Vikten av israeliska dissidenter

Michael Warschawski skriver i Alternative News om betydelsen av israeliska dissidenter, av israeliska och judiska krigsmotståndare, av israeliska och judiska antisionister. Han menar att det ofta sker en sammanblanding av israel, jude och sionist. En israel är inte alltid en jude, en jude är inte detsamma som en sionist, en sionist är inte detsamma som en israel. Han menar dessutom att det ofta är sionisterna själva som skapar förvirringen som bidrar till att en del människor felaktigt jämställer jude med sionist, israel med jude och israel med sionist:

On the one hand, it is crucial to break “the clash of civilizations” perception of our world, and to show that the relevant dividing lines are between values (colonialism versus freedom, domination versus equality, rights versus might) and not between tribes (ethnic, national, religious). In that sense, we have to repeat again that the conflict in the Middle East is not between Judeo-Christian civilization and Islam, but between re-colonization and the struggle for national sovereignty.

The presence of Israelis and Western Jews in the demonstrations against the Israeli massacre in Gaza helps to break this image that the neo-conservative ideology is trying to impose on us. It also helps to fight, in our own ranks, what I call war-anti-Judaism. War-anti-Judaism is different from classical (Christian) anti-Semitism because it is not based on the discrimination of Jews as such, but on a hostile attitude towards a (false) concrete enemy in a concrete conflict, on an incorrect identification between Jews, Israelis and Zionism – a confusion cynically built by the Zionist ideologists themselves.

Kampen i Palestina handlar inte om religion, inte om etnicitet, stam etc. Det handlar om en kmap mot nykolonialism och ockupation. Det är viktigt att komam ihåg detta när vi bedömer utfalet i det israeliska valet och när vi diskuterar Palestina-problemet. Samtidigt så får vi inte hamna i en situation där protester mot Israels politik inte blir legitima om judar inte deltar. Som Warschawski skriver:

Let’s be crystal clear: even if not a single Jew (in Israel or abroad) would have taken part in these mobilizations, they remain just and necessary. With or without their Jewish partners, non-Jews and especially Muslims have the duty to denounce Israeli terrorism and to express solidarity with the Palestinian people. They should be frightened by the permanent blackmail on anti-Semitism.

This can explain my hesitation when friends, undoubtedly motivated by very good intentions, put too much emphasis on the Jewish dissidents, as if they were saying: ”we can denounce Israeli brutality because Jews are doing the same.”

I do not believe in collective responsibility: each individual is responsible for his or her decisions and actions. However, there is a critical mass that allows us to remain silent about the issue of a split society versus a consensual one. Unlike in the eighties and the nineties, the marginal weight of the Israeli dissidence obliges us, if we want to be honest, to say that the Israeli society has been behind the murderous aggression on Gaza and shall therefore be judged accordingly. Like in the myth of Sodom and Gomorrah and the famous dialogue between Abraham and God, a few thousand dissidents are too few to serve as alibis in the judgment of history.

Det har tyvärr varit så att den judiska befolkningen i Israel nästan totalt stått bakom Israels massaker och övergrepp i Gaza. Det finns förklaringar till att det blivit så, något som Sergio Yahni går igenom i sin artikel Krig, klass och judisk identitet, från tidningen Internationalen. I det israeliska valet kommer detta att resultera i ett ökat stöd för ultranationalistiska och fascistiska rörelser som exempelvis det sekulära högerextrema partiet Israel Beiteinu, lett av Avigdor Lieberman.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Advertisements
  • Arthur

    Vi har i Sverige en liten men väl sammansvetsad toppskikt här i Sverige som inget hellre skulle se än att Sverige ansluter sig till NATO och helst ser att vi skickar våra soldater och utrustning på utlandsuppdrag än att försvara Sveriges territorium. Efter att sista veckan ha sett på det nya programmet ‚ÄùDiplomaterna‚Äù där det framgick att Israeliskt flyg bombarderade runt det hotell där de flesta svenskar som skulle evakueras befann sig undrar jag varför inte vårt toppskikt inte skickades inte ner en division Jas Gripen att jaga bort dessa marodörer? Gripen lär enligt svensk expertis vara ett av de främsta jaktplanen i världen och upplåtelse av baser skulle nog både Cypern och Grekland ställa upp på. Hade attackerna ändå fortsatt så kunde the Israeliska baserna attackeras även om det betytt att de amerikanska skattebetalarnas gåvor förstörts. /*off-topic, borttaget*/ #AS

  • Pingback: Likud erkänner inte Palestinas rätt till existens « Roya - Intersektionalen()