En eftermiddag och kväll i historiens tecken

Först var jag i Universitetets aula på ett arrangemang för att minnas förintelsen och andra folkmord. Bland talarna märktes historikern Ingrid Lomfors, Anders Carlberg från judiska församlingen, landshövdingen Lars Bäckström och Jan Eliasson. Det underliga är att jag på olika sätt har kontakt med dem alla, Anders Carlberg är vän till mig och flera av mina syskon, Ingrid hade jag aldrig träffat tidigare, men hon är vän till flera av mina syskon hon också, Lars Bäckström känner min far och Jan Eliasson är vän med min gode vän Hans Abrahamsson. Det var ett intressant möte, men kanske höll jag inte med om allt som sades, men det spelar faktiskt lite mindre roll.

Efter mötet på Universitet gick jag tillsammans med Anders Carlberg, Ingrid Lomfors och några fler ner till synagogan i Göteborg för en fortsatt minnesceremoni. Där talade biskopen i Göteborgs stift, Bo Rothstein, rabbinen Peter Borenstein (som i sitt tal hade den goda smaken att när han nämnde det förskräckliga 1930-talet i Sovjet, kalla det för stalinismens brott) två överlevande som jag inte kommer ihåg namnet på samt ytterligare några personer. Det var en lugn och sansad föreställning och även här höll jag inte med alla talare om allt. Men det är inte det väsentliga. Det väsentliga var att vi alla var där för att minnas ett förskräckligt folkmord och försöka tänka på att arbeta mot att sådant ska hända igen.

I förbifarten hade jag också en kortare diskussion med Bo Rothstein om bloggar och bloggande samt lite funderingar på vad som hade hänt om inte stalinisterna bestämt att socialdemokraterna varit huvudfienden eller vad som hänt om vänsteroppositionen och inte Stalin hade vunnit maktkampen i Sovjets kommunistparti. Kanske hade världen sett mycket annorlunda ut. De flesta judar hade kanske bott i Tyskland och Polen, Baltikum hade aldrig varit ockuperat, vi hade inte haft något andra världskrig och Israel hade inte funnits. Bara tänk.

Intressant?
Bloggat: Roya, Trotten, Queen of Light,
Borgarmedia: SVD1, 2, DN1, 2, Dagen1, 2, 3, 4, SDS12,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Advertisements
  • Pingback: Förintelsen - glöm den aldrig « Röda Berget()

  • Lars

    Ratt kul att tanka pa vad som hant om olika historiska skeenden hade hant lite annorlunda. En kul novell ar Phillip K Dicks ‘The Man in the high Castle’ som utspelar sig 1962 efter att Nazityskland vann kriget. Finns det nagra liknande romaner om alternativa historier i Sovjet?

    Nar anser du forresten att Stalinisterna utsag socialdemokraterna till en av huvudfienderna? Borjade inte det egentligen ratt tidigt, tom innan Stalin vann maktkampen over Trotsky?

  • Om du är inne på Phillip K Dick finns ju Fritz Leibers novell med samma tema, ”Catch That Zeppelin!” från 1975. Vann en Hugo och en Nebula tror jag (fast jag tyckte den var trist).

  • lasse

    I kontrafaktisk historieskrivning kan man skapa vad man vill.
    Om Sovjet utvecklats annorlunda, hade de intensifierat en snabb industrialiseringen på samma sätt, om inte hade man då stått emot Hitler. Hade socialismen sett som ett mindre hot. Om inget världskrig som vi känner det hade skett hade fascismen från Spanien till Östeuropa konsoliderat sin ställning, hade efterkrigs-decennierna med en mycket hög grad av ekonomisk demokrati skett, denna tid när produktivitetsutveckling och tillväxt i väst gjorde sig märkbar i alla samhällsskikt, något statistiktrixande var inte nödvändigt för att ‚Äùbevisa‚Äù detta.