Strukturellt problem inom polisen

Det utbildningsmaterial som Malmöpolisen använt sig av och som använder grovt förolämpande och olämpliga namn visar på ett tydligt sätt att händelserna med rasistiska och våldsförhärligande uttalanden från poliser i Rosengård inte handlar om en pressad situation utan om ett strukturellt och organisatoriskt problem inom polisen i Malmö och förmodligen också inom polisen i hela Skåne.

Chefer har alltså fått påpekanden från sunda och bra poliser om det olämpliga med det aktuella utbildningsmaterialet, men inte agerat överhuvudtaget. Detta har ju i praktiken inneburit att polischefer i Malmö godkänt rasistiska och olämpliga ståndpunkter. Vi vet ju också från gamla undersökningar att det hela inte är nåt nytt inom polisen. Våldsförhärligande och rasistiska ståndpunkter och attityder har gång på gång kunnat påvisas. Så var fallet i samband med Göteborgshändelserna år 2001 och så har det beskrivits i de forskningsinsatser som gjorts på området:

• Granér, Rolf, ”Riktigt” polisarbete och ”skitjobb” – aspekter på patrullerande polisers
  yrkeskultur. I S.Å. Christiansson & P.A. Granhag (Red.), Polispsykologi. Stockholm:
  Natur och Kultur, 2004
• Granér, Rolf, Patrullerande polisers yrkeskultur. Lund: Socialhögskolan, 2004

Något jag också skrivit om i min uppsats Dialog eller konfrontation – polisers och demonstranters interaktion på gatan:

Enligt polisen eget utbildningsmaterial för den särskilda polistaktiken, ”Det mobila insatskonceptet” (2005) ska dialogen från polisens sida föras i en fördomsfri och positiv anda. Detta kräver en stor utbildningsinsats för att komma till rätta med en mängd fördomar och förutfattade meningar som finns hos polisen (Rolf Granér, Patrullerande polisers yrkeskultur, 2004). Personliga aversioner, fördomar av olika slag etc. diskvalificerar oundvikligen dialogen som en framkomlig väg. I verkligheten är det ofta så att man försöker skilja ut goda från onda, man behandlar folk olika om de är unga eller gamla, om de har svarta kläder eller något annat osv. Eller så behandlar man demonstranter på samma sätt som man skulle behandlat kriminella. Allt detta leder naturligtvis till att en dialog blir väldigt svår.

Jag har alltså skrivit om vilka konsekvenser polisen dåliga yrkeskultur får i samband med vänsterdemonstrationer. Exemplet med polisen och kravallerna i Rosengård visar hur det kan yttra sig i samband med att invandrare eller barn till invandrare är inblandade.

Många polisdistrikt jobbar säkerligen intensivt och effektiv för att bekämpa denna dåliga yrkeskultur, men uppenbarligen är det fortfarande utbrett inom Malmöpolisen, dessutom med en del chefers goda minne. Och förmodligen även i andra polisdistrikt. För övergreppen i Salem förra året är som jag ser det ytterligare ett exempel på vilka konsekvenser en destruktiv och skadlig poliskultur kan få. Det är en annan sida av samma sak som rasistproblemen hos polisen i Skåne och Malmö.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Malmö, Salem, Salem 2008, Polisövergrepp, Rosengård, Demonstrationer, Göteborg 2001, Polisen, Rasism, Kravaller, Demokrati, Samhälle, Politik

Det utbildningsmaterial som Malmöpolisen använt sig av och som använder grovt förolämpande och olämpliga namn visar på ett tydligt sätt att händelserna med rasistiska och våldsförhärligande uttalanden från poliser i...