Polisens värdegrund och polisens attityder

Som jag skrivit tidigare är den typen av attityder som avspeglas i de uttalanden som några poliser på tjänstgöring i Rosengård gjort och det som synts i ett utbildningsmaterial inom Skåne-polisen, inte några tillfälligheter. Forskning har visat att det är utbrett med rasistiska fördomar och våldsfetischism.

Polisen ska arbeta med att bekämpa dessa attityder och gör det säkerligen också i de flesta polisdistrikt. Men uppenbarligen så går det väldigt trögt och långsamt. Att man vill få bort rasism och andra fördomar kanske visas av det dokument som kallas för Polisens värdegrund och polisens utbildningsmaterial och agerande i Rosengård an omöjligt stå i samklang med denna, även om denna är något tunn och knappast är effektiv i kampen mot fördomar:

Där står Engagerade , följt av ansvar och respekt och ”Vi tar ansvar för vår uppgift och värnar om allas lika värde.”

Därefter läser jag Effektiva . Här avses resultat och utveckling. ”Vi är fokuserade på resultat, samarbete och ständig utveckling”, står det. Den tredje punkten är Tillgängliga , i bemärkelsen ”för allmänheten och varandra”. Polisen ska vara hjälpsam, flexibel och stödjande.

Insatsen som Malmöpolisen gjorde i Rosengjord var inte effektiv (löstes först sedan polis utifrån tillkallats), poliserna var inte engagerade och ville lösa problemen, utan ville i stället kastrera ungdomar och medan man uttryckte denna önskan om att få använda mycket våld så uttryckte man också rasistiska uppfattningar. Speciellt tillgängliga är man ju inte heller bakom containrar, kravallsköldar och inne i polisbussar, även om just denna utrustning är förståelig i fallet Rosengård.

Att det som hände i Rosengård och inom utbildningen av Skånepolisen inte är en engångsföreteelse är uppenbart, dels när man tittar på forskning och dels när man beaktar nonchalansen i hur det hela behandlats inom Skåne-polisen. Att det är allmänt förekommande bekräftas nu också av en polisanställd som skrivit en debattartikel på Newsmill:

Under min introduktion fick jag höra att samtalstonen medarbetare emellan var ”rå men hjärtlig”. En mer sanningsenlig beskrivning skulle vara rå och rasistisk, homofobisk och kvinnoförnedrande. Man behöver inte sitta särskilt länge vid fikaborden eller lyssna på korridorsnacket för att bli varse om att sådana uppfattningar grasserar inom polisen, i synnerhet bland de äldre medarbetarna.

[…]

Jag påstår inte att Polisen i sin helhet är präglad av ett rasistiskt och nedvärderande synsätt på andra grupper, många enskilda poliser har en mycket tolerant och respektfull inställning i sitt arbete. Men samtidigt är det tydligt att det inom myndigheterna florerar nedsättande åsikter i en omfattning som är långt större än vad som ofta uttrycks i debatten.

Det är olyckligt att det ska krävas en händelse som Rosengårdskravallerna för att en diskussion kring polisens värderingar och åsikter ska komma i dagen, men vill man på allvar angripa problematiken måste man också vara beredd att erkänna de strukturer som föder dessa åsikter. En sådan diskussion anser jag måste ta i frågan om Polisens hierarkiska uppbyggnad, utbildningsform, kulturella homogenitet och machoideal. Att som justitieminister Beatrice Ask uttrycka en oro över Skånepolisens rasism är att missa den större bilden, och att som rikspolischef Bengt Svensson endast hänvisa till arbetet med en gemensam värdegrund är rent av löjeväckande.

Intressant?
Bloggat: Helle Klein, Signerat Kjellberg, Per Westberg, AK,
Borgarmedia: DN1, DN2,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Advertisements