Jag hörde på radion i morse om den roman, Mörker, stanna hos mig, av Ann-Marie Ljungberg, som skrivits om bombattentatet mot Norrskensflamman. De sa att det var ett av de värsta terrordåden i svensk historia och dessutom utfört av antikommunister. Men det är faktiskt värre än så. Nog för att attentatsmännen var antikommunister, ja fascister rent av, men de vara dessutom poliser och militärer. Dvs statliga och lokala tjänstemän sprängde 5 människor i luften:
Sprängningen av Norrskensflammans tidningshus i Luleå utfördes av en kommitté av militärer, högt uppsatta tjänstemän och framträdande journalister delvis som en följd av att tidningen tagit ställning för Sovjet under finska vinterkriget. Genom Paul Wilhelmssons perspektiv, en journalist på Norrbottens-Kuriren som av olika mer eller mindre dunkla skäl dras in i attentatsplanerna, skildrar Ljungberg en dramatisk tid och miljö i svensk historia. Tidsskikten varvas, cirklar mellan ett före och ett efter brottet. Skildringen av rättegångsförhören med de inblandade interfolierar en annan berättelse, nämligen den som tar sin början i november 1939 då Wilhelmsson lär känna stadsfiskalen Gunnar Dahlström och börjar delta i de konspiratoriska sammanträdena i Stadshotellets pianorum.
Dessutom är dådet inte ett av de värsta terrordåden i svensk historia, utan det värsta, singularis. Inget annat terrorattentat i Sverige har dödat fler människor. Dessutom är det ganska symptomatiskt för Sverige. Det är nämligen extremhögern och polisen som har stått för och fortfarande står för de mesta våldet mot oskyldiga civila människor i Sverige. Inte vänstern, som en del tycks tro ibland.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Norrskensflamman, Terrordåd, Terrorister, Terrorism, Polisen, Militären, Högerextremister, Politik, Samhälle
Väl att märka är att terroristerna fick pengar från bland andra Stockholms-Folkpartiets ordförande Paul Wretlind. Egentligen inte så konstigt att just en liberal stödde terrordådet, det går inte att försvara liberala värderingar utan att samtidigt bekämpa desamma. Det är ingen paradox, ty de kunde inte tänka sig att låta onda rödingar få inflytande och då blir det logiskt att bekämpa dem som odemokratiska element.
Men Sovjetunionen (som tidningen i fråga stödde helt och fullt ut) var ju på den tiden de facto allierad med Hitlertyskland genom Molotov-Ribbentrop-pakten. Då kan man ju lika gärna bokföra attentatet som anti-nazistiskt, eller hur?
He, ibland blir jag fascinerad över vilka luckor jag har i min kunskap. 🙁
Jag vet inte hur dåtidens Norrskensflamman resonerade kring Tyskland, vet att det finns exempel på människor inom vänstern som försvarade ockupationen av Danmark och Norge 1940. Men det förtar inte mitt resonemang vad gäller liberalerna.
Jo, liksom Churchill gick ut och försvarade Sovjets ockupation av baltstaterna eftersom Stalin förekom Hitler.
Jag tror att det generellt ger rätt lite att dra specifika jämförelser om ställningstaganden inom politikens vindlingar från en period bortåt sjuttio år före vår. Ett stort antal maktspelare på den tiden hade vad vi skulle se som väldigt inhumana värderingar, oavsett deras partifärger och ideologier i övrigt. Rasismen var utbredd, likaså kvinnoföraktet och fientligheten mot sexuella minoriteter av olika slag. Det gäller ju för såväl västmakterna som för Sovjetunionen, axelmakterna och andra parter. Tidsandan glider väl vad det verkar mot det bättre, som tur är.
Ja det slår ju Amalthea dubbelt upp, och det brukar högerns unga apologeter minsann inte vara sena att dra fram när sådant diskuteras.
Ska bli intressant att läsa boken.
Ja, det var utan tvekan ett fruktansvärt terrordåd. Det finns dock ingen anledning att lägga skulden på Sveriges militär eller polis. Tvärt om. De skyldiga greps och dömdes ju faktiskt för dådet.
Och just på den punkten blir skillnaden mot Amaltheadådet tydlig. Där släpptes de skyldiga fria efter påtryckningar från demonstranter och politiker som tyckte att det var acceptabelt att döda i den fackliga kampens namn.
För övrigt är det smaklöst att vanhedra offren för denna attack genom att använda händelsen för att hetsa mot polismyndigheten.
Helt fel, Strutsman. Åtalet struntade helt i att fem personer dog i attentatet utan gällde endast skadegörelse. De dömda tvingades ersätta försäkringsbolaget och betala en liten summa till för att utgivningen fick ett driftsstopp.
De mördade hade samma värde som möbler för rätten. En stor skandal (ja, jag läste på). Det är smaklöst att låtsas som om allt skulle gått rätt till.
Strutsman: jag vet föga om din ungdom, men som sagt…