem

Men inte desto mindre är våld mot och mellan ungdomar ett stort samhällsproblem. Att jag skriver mellan beror på att våld mot ungdomar i huvudsak utförs av andra ungdomar. När Jerzy Sarnecki och Björn Fries skriver:

Våld bland ungdomar är ett omfattande samhällsproblem. I undersökningar som Brotts- förebyggande rådet har gjort uppger nästan en fjärdedel av alla 15-åringar att de under det senaste året blivit utsatta för sparkar, slag eller annat våld vid ett eller flera tillfällen.

I antal räknat handlar det om nästan 30?000 ungdomar, varav drygt 6?000 har utsatts för så allvarligt våld att de tvingats uppsöka sjukvård.

Om vi förmodar att 16- och 17-åringar utsätts för våld i samma utsträckning som 15-åringarna rör det sig om nästan 90?000 misshandelsfall, varav nästan 20?000 är allvarliga, om året.

…så håller jag med även som siffran 30 000 verkar överdriven i jämförelse med vad Estrada uppger i en artikel på BRÅ. Det är ett allvarligt problem. I likhet med Fries och Sarnecki anser jag också att det i första hand är ett socialt problem som inte kan lösas med polisiära insatser. Inte så att polisiära insatser inte behövs, självklart behövs det, men det viktigaste är sociala insatser. Mer pengar till skola, förskola, fritidsverksamhet för ungdomar, fältassistenter osv. Det är det bästa för att minska ungdomsvåldet.

Naturligtvis behövs också en utvärdering inom polisen. För man kan nog säga att många polisinsatser förvärrar våldsproblemen bland ungdomar istället för att förbättra. Exempelvis spelade övergrepp av polisen gentemot ungdomar i vardagen roll för både upploppen i Göteborg 2001 och i Rosengård 2008. Inte så att det var anledningen till kravallerna, eller någon utlösande orsak. Men ett långvarigt missnöje med och fiendskap mot polisen i vissa grupper av ungdomar gjorde att dessa tog del i kravallerna och upploppen blev våldsammare än de annars skulle ha blivit.

Samtidigt ska vi ha klart för oss att enligt BRÅ:s senaste rapport om brottsutvecklingen så är ungdomsbrottsligheten ett minskande problem. Läs också Estrada. Även om det verkar som om minskningen främst finns bland så kallade tillgreppsbrott. Och inte bland våldsbrott. Så kanske min rubrik inte är helt korrekt ändå. Å andra sidan, tar vi hänsyn till att det idag finns fler ungdomar än för några år sen så innebär det ju att våldet faktiskt minskar när det står still i statistiken och undersökningarna.

Intressant?
Borgarmedia: SVD, DN,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Advertisements
  • Minskande ungdomsvåld, det var intressant! Jag håller med om att problemet är socialt snarare än polisiärt. Från borgerligt håll tolkas denna synpunkt som ursäktande, vilket är korkat så det förslår, eftersom det handlar om en orsaksförklaring vilken som sådan inte alls uttalar sig om den enskilda gärningens rättfärdighet, och följaktligen,och analogt, ifrågasätter det polisiära angreppssättets ändamålsenlighet snarare än dess etiska berättigande.

  • Daniel

    Maria Abrahamsson är ju populist med en politisk agenda. Det är synd att så många lyssnar på henne istället för på fakta.

  • Erik F

    Den intressanta frågan är naturligtvis varför våldsbrotten ökat så mycket under de senaste 50 åren. En tonåring som grips av polis var en okänd företeelse på 50-talet. Så inte idag.

    Den enda vettiga förklaringen jag sett är att det vuxit fram en ungdomskultur under denna tid och att denna subkultur har egna sociala koder och ett eget regelverk. Tids nog kanske vi lär oss hantera denna grupp men just nu har vi uppenbara problem.

  • Anders_S

    Erik F: Min uppfattaning är att det beror på uppluckringen av den social kontrollen som har skett bl.a. genom att vi flyttat till städerna och till bostadsområden (miljonprogrammet, såväl villaförorter som hyreshusområden) som är byggda på ett sätt så att social kontroll motverkas. Äldre kvartersbebyggelse i stan tillåter inte anonymitet på samma sätt. I jämförelse med landet och småbyar så är förstås den sociala kontrollen dock sämre i en stad överhuvutaget. Utöver det är framväxten av en ungdomskultur skiljd från det vuxna samhället också en orsak till minskad social kontroll liksom den ökade rörligheten.

    Det fanns många negativa saker med den gamla sociala kontrollen, men också en del positiva. Men jag tror vi måste omkonstruera vårt sätt att skilja på ungdomsliv och vuxenliv, vi måste skapa städer som är konstruerade på ett sätt som ger bättre möjligheter till social kontroll och möjliggöra att många generationer umgås och roar sig på smma gator, i smam områden etc. Dessutom bör fler områden bli multifunktionella och utelivet bör inte koncentreras till ett fåtal stadsdelar. Men det kräver en förändring av stadsplanerinegn, en förändring av attityder i näringslivet osv.Kanske krävs en samhällsförändring av större art.

    Det var inte okänt att tonåringar grep på 50-talet. Det var vanligt. DÅ hade vi en lokal polis med ett helt annat sätt att arbeta. Men vi måste också fråga oss varför ökningen av brottsligheten och ungdomsbrottsligen avstannnade i slutet av 1970-talet. nadr amenar det skedde lite senare. Men oavsett vilket menar jag att orsken till attd en avstannade var att vi införde nya undervisningsmetoder, nya uppfostringsmetoder och nya sociala verksamheter som ett svar på det förändrade samhället och det fick ett positivt resultat. Nu rustar man ner detta och det komerm att leda till ett negativt resultat med en ökning av brottsligheten de närmaste 20 åren befarar jag.

  • ””Kriminalpolitiken. Ökningen av brottsligheten sammanfaller med den nya kriminalpolitiken som infördes på 1960-talet av Lennart Geijer”
    Den som tror på det där har inte tänkt långt.

    För det är inte svårt att inse att det som nu alla ser händer ute på gatorna och vad folk uppfattar som den ökade brottsligheten sammanfaller så väl med alla dom Finans bubblor som urholkat välfärden. Man är bra enfaldig om man inte inser att varenda bank kris, finans bubbla, fastighets bubbla och it-bubbla har dom allra svagaste i samhället fått betala . ……….

    Tror mer på den jag

  • Våldet – om det var mellan ungdomar eller inte går inte att avgöra – var mycket stort för mer än hundra år sen. Mordfrekvensen under 1800-talet var ca 15 per miljon och år. Sen sjönk det radikalt från 1880-talet och fram till ca 1910, till ca 2 per år. Detta samtidigt som urbaniseringen satte fart.

    Sen höll den sig på ca 2 fram till andra världskriget, då den började öka igen. Den nådde – om jag minns rätt – ca 10 runt 1970 och där har den hållit sig sen dess.

    Orsaken? Svårt att säga, men jag skulle hålla en femma på folkrörelsekulturen. I slutet av 1800-talet kunde även fattigt folk börja delta i en kultur där de erkändes som samhällsbyggare. Frustrationen minskade.

    Särskilt nykterhetsrörelsens roll måste betonas, det mesta dödliga våldet utövas av berusade personer.

    Sen kom Saltsjöbadsöverenskommelsen 1938 där samhällsbyggarrollen entydigt las i de professionella ombudsmännens händer. Vanligt folk tillerkändes bara rollen som arbetare och konsumenter. Vilket ju inte var lika uppfordrande. Folkrörelsekulturen tunnades ut, och konsumistkulturen tog vid. Istället för att bygga samhället blev snabba cash och omedelbar behovstillfredsställelse ledstjärnor.

  • Anders_S

    Jan Wiklund: Enligt Forskning och Framsteg har mordfrekvensen i Sverige varit ungefär 1 sen 1700-talet. Dina siffror måste vara för något annat geopolitiskt område.

  • Jag fick dom för många år sen av Hanns von Hauser som är kriminolog på Stockholms universitet.

  • Anders_S

    Mordfrekvensen brukar mätas i dödade per 100 000. Se framsteg och forskning. men egentligen rä det inte så viktigt. Det viktiga är att mordefrekvensen legat still sen 1970-talet.